Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Barnsjukvård

Att gå i sömnen verkar vara starkt ärftligt

Publicerad: 5 maj 2015, 13:27

Foto: Thinkstock

För de barn som har två föräldrar som har gått i sömnen är risken stor för att själv bli sömngångare eller att drabbas av nattskräck, enligt en ny kanadensisk studie.


Nattskräck och att gå i sömnen är sömnstörningar som är ganska vanliga hos barn och är besläktade på flera sätt. Båda tillstånden inträffar vid djup sömn och innebär att personen inte är helt kontaktbar. De kan också triggas av samma faktorer till exempel sömnbrist och feber. Därför tror experter att de två tillstånden egentligen kan vara olika uttryck av samma underliggande problem. Symtomen behandlas normalt genom att väcka barnen när de har sovit några timmar men innan de börjar gå i sömnen, eller får nattskräck.

I den, enligt forskarna, hittills största studien som tittat på förekomst och ärftlighet av sömnstörningar, visar resultaten att av de barn som inte hade någon förälder som varit sömngångare gick 22,5 procent i sömnen. Av dem som hade en respektive två sömngående föräldrar var motsvarande siffra 47,4 och 61,5 procent. Dessutom fanns även en koppling mellan föräldrar som gått i sömnen och barn som hade nattskräck. De som hade nattskräck blev oftare sömngångare när de blev äldre jämfört med dem som inte haft nattskräck.

I studien såg forskarna att ungefär 35 procent av 1,5-åringarna led av nattskräck. Ungefär 29 procent av barnen i studien hade någon gång gått i sömnen och det var vanligast mellan 10 och 13 års ålder.

Forskarnas slutsats av studien är att det finns en stark ärftlighet för att gå i sömnen och att föräldrar som själva gått i sömnen bör vara uppmärksamma på sina barn, för att undvika skador som kan uppkomma eller att barnen går hemifrån i sömnen.

Här kan du läsa abstract till studien:

Dominique Petit med flera. Childhood Sleepwalking and Sleep Terrors. A Longitudinal Study of Prevalence and Familial Aggregation. JAMA Pediatrics. Publicerad online 4 maj 2015. DOI:10.1001/jamapediatrics.2015.127.

KARIN SVENS

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev