Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

söndag09.05.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Bild- & funktionsmedicin

Hjälp att sluta röka är en bristvara för landets lungsjuka

Publicerad: 14 november 2002, 11:07

Nästan hälften av Sveriges lungmedicinska kliniker eller sektioner saknar en välfungerande rökavvänjningsverksamhet att hänvisa sina patienter till, enligt en enkätundersökning som Dagens Medicin har gjort. Detta trots att rökning orsakar dödliga lungsjukdomar och trots att rökstopp är den tveklöst bästa behandlingen vid kronisk obstruktiv lungsjukdom, KOL.


Bara knappt var femte lungmedicinsk enhet har tillgång till rökavvänjning som beskrivs som bra, enligt vår undersökning. Den gör inte anspråk på att hålla vetenskapliga mått. Men svaren ger en fingervisning om hur rökstopp prioriteras i sjukvården runt om i landet.  Vi bad klinikcheferna, eller motsvarande, på landets 33 lungkliniker eller lungsektioner svara på frågan Har ni tillgång till speciell verksamhet för rökavvänjning att skicka era patienter till?. Om de svarade ja på denna fråga fick de med hjälp av alternativen bra, ganska bra, ganska dåligt och dåligt svara på frågan Hur fungerar rökavvänjningsverksamheten?.

På den första frågan fick vi svar från alla. I några fall svarade inte den ansvariga chefen utan en annan läkare eller sjuksköterska med inblick i verksamheten. Några lämnade muntliga svar. Resultaten visar att:  * 33 procent av Sveriges lungkliniker/-sektioner saknar tillgång till rökavvänjningsverksamhet.  * Hos 15 procent av lungmottagningarna uppfattas den rökavvänjningsverksamhet som finns att tillgå som ganska dålig.  * 33 procent av mottagningarna har en rökavvänjningsverksamhet som anses fungera ganska bra.  * Endast 18 procent beskriver verksamheten som bra.  Närmare hälften, 48 procent, av lungmottagningarna saknar alltså antingen helt tillgång till rökavvänjningsverksamhet, eller beskriver verksamheten som ganska dålig. Knappt en femtedel av klinikcheferna tycks vara helt nöjda med det stöd de kan erbjuda sina patienter för att sluta röka.  Svaren stämmer också överens med en enkät som den nationella expertgruppen för KOL lät göra i våras bland 108 läkare. Av dem svarade 50 att de inte hade tillgång till en välfungerande verksamhet för rökavvänjning.  Hos de lungmottagningar som har tillgång till speciell rökavvänjningsverksamhet tycks den i många fall vara dåligt prioriterad. Endast ett fåtal har en speciell budget för rökavvänjning.  De flesta svarar dock att den som håller i rökavvänjningsverksamheten har fått någon form av specialutbildning i rökavvänjningsstöd. Men på mycket få ställen finns personal som arbetar heltid med rökslutarstöd.  Kjell Larsson, professor vid institutet för miljömedicin på Karolinska institutet i Solna, samt ordförande i den nationella expertgruppen för KOL, är upprörd över enkätsvaren:  - Man kan inte säga att man har en fungerande klinik om man inte har tillgång till den mest effektiva behandlingskomponenten. Det finns ingen behandling vid KOL som är lika medicinskt effektiv och så kostnadseffektiv som att sluta röka, säger han.  Många som svarat på Dagens Medicins enkät förklarar att den bristfälliga rökavvänjningsverksamheten beror på knapp budget.  Men Hans Gilljam, lungspecialist, chef för Centrum för tobaksprevention i Stockholm och ordförande i föreningen Läkare mot tobak, pekar på andra förklaringar. Attityden gentemot rökavvänjningshjälp väger tungt.  - Problemet är att man tycker att rökslutarstöd är för banalt. Men hur man kan tycka att en orsaksbehandling kan vara banal vid svåra sjukdomar är en stor gåta, säger Hans Gilljam.  Han har räknat ut att metoder för rökavvänjning bara ägnas 0,2 promille av utbildningstiden på läkarlinjen, trots att tobaken enligt vissa beräkningar står för cirka 7 procent av sjukvårdskostnaderna.  - Jag tycker att läkarlinjen är helt åt skogen när det gäller livsstilssjukdomar. Utbildningen är så entydigt inriktad på att reparera en redan trasig kropp, inte på att förebygga. De flesta läkare är rädda för frågor som har med beteendemodifiering att göra. De känner oftast inte till vad som hänt inom det här området de senaste femton åren, även om de tror att de gör det. De vet inte att det finns evidensbaserade metoder för rökavvänjning, säger han.  En annan orsak till bristen på bra rökslutarstöd kan paradoxalt nog vara att alla delar av sjukhuset har behov av rökslutarhjälp, eftersom rökning skadar i princip alla organ. Frågan bollas ofta runt utan att någon tar ansvar för att skapa en fungerande verksamhet.  Lungmedicinska kliniken på Karolinska sjukhuset, ks, i Solna är ett av de ställen som saknar rökslutarstöd.  - Jag försöker att följa de rekommendationer som finns, att upplysa om vikten av att inte röka. Men jag kan inte säga att jag har en fysisk instans att remittera mina patienter till där de kan få professionell hjälp att sluta röka, säger klinikchefen Olle Andersson.  Han betonar att han tycker att rökslutarhjälp är en angelägen verksamhet. Men någon förklaring till varför hans klinik inte har tillgång till någon sådan verksamhet kan han inte ge. Han hänvisar till ställföreträdande verksamhetschefen, Göran Zetterberg.  Denne förklarar att bristen på rökavvänjningsverksamhet beror på att Karolinska sjukhusets uppdrag är att ägna sig åt akutsjukvård. Rökavvänjning betraktas som förebyggande vård och ska därför bedrivas av primärvården. Men lungmedicinska kliniken på KS har inte tagit fram något speciellt samarbetsavtal om rökavvänjningsverksamhet med primärvården.  - Patienterna får kontakta primärvården på egen hand och fråga. Det finns här och var inom primärvården. Vi har inga möjligheter att hjälpa dem. Det beror på var man bor, säger Göran Zetterberg.  Under en period fram till början av 1990-talet hade lungmedicinska kliniken på KS en egen rökavvänjningsverksamhet. Men den lades ner. Enligt Göran Zetterberg berodde det på bristande intresse från patienterna och tidsbrist hos personalen.  - Efterfrågan är inte så enorm som man tror, säger han.  Hans Gilljam tycker att det är en alltför grund analys:  - Om inte vården visar att den tycker att rökavvänjning är viktigt, skapas det aldrig någon riktig efterfrågan från de rökande patienternas sida. Dessutom måste man komma ihåg att de lider av ett beroendetillstånd, säger han.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev