Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Barnsjukvård

Studie går på djupet med barnonkologers arbete

Publicerad: 5 mars 2009, 09:53

Det mest krävande i arbetssituationen för svenska barnonkologer är inte att dagligen möta svårt sjuka barn. I stället pekar de på att arbetstiden inte räcker till.


Ungefär vart fjärde barn som drabbas av cancer dör av sjukdomen. Men att dagligen möta lidande barn och familjer är inte den mest krävande aspekten i arbetet för svenska barnonkologer. Det visar en stor enkätstudie som har gjorts av Margaretha Stenmarker, överläkare vid barn- och ungdomsmedicinska kliniken på Länssjukhuset Ryhov i Jönköping.

– Läkarna upplever visserligen att mötet med svårt sjuka och döende barn är en tung del av arbetet men inte så tung att man inte vill jobba kvar. Många pekar också tvärtom på att mötet med patienterna kan ge dimensioner i livet som man kan ha nytta av i andra sammanhang; man blir medveten om andra värden i livet, säger Margaretha Stenmarker.

Enkätstudien pekar på att svenska barnonkologer överlag har låga nivåer av psykiska besvär, en god livstillfredsställelse och en ”känsla av sammanhang”. Det man lyfter fram som det största problemet i arbetslivet är hög arbetsbelastning. Ingen av läkarna som ingått i studien svarade att de helt klarade sitt arbete inom normala arbetstider.

– De här omständigheterna behöver man komma till rätta med i framtiden. Resultatet kan annars bland annat innebära att hängivna barnonkologer överger sitt yrke, säger Margaretha Stenmarker.
Jämfört med kollegor på mindre sjukhus skattade barnonkologer på universitetssjukhus att de hade större möjlighet att hantera stress.

– Vi tror att detta beror på att läkarna på universitetssjukhuset har fler kollegor att vända sig till för att diskutera eventuella problem. På universitetssjukhusen är antalet patienter betydligt större och läkarna ser fler patienter botade vilket kan bidra till en större framtidstro, säger Margaretha Stenmarker.

Ett annat fynd i studien var att de som jobbat kort tid som barnonkologer rapporterade mer besvär som huvudvärk, buksmärtor och yrsel jämfört med mer erfarna kollegor.

– Vi tolkar detta som att mindre erfarna barnonkologer tycks ha högre nivå av somatisering, det vill säga att själsliga symtom tar fysiska uttryck. Kanske blir de mer påverkade av att se barn dö i förtid än de mer erfarna kollegorna, säger Margaretha Stenmarker.

Den aktuella enkätstudien genomfördes under år 2006 och bygger på svar från 89 personer, vilket motsvarar nästan 90 procent av samtliga läkare som varit verksamma som barnonkologer i Sverige sedan 1950-talet. Resultaten som är del i Margaretha Stenmarkers doktorandarbete publicerades i december i tidskriften Pediatric Blood & Cancer.

I sin forskning har Margaretha Stenmarker också djupintervjuat nio numera pensionerade barnonkologer som varit med och byggt upp den svenska barnonkologin under andra halvan av 1900-talet.

– De har verkligen gjort ett banbrytande pionjärarbete. Under de tidiga åren var deras insatser ifrågasatta. De flesta barn avled och andra läkare menade att det var onödigt att ens pröva behandlingar. I mina intervjuer framkommer att dessa pionjärer ändå kände tillförsikt om framtiden och därför fortsatte att driva verksamheten framåt, säger Margaretha Stenmarker.

FORSKARE

Namn: Margaretha Stenmarker, Kerstin Palmérus och Ildikó Márky. Projekt: Svenska barnonkologers arbetssituation. Finansiering: Barncancerfonden och Landstinget i Jönköpings län.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev