Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

söndag16.05.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Barnsjukvård

Dockpraktik gör toabesök okej

Publicerad: 10 juli 2014, 05:00

Barnsjuksköterskan och uroterapeuten Eva Stagling, och hennes unge patient Alwin Grip, hjälper varandra att sätta urinkateter på en docka.

Foto: Staffan Claesson/Bildbyrån

Med små steg i taget och mycket lek lär Eva Stagling barn att kissa med kateter eller få lavemang.


Det är ingen tvekan om att snart fyraåriga Alwin Grip blir glad över att träffa Eva Stagling. Hon är barnsjuksköterska och väntar på honom i entrén till Folke Berna­dottes region­habilitering i Uppsala, när han kommer med sin mamma. Han ska leka och träna sig i konsten att kissa med kateter. Att kissa som vanligt kan han nämligen inte.

Först vill han visa sina nya blåa basketskor. Eva Stagling går ner på knä och pratar med honom och vecklar ut ett litet häfte med inplastade bilder. De visar vad som väntar vid dagens besök. Först är det en bild på en docka som kissar med slang, så en bild på leksaker, en bild på en hand med en kateterslang, och sist ännu en bild på leksaker.

– Med hjälp av bilderna, som är enkla och tydliga, får barnet information och blir delaktig i det som ska hända. De kan också fungera som avledning, förklarar Eva Stagling.

Att ge dockan vatten att dricka och därefter sticka in kateterslangen i dockans lilla snopp är inga problem för Alwin. Sen sätts dockan på pottan och ut ur slangen kommer ”kisset”.

Eva Stagling visar bilderna igen. Nästa i raden är den med leksakerna, så det blir en stund i lekrummet innan det är dags för bilden som innebär att Alwin ska kissa med kateter.

– Jag tar alltid ett steg i taget och tränar ett moment tills barnet tycker att det är helt okej att gå vidare till nästa. Förtroende är A och O så jag gör aldrig någonting som jag inte har sagt att jag ska göra. Barnen måste vara helt säkra på att det jag säger, det gör jag.

Kissproblem kan bero på förstoppning

Anledningarna till att barn har svårt för att gå på toaletten kan vara både kognitiva och fysiska.

De som kommer till Eva Staglings ”kissotek” kan ha någon form av neurogen blås- eller tarmrubbning som gör att nerverna till blåsan eller tarmen inte fungerar som de ska.

– De här barnen förstår helt enkelt inte vad det handlar om. De är inte kiss- eller bajsnödiga, förklarar hon.

Ofta har barnen både blås- och tarmrubbning. Ibland kan en förstoppning orsaka kissproblem. Då behöver den åtgärdas med medicin eller lavemang.

– När vi tränar lavemang använder jag ofta någon form av förströelse. Jag har en liten dvd-spelare som jag kopplar in på toaletten så att barnen kan titta på film. Det brukar fungera. I början får de inte så stor mängd lavemang, så de behöver inte sitta så länge.

Att lära sig ta lavemang brukar gå lite snabbare än att lära sig kissa med kateter, tycker Eva Stagling.

Innan barnen får remiss till regionhabiliteringen har de varit med om mängder av kiss- och bajs­träningar. Det har tjatats och frågats: ”Är du kissnödig”, ”Kommer det något bajs”.

Barnen har utretts och varit på sjukhus där de kanske har blivit fasthållna för att få lavemang eller kateter insatt när tarm eller blåsa måst tömmas akut.

Det är upplevelser som satt sina spår.

Puffar för mer bilder

Genom bildstödet och lekarna lyckas barnen så småningom hantera sitt kissande och bajsande. Och föräldrarna får stöd och hjälp för att klara av att hantera kateter och lavemang på hemmaplan. För dem med neurogena störningar handlar det om att anpassa sig till en livslång vana.

– Hur lång tid det tar att lära sig är olika. Det kan ta tre dagar eller tre månader. Allting går, frågan är bara hur länge man håller på, säger Eva Stagling, som tålmodigt manövrerar sig fram med den metodik som hon arbetat fram under många år.

– Fler inom sjukvården borde använda sig av bilder som stöd då de kommunicerar med barn. Prat blir abstrakt och tanken far snabbt i väg. Med bilder ser barnen konkret vad som väntar. Visst kan det ta längre tid i stunden, men på sikt tror jag att man sparar tid genom att vara mån om att barnen är delaktiga, säger Eva Stagling.

Alwin har varit på regionhabiliteringen många gånger och tränat länge, så nu kan Eva Stagling utan problem sätta in katetern på honom så att han kan kissa på toaletten.

Efteråt går de ut och blåser såpbubblor i vår­solen.

MIA WÄRNGÅRD

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev