Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Allmänmedicin

Vården missar att ta hand om tortyrskadade

Publicerad: 19 oktober 2016, 06:20

Enligt en av landets främsta experter på tortyr­smärta, läkaren Gunilla Brodda Jansen, har antalet torterade troligen ökat i Sverige i samband med de senaste årens flyktingströmmar. Gunilla Brodda Jansen är i dag medicinskt ansvarig vid företaget PBM i Stockholm, som är verksamt inom beteendepsykologi.


– Den svenska sjukvården har varken kunskap eller tillräcklig beredskap för att ta hand om dessa personer. Och här talar vi om patienter som ofta har svåra kroppsliga smärtor, säger hon.

Enligt siffror från Röda Korset har uppskattningsvis 180 000 personer i det svenska samhället blivit utsatta för tortyr i sina hemländer – det är fler än invånarna i Linköpings kommun.

Dagens siffra är nästintill det dubbla jämfört med för några år sedan då närmare 100 000 personer med erfarenhet av tortyr var bosatta i Sverige. Tidigare studier pekar på att majoriteten av tortyröverlevare har olika former av smärtbesvär. Även psykisk tortyr kan resultera i en kroppslig smärta, påpekar Gunilla Brodda Jansen.

– I mina ögon bör de flesta patienter med tortyr­smärtor behandlas ur ett rehabiliteringsmedicinskt perspektiv som innefattar flera professioner, exempelvis läkare, psykologer och arbetsterapeuter. Tillsammans kan de utforma vården för att öka patientens funktion – det handlar kanske inte om att minska smärtan i första hand.

Att många flyktingar har en historia av tortyr antyder resultaten från en ny litteraturöversikt. Den innefattar 41 studier som har undersökt förekomsten av våldsformen bland fler än 12 000 vuxna individer som flytt till höginkomstländer, däribland Sverige. Majoriteten av studier var publicerade mellan 2000 och 2010. Deltagarna kom bland annat från Balkanhalvön och Mellanöstern.

I en fjärdedel av studierna har över 40 procent av flyktingarna utsatts för tortyr. I hälften av studierna var motsvarande siffra nästan 30 procent. Det handlade exempelvis om elstötar, upphängningar i armar eller slag och sparkar mot kroppen.

– Det är höga siffror, vi talar om nästan var tredje person. Vår analys visar att tortyr inte är något som berör en liten grupp människor utan finns mitt ibland oss. Det är kunskap som måste nå ut till samhället och inte minst sjukvården, säger professor Fredrik Saboonchi, Röda Korsets högskola/Karo­linska institutet, och en av översiktens författare.

Enligt Gunilla Brodda Jansen finns patientgruppen främst inom primärvården och akutsjukvården. Det är här som vårdpersonalen måste vara extra observant på symtom som tyder på tortyrskador.

– Ofta rör det sig om smärtor i leder, bröstet och ländryggen. Många patienter har även svår huvudvärk och då bör man fråga om patienten har fått slag mot huvudet som lett till medvetslöshet. Om så är fallet kan det föreligga en hjärnskada som patienten behöver utredas för, säger Gunilla Brodda Jansen.

Hon betonar att ju längre tid som patienten vandrar runt i vården utan rätt hjälp, desto högre är risken för att också närstående dras in i smärtproblematiken.

– Forskning har antytt att symtomen kan föras vidare och att barn blir påverkade om föräldrarna har en tortyrbakgrund. Det kallas för sekundär traumatisering och fenomenet är inte alls ovanligt.

På dagens sju läkarutbildningar finns inga enskilda moment som berör smärta eller skador efter tortyr. När Dagens Medicin lyfter frågan väcks nya tankar hos programdirektören Peter Svensson på läkarutbildningen vid Lunds universitet.

– Den här problematiken borde belysas på vår läkarutbildning. På något sätt ska vi börja ta upp ämnet med studenterna, säger han och fortsätter:

– Du anar inte vilka idéer det här har satt igång i mitt huvud. Spontant tänker jag att ämnet exempelvis skulle kunna ingå i kurser som berör kirurgi eller barnmedicin.

Det är på grundutbildningsnivå som en förändring måste ske för att bättre kunna hjälpa patientgruppen, tror Gunilla Brodda Jansen.

– Nyckeln är att börja utbilda sjukvården tidigt, och i mina ögon är det katastrofalt att inget har hänt på läkarutbildningen ännu.

Men tills dess finns redan en sak som vårdpersonalen kan göra: att fråga om tortyr.

– När jag utbildade mig till smärtläkare fick jag lära mig att inte ställa frågan med risk för att retraumatisera patienten. Men det är helt fel – du måste fråga för att kunna hjälpa personen framför dig, säger Gunilla Brodda Jansen.

Hon berättar om en utländsk man med smärtbesvär som nyligen besökte kliniken. När han klädde av sig för undersökning fanns uppenbara spår av tortyr på hans kropp.

– Men jag var den första han träffat inom vården som ställt frågan. Det visar att något behöver göras i svensk sjukvård.

De vanligaste skadorna efter tortyr

■ Smärtor i hela kroppen.
■ Ihållande smärtor i bröst och ländrygg.
■ Lednära smärtor i underben, armar och fötter efter upphängning eller slag mot fotsulor. Här bör läkaren vara observant på potentiella nervskador.
■ Brännskador efter elektrisk tortyr.
■ Skärskador.

Källa: Gunilla Brodda Jansen

Maria Gustavsson

Reporter

maria.gustavsson@dagensmedicin.se

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev