Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Bild- & funktionsmedicin

Självskadare ska slippa kränkningar

Publicerad: 14 mars 2013, 09:52

Kränkningar, bestraffningar och okunskap – ­ det är vad unga med självskadebeteende ofta möts av i vården. Nu ska all vårdpersonal lära sig att bemöta gruppen på rätt sätt.


Flickor med uppskurna armar som sys utan bedövning för att ”lära sig att låta bli”. Eller som negligeras, kränks och bestraffas på ett sätt som direkt förstärker beteendet. Det är exempel på hur unga självskadande patienter bemöts av sjukvården i dag, berättar flera företrädare för det nationella självskadeprojektet.

– Bemötandet upplevs av många patienter som ett stort problem, men vi i sjukvården underskattar det ofta. Vi har fokuserat på behandlingsmetoder och först nu börjar vi inse hur mycket bemötandet betyder, säger projektledaren Stefan Bergström.

Projektet startade år 2011 och har hittills kartlagt vilka kunskaper och vårdmetoder som finns samt hur gruppen tas omhand. Nu ligger fokus på att åtgärda de största bristerna som identifierats: Vårdpersonalens bemötande och kunskaper om självskadebeteende. Projektet är indelat i tre regionala noder – Skåne, Stockholm och Västra Götaland – som övriga landsting har anslutit sig till och som ska testa modeller för att utbilda personalen. Det som fungerar bäst ska sedan spridas till resten av landet.

Västra Götalandsnoden har nyligen dragit i gång utbildningspaket, dels inom psykiatrin där innehållet anpassas efter nivå av förkunskap, dels i andra delar av vården som till exempel på akuten, ambulansen och sjukhusavdelningar som kan komma i kontakt med personer med självskadebeteende.

– Om personalen som möter dem har mer kunskap blir de inte lika rädda. Kursen ger grundtips att förhålla sig till, som att man ska vara vänlig men inte bli terapeut, säger psykiatern Lise-Lotte Risö Bergerlind, som leder arbetet i Västra Götaland.

Hon instämmer i att det finns stora brister i bemötandet och hänvisar till det uppmärksammade fallet ”Nora”, som hon kallar ett typexempel.

– Dåligt bemötande gör att unga som självskadar sig blir rädda för att söka hjälp. Sådant sprider sig bland unga: Gå inte dit, de kränker er! Och ju längre tiden går, desto svårare blir det att hjälpa dem, säger Lise-Lotte Risö Bergerlind.

Därutöver satsar Västra Götaland på anhörig­utbildningar som ska hjälpa föräldrar och andra att förhålla sig till en självskadande ungdom.

Flest landsting har hakat på Stockholmsnoden, som därför satsar på distansutbildningar för att överbrygga de långa avstånden. Utbildningarna ska bestå av föreläsningar och handledning, inspelat eller live på webben, och anpassas för tre nivåer: psykiatri, somatisk vård och skolvård/socialtjänst.

Tanken är även att skådespelare ska spela in rollspel som kursdeltagarna kan samtala kring.
– Vad väcker detta i mig, hur bemöter jag utan att kränka och hur kan jag stötta? Att arbeta med bemötande är inget man kan göra enbart med föreläsningar. Man måste tala om det och få konkreta exempel att utgå ifrån, säger barn- och ungdoms­psykiatern Clara Hellner Gumpert, som leder arbetet i Stockholm.

Förutom bemötande är det viktigt att personalen får basal kunskap om beteendet, betonar Clara Hellner Gumpert:

– Om du träffar en självskadande person måste du förstå vad som kan vara uttryck för allvarliga suicidtankar, eller om det finns andra psykiska problem.

Skånenoden ska inte utveckla egna utbildningar, men ha föreläsningar om självskadebeteende under året. Målet för hela landet är att åtminstone alla inom psykiatrin ska utbildas och att modellerna som tas fram ska fortsätta efter att projektet tar slut vid årsskiftet, enligt Stefan Bergström.

Men han anser att projekttiden skulle behöva förlängas. Clara Gumpert instämmer.

– Det här är en patientgrupp som varit eftersatt länge. Nu när vi tar ett grepp måste vi göra det grundligt, och det måste få ta tid.

HANNA ODELFORS

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev