Vitaminen som delar vetenskapen

Kost engagerar och ett omdebatterat ämne har varit vitaminers påverkan på hälsan. I Finland har Statens näringsdelegation valt att rekommendera alla upp till 18 år att ta kompletterande D-vitamin. Bakgrunden var att man i kostundersökningar mätt att unga inte får i sig nog med D-vitamin via maten.

Det skapade intensiv debatt i medierna och i bloggosfären, säger Christel Lamberg-Allardt, professor vid institutionen för livsmedels- och miljövetenskaper vid Helsingfors universitet.
– Näst efter LCHF-diet var D-vitamin det mest omdiskuterade ämnet och debatten drevs av barn­läkare, säger hon.

Outi Mäkitie, pediatriker vid Helsingfors universitetssjukhus, är en av dem som anser att de nya rekommenderade doserna hade kunnat vara högre.

– Men det viktigaste är nu att få barn och ungdomar att ta sina vitaminer, säger hon och sätter fingret på ett praktiskt problem.

Christel Lamberg-Allardt anser att det i de flesta fall hade räckt med den berikning av flytande mejeriprodukter och margarin som redan finns.

– Det var ju inte så att vi såg några bristsymtom hos ungdomarna, även om det gick att se en koppling mellan lägre bentäthet och lägre D-vitamin.

Christel Lamberg-Allardt är ordförande i den expertgrupp som utreder frågan om hur rekommendationerna ska se ut för just D-vitamin, nu när de nordiska länderna tillsammans arbetar fram nya näringsrekommendationer som presenteras i juni.

– Utifrån de vetenskapliga studier som finns i dag går det inte att bestämt säga vilka nivåer som är optimala, säger hon.
Just nu vill inte svenska myndigheter följa Finlands exempel.
– Vi tycker att det är viktigt att invänta den vetenskapliga genomgången och även resultaten av vår egen D-vitaminmätning, säger Anna Karin Lindroos, enhetschef för livsmedeldataenheten på Livsmedels­verket.

Men vetenskapen har ännu inte satt ner foten i D-vitaminfrågan. I december i fjol samlade Svenska nutritionsföreningen experter inom området och det de kunde enas om var att det är oklart om D-vitamintillskott ger några hälsofördelar.

I USA pågår nu en stor, randomiserad studie, kallad Vitalstudy. Där kommer 20 000 äldre, friska män och ­kvinnor att ingå. Deltagarna slumpas till att få antingen D-vitamin eller placebo och deras hälsa kommer att följas under fem år.

Med avstamp i rakitisen har D-vitamin traditionellt kopplats till benhälsa. Karl Michaëlsson, professor och överläkare i ortopedi vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, har gått igenom studier där tillskott har getts för att motverka benbrott. Slutsatsen är att D-vitamin inte har den avsedda effekten.

– Det kan till och med vara så att det ger fler benbrott, säger han.

Så såg det bland annat ut i en Cochranegenomgång från 2009 där D-vitamintillskott jämfördes med placebo – de som fick D-vitamin hade ökad risk för höftfrakturer. Äldre människor på institution har nytta av att få D-vitamin, men bara i kombination med kalcium.

– För de flesta gör inte D-vitamin någon nytta, och det kan eventuellt vara skadligt för vissa. Då ska man inte rekommendera en generell förskrivning av tillskott, säger Karl Michaëlsson.

Frågan är också vilka halter av D-vitamin som människor faktiskt har i kroppen. Håkan Melhus, professor i klinisk farmakologi vid Akademiska sjuk­huset i Uppsala, beskriver hur komplicerat det är att fastställa en persons D-vitaminstatus.

Det som mäts är ett förstadium till D-vitamin, en molekyl kallad 25-hydroxyvitamin D. I vilken mån denna sedan omvandlas till den aktiva formen beror bland annat på aktiviteten hos olika enzymer. För att ytterligare komplicera bilden kan exakt samma blodprov, om det analyseras med olika testmetoder eller på olika laboratorier, falla mycket olika ut.

Håkan Melhus berättar att han har svenska läkarkollegor som provar att ge patienter som mår psykiskt dåligt D-vitamintillskott, på grundval av att man i deras blodprov mätt att de ligger ”lågt”.

– Vi mäter ett förstadium till D-vitamin och det med väldigt skakiga metoder. På grundval av detta ger vi rekommendationer som inte är evidensbaserade – visst är det spännande? säger Håkan Melhus.

– Att som i Finland utan tillräckligt med vetenskapliga belägg rekommendera tillskott är ett jätteexperiment med en hel befolkning, säger han.