Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Bild- & funktionsmedicin

Twarbakterien går till attack mot aortavägg

Publicerad: 11 mars 2002, 15:46

Bakterien Chlamydia pneumoniae, twar, påskyndar nedbrytning av elastin, som är en viktig komponent i aortaväggen. Detta kan leda till att kärlväggen försvagas och aneurysm, pulsåderbråck, bildas på aorta.


Kirurgen Erling Petersen vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå har undersökt sambandet, och han hoppas att ett vaccin i framtiden ska  kunna minska risken för de dödliga bråcken.  Aneurysm uppfattas oftast som ett uttryck för ateroskleros, åderförkalkning, eftersom kärlväggen i aneurysmet brukar vara mycket förkalkad. Riskfaktorer som rökning, högt blodtryck och höga kolesterolvärden är vanliga både bland patienter med ateroskleros och aortaaneurysm.  Flera studier har visat att orsaken till aortaaneurysm är multifaktoriell. Både bukaortaaneurysm och ateroskleros anses i dag vara inflammatoriska tillstånd. Därför ligger det nära till hands att misstänka att bakterier finns med i bilden.  Chlamydia pneumoniae är en bakterie med ett påvisat samband med ateroskleros. Bakterien isolerades första gången 1965 från ögat på ett barn i Taiwan. Bakterien, som har blivit känd under beteckningen Taiwan acute respiratory, förkortat twar, är en mycket vanlig orsak till luftvägsinfektioner.  Twar kopplades till svag kärlvägg  Erling Petersen och hans kollegor vid Norrlands universitetssjukhus, Nus, i Umeå, var en av de första forskargrupper som för ett par år sedan kunde visa ett samband mellan Chlamydia pneumoniae och aneurysm. I en studie jämförde de vävnadsprover från 40 patienter som hade opererats för bukaortaaneurysm, med prover från lika många avlidna personer utan aortaaneurysm. Chlamydia pneumoniae fanns i aneurysmproverna från 35 procent av patienterna. I kontrollgruppen förekom bakterien i aortaproverna i bara 5 procent av fallen.  Erling Petersens forskning tyder också på att det finns en koppling mellan förekomsten av bakterien och utvecklingen av aneurysm. Ett aortaaneurysm kännetecknas av att proteinerna elastin och kollagen i stödjevävnaden i aorta bryts ned. I en ny studie undersökte Umeåforskarna om Chlamydia pneumoniae ökar nedbrytningen av elastin.  De tog vävnadsbitar från aorta hos 18 avlidna personer utan aneurysm. Bitarna delades mitt itu. Den ena biten lades i en cellkultur som hade infekterats med Chlamydia pneumoniae, den andra biten lades i en oinfekterad cellkultur.  Efter en vecka uppmättes en klart ökad nedbrytning av aortaelastin i cellkulturen med bakterien.  - Resultatet antyder att bakterien direkt eller indirekt åstadkommer en minskning av elastin i aortaväggen, vilket är en avgörande process vid utvecklingen av bukaortaaneurysm, konstaterar Erling Petersen.  Studien publicerades i Erling Petersens avhandling förra året, och i European Journal of Vascular and Endovascular Surgery i november.  Blodprov kan varna för bristning   Risken för att aneurysmet ska brista har sedan länge beräknats efter aneurysmets tillväxthastighet och storlek. Risken för ruptur anses liten om aneurysmet är mindre än 5centimeter i diameter.  Ännu viktigare är den sjukliga processen i aneurysmväggen.  - Ett aneurysm brister när väggen inte längre står emot trycket i aorta. Men det går inte att förutse när det kommer att ske i det enskilda fallet. Vi kan inte ta biopsier från ett aneurysm för att bedöma väggens nedbrytningsgrad och svaghet. I stället söker vi efter indirekta metoder, säger Erling Petersen.  I ett brustet aneurysm är aortaväggens elastinkoncentration mycket låg jämfört med andra aneurysm. När elastin bryts ned bildas nedbrytningsprodukter, elastinderiverade peptider, EDP. Vid låga koncentrationer av elastin minskar även halten av nedbrytningsprodukter.  Eftersom dessa är vattenlösliga och kan mätas i ett blodprov, beslöt Erling Petersen och hans kollegor att ta reda på om EDP i blodet är lägre bland patienter med brustna aneurysm jämfört med patienter med aneurysm som inte brustit.  - Vi fann att EDP i blodet var signifikant lägre vid ruptur. Teoretiskt borde det vara möjligt att använda serum-EDP som markör för hotande bristning. Det krävs dock ytterligare studier för att undersöka denna teori, säger Erling Petersen.  Nedbrytningen av vävnaden orsakas också av en grupp enzymer, matrix metalloproteinaser, MMP, från vita blodkroppar. Erling Petersens forskargrupp har funnit ett samband mellan ruptur och en ökad mängd MMP-9. Däremot talar deras resultat emot att det skulle finnas en koppling mellan mmp-aktiviteten och Chlamydia pneumoniae.  - Teoretiskt skulle en hämning av MMP-9 kunna minska risken för ruptur, vilket vi ska undersöka i framtiden, säger Erling Petersen.  Ett annat framtidsperspektiv är vaccinering.  - Det finns flera grupper i världen som arbetar med att ta fram ett vaccin mot Chlamydia pneumoniae. Det ska bli intressant att se vilken verkan det kan få, säger han.  Först ska dock flera svenska forskargrupper undersöka om antibiotika kan bromsa bråckens tillväxt.

Carin Mannberg-Zackari

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev