Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

söndag09.05.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Barnsjukvård

Stöd för betablockare vid smultronmärke hos barn

Publicerad: 24 februari 2015, 10:55

Den vanligaste behandlingen av kärltumörer hos spädbarn har länge varit betablockaren propranolol, trots brist på vetenskapligt stöd. Det ändras nu med en ny studie som publiceras i New England Journal of Medicine.


Infantilt hemangion, eller smultronmärke, är en kärlförändring i huden som inte finns vid födseln utan uppkommer när barnet är några veckor gammalt. Hemangiomet växer sedan snabbt till under några månader och efter det spontanläker det ofta, men ibland krävs behandling. Ungefär fem till tio procent av alla spädbarn får denna tumör.

I studien såg forskarna att behandling med 3 milligram per kilo propranolol i sex månader gjorde att 60 procent av hemangiomen tillbakabildades helt eller nästan helt. I placebogruppen var motsvarande siffra 4 procent.

– De första fallrapporterna om propranololbehandling av infantila hemangiom publicerades redan 2008, men det är först med den här studien som vi har fått resultat baserade på en placebokontrollerad randomiserad studie, säger professor Carl-Fredrik Wahlgren vid avdelningen för dermatologi på Karolinska universitetssjukhuset.

Varför betablockering kan tillbakabilda kärltumörer är inte helt känt men forskarna tror att flera mekanismer är inblandade, bland annat kärlsammandragning, minskad kärlnybildning och igångsättning av programmerad celldöd, apoptos.

Carl-Fredrik Wahlgren berättar att behandling av infantilt hemangiom blir aktuell om viktiga funktioner hotas av kärltumören, till exempel synen, andningen eller förmågan att suga. Ibland kan hemangiomet leda till smärtsamma sår eller sitta på ett ställe där man vet att den spontana läkningen är sämre, till exempel på nästippen.

Hela studien kan du läsa här:

Christine Léauté-Labrèze med flera. A Randomized, Controlled Trial of Oral Propranolol in Infantile Hemangioma. New England Journal of Medicine 2015; 372: 735-746, 2015.DOI: 10.1056/NEJMoa1404710.

KARIN SVENS

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev