Otillräckliga bevis för skakvåld

Därför bör läkare avhålla sig från att fördela skuld i misstänka skakvåldsfall.

– Skakvåld finns, det råder inget tvivel om det. Men att använda triaden för att slå fast att skakvåld använts saknar vetenskapligt underlag, säger Göran Elinder, professor och barnläkare och en av SBU:s sakkunniga.

Skakvåld mot spädbarn, så kallat ”shaken baby syndrom”, kan leda både till bestående allvarliga skador och död. Men diagnosen har varit omdebatterad under senare år – både rättsligt och medicinskt.

Nu har Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, studerat den så kallade triad av skador som brukar förknippas med skakvåld, nämligen ögonbottenblödning, blödning under hårda hjärnhinnan, samt hjärnpåverkan. Slutsatsen är att forskningsunderlaget är dåligt men att det inte går slå fast att barnet utsatts för skakvåld enbart utifrån dessa fynd. Det kan finnas andra orsaker till skadorna, exempelvis olycksfall eller sjukdomar.

Vad ska exempelvis läkare göra med denna information?

– Om det var enkelt att sätta diagnos vore det enkelt att vidta åtgärder. Men om man nu misstänker men inte kan vara säker på att ett barn har skakats, hamnar det på sociala myndigheter att noggrant följa barnet och se till att det inte far illa, säger Göran Elinder.

Bakgrunden till SBU-utredningen är att metoderna för att bedöma om ett barns skador berott på skakningar eller inte blivit kraftigt ifrågasatta. I rättsfall har föräldrar som åtalats för misshandel åberopat experter som vittnat om att barnets symtom sannolikt inte alls berott på skakvåld, utan på exempelvis en förlossningsskada.

Även Statens medicinsk-etiska råd, Smer, har varit involverat i genomgången, och skickar med uppmaningen till läkare att inte vara för snabba med slutsatserna.

– Om man misstänker att ett barn har utsatts för våld ska man utreda med avseende på det, men man ska också utreda alla andra tänkbara orsaker, säger professor Ingemar Engström, sakkunnig på Smer.

Sjukvården ska också hålla sig ifrån att fördela skuld, uppmanar han. Det finns fall där vården har uttalat sig för tvärsäkert, menar han, och tar Stockholms regionala vårdprogram som exempel. Där slås fast att om de tre medicinska fynden hittas så är den medicinska diagnosen ”helt klar”.

– Så enkelt är det inte.

Debattens vågor har gått höga kring skakvåld, och på senare år har flera föräldrar friats i domstol sedan bevisningen ansetts för svag.

Kommer er rapport sätta stopp för debatten?

– Det vore ju skönt, men det tror jag inte. Men min förhoppning är att man ska starta ett nationellt och internationellt register för misstänkt skakvåld och skapa forskning att lära sig av, säger Göran Elinder.

Ingemar Thiblin är professor i rättsmedicin och har bland annat vittnat till en misshandelsanklagad pappas fördel. Han instämmer i SBU:s slutsatser.

– Det är väldigt svaga studier med stora metodologiska problem och cirkelbevisning. Det här är en viktig rapport och nu måste vi sätta igång att göra bra studier.

Han anser fortfarande att vid kombinationen ögonbottenblödning, blödning mellan hjärnan och skallbenet och hjärnpåverkan måste man ha misshandel som tänkbar förklaring.

– Men man får inte tänka att om vi inte hittar någon annan förklaring så måste det vara skakvåld. Det är ju så man har tänkt hittills, men det finns det inget stöd för. Jag hoppas att detta är en inkörsport till en mer sansad diskussion. Detta handlar inte om huruvida barn misshandlas eller inte, för det gör de.

Finns det en över- eller underdiagnostik av skakvåld?

– Videodokumenterat skakvåld har visat att skakning kan ske utan att leda till synliga skador eller symtom. Därför förekommer rimligen underdiagnostik. Nu vet vi att det saknas vetenskapligt underlag för idén om misshandelsspecifika skador, så därför förekommer rimligen överdiagnostik också, säger Ingemar Thiblin.

TT OCH ISABELLE BECKMAN/DAGENS MEDICIN