”Vi har alla lite insulinresistens”

Insulinresistens karaktäriseras av bland annat förhöjda fria fettsyror i blodet och har ett nära samband med övervikt och fetma.

Vad kan det då finnas för argument för att insulinresistens inte alltid är något dåligt?

Dagens Medicin passade på att prata med David Matthews, professor i diabetesmedicin vid Oxford University, som fått i uppdrag för att argumentera för just detta.

– Jag säger inte att insulinresistens inte är inblandat i den patologiska processen vid typ 2-diabetes. Typ 2-diabetes karaktäriseras av insulinresistens. Men det är förmodligen den bästa kompromiss kroppen kan göra för att hålla dig vid liv, eftersom du har för mycket triglycerider i blodet, för mycket fettmetabolism att hantera och så vidare, säger han.

David Matthews tillägger att det finns ett stort spann för det som räknas som normal insulinkänslighet.

– Vi har alla lite insulinresistens. Det handlar om en adaptiv process. Om din insulinnivå behöver höjas måste andra vävnader ändra sin känslighet. Annars blir man hypoglykemisk. Till exempel blir vävnaderna insulinresistenta under tonåren, då man växer mycket. De här sakerna förändras genom livet.

KATRIN TRYSELL