Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Allmänmedicin

”Vi behöver specialkunskap om människan i patienten”

Publicerad: 3 juni 2014, 08:06

Vi kommer själva att må bättre när vi förstår vad patienter ofta kryptiskt avser, skriver allmänläkaren Olle Hellström.


Allmänmedicinen som särskild medicinsk specialitet kan komma att tyna bort. Allmän­läkare, organspecialister och andra berörda bör samlas kring den ödesmättade frågan och diskutera den förutsättningslöst.

Jag har arbetat heltid i 43 år och handlett unga läkare på tre vårdcentraler i Dalarna. Allmän­läkaren var ursprungligen tänkt att vara den som ser patienter först i vårdkedjan. Det krävs särskild kompetens att effektivt avgöra vilken patient som behöver kontakt med organspecialist och vem som enbart önskar eller kräver att bli bedömd av organspecialist. Vi behöver mer än biomedicinsk utbildning för att klara denna logistiskt, hälsomässigt och vårdekonomiskt viktiga funktion.

Patienter är mer än objekt. De är i första hand subjektivt handlande varelser. En bilreparatör kan som jämförelse laga bilar också med krånglande IT-system. Också den nya tekniken är tekniskt begriplig. Läkare behöver både mekanistisk och humanistisk kunskap. Tyvärr utbildas vi närmast uteslutande till kroppsorienterade reparatörer. Människans IT-system, själen, kräver kunskap om människan som specifikt human varelse.

Den avgörande skillnaden mellan oss och bilar är att vi inte bara rör oss. Vi bland annat tänker, känner, upplever och handlar. När patienter nu söker oss försöker vi enbart finna den orsak som antas förklara symtomen. Med utvecklad, specifikt mänsklig kunskap kan vi förhålla oss mer framgångsrikt också till patienters avsikter med besöken. Vi kan då se mer än orsaker till att de inte känner sig friska.

Jag vill här belysa tanken att medicinen som social institution kan bli effektivare om vi allmän­läkare i vår utbildning ges möjlighet att lära oss lika mycket om patienten som person som om patienten som kropp. Om vi med ny kunskap alltid först ser avsikten i och därefter orsaken till patientens besök kan vi med ökad precision se till att all ohälsa blir effektivare och säkrare bedömd. Om vi enbart letar orsaker kan vi aldrig säkert sluta söka efter behandlingsbara krämpor.

Människor med så kallade psykosomatiska sjukdomar ses inte gärna av läkare som enbart kan handla organorienterat. Jag talar framför allt om de symtom som nu kallas medicinskt oförklarade och som patienter har svårt att få biomedicinskt skolade läkare att förstå grunden till. Natur­vetenskaplig kunskap, i och för sig utomordentligt värdefull i vissa situationer, kan inte användas i förhållande till patienter där symtomen är knutna till personliga, existentiella svårigheter. När patienter menar att de behöver hjälp av läkare drivs de nu att presentera enbart det som läkare förstår. Hur ska de annars kunna få hjälp?

Med ny kunskap kan vi hävda oss gentemot andra specialister. Vi kommer att må bättre själva när vi förstår vad patienter ofta kryptiskt avser. Vi kan upphöra att remittera dem som inte ska remitteras till andra specialister. Vi kan direkt hjälpa fler, både som människor och som kroppar. Vi kan sluta  stafetta  för att slippa ta ansvar för dem vi nu inte förstår men ändå förutsätts kunna behandla. Antalet onödiga och felaktiga medicinförskrivningar och tendensen att undvika patientkontakt kan minska.

Effektiv specialkunskap om själva människan i patienten ger oss kollektiv säkerhet som gör att vi självklart tackar nej till politikers och teknokraters krav på administration av obefogat och verklighetsfrämmande slag. Vi ställer däremot gärna upp på verksamheter som vi vet gagnar våra patienter.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev