Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Allmänmedicin

Sfam oroas av okunnighet hos läkare från övriga EU

Publicerad: 4 februari 2009, 15:24

Okunskap om skillnaderna i utbildning av specialister i allmänmedicin kan orsaka problem då landsting rekryterar utomlands. Det anser Annika Eklund-Grönberg, ordförande i Svensk förening för allmänmedicin, Sfam.


– EU-läkare värvas då på felaktiga grunder och förväntas klara av ett yrkesuppdrag som de inte är tillräckligt kompetenta för, säger hon.

De svenska allmänläkarnas utbildning skiljer sig från de flesta andra EU-länders. För att bli specialist i allmänmedicin i Sverige krävs en femårig ST-utbildning, precis som för övriga specialiseringar. I övriga länder är motsvarande utbildning oftast treårig – eller också saknas specialiteten helt.

– Vi har fått indikationer från kollegor runt om i landet som fått nya kollegor från EU-länder. De har fått spendera mycket tid på handledning av EU-läkarna, vilket man naturligtvis gör för att patienterna inte ska råka illa ut – men det blir mycket extraarbete, säger Annika Eklund-Grönberg.

Enligt henne speglar utbildningen att vården är annorlunda uppbyggd i Sverige. En svensk allmänläkare ska jobba långsiktigt med sina patienter och ansvara för diagnostik, behandling och remittering i allt från akutsjukvård till psykiatri, mindre kirurgiska ingrepp, missbruk, pediatrik och mödravård.

– En tysk läkare kan ta emot 30 patienter om dagen. Men de gör ofta även det som svenska distriktssköterskor gör och remitterar mer än svenska allmänläkare, säger Annika Eklund-Grönberg.

Därför anser hon att det är viktigt för landstingen att känna till skillnaderna, för att kunna arrangera rätt fortbildning av läkare som rekryteras utomlands.

Leif lindberg på avdelningen för arbetsgivarpolitik vid Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, bekräftar att problem uppstått i samband med utlandsrekryteringar. Exempelvis har läkare från Tyskland protesterat då de uppmanats att vidareutbilda sig.

– De har varit familje­läkare eller allmänläkare och har blivit minst sagt förvånade över att de tvingats till kompletterande utbildning. Det har blivit besvikelser i enstaka fall, då man inte fått den lön som landstinget ut­lovat eftersom Social­styrelsen krävt utbildning. Man har alltså missat det från arbetsgivarens håll, säger han.

Då en läkare med utländsk specialistkompetens ansöker om att få arbeta i sin specialitet i Sverige ser Social­styrelsen till att den formella kompetens som motsvarar svenska specialiseringar finns.

– Sedan är det upp till arbetsgivaren att fastställa den reella kompetensen. Vi har inga tester för språk eller kännedom om den svenska vården. Det är arbets­givarens ansvar, säger Kerstin Magnusson, jurist på Social­styrelsen.

Allmänläkaren Wim Liethof och hans familj kommer från Holland. 2002 bestämde de sig för att prova något nytt i livet. De längtade efter mindre trängsel och mer natur och valde att flytta till Sverige.

I Holland jobbade Wim Liethof vid en klinik som var knuten till universitetet i Groningen. I dag är han studie­rektor och distriktsläkare vid Blå Kustens hälsocentral i Oskarshamn.

I motsats till Annika Eklund-Grönberg anser Wim Liethof att den holländska utbildningen i allmän­medicin är jämförbar med den svenska. Den särskilda specialistutbildningen är på 3,5 år och delar av det som motsvarar den svenska specialistutbildningen finns inbakad i grundutbildningen. Wim Liethof behövde bara tre månaders intensivkurs i svenska innan han kunde börja praktisera.
landstinget i kalmar län är ett av de landsting som rekryterar flest läkare utomlands. Nu arbetar läkare från ett stort antal länder i landstinget.

Sedan ett antal år tillbaka finns ett projekt där man rekryterar polska läkare och Wim Liethof håller i utbildningen för många av dem.

– Det gäller att odla fram en bredare sysselsättning än de polska läkarna är vana vid som familjeläkare. I Polen har de till exempel inget att göra med barn, öron, näsa och hals, ögon eller kirurgi, säger Wim Liethof.

Han tycker inte att det har varit några problem med inslussningen av de utländska läkarna i det svenska systemet – men han anser att det småländska landstinget har en stor fördel som fått en studierektor med insikt i vilka komplement som behövs.

– Jag tycker inte att arbetsgivare ska rekrytera utomlands om man inte är säker på vad som krävs. Men vet man vad man ska göra så finns det stora möjligheter.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev