Cancerpatienter tvingades vänta på terapi

– Det har fungerat dåligt helt enkelt och detta är knappast ett exempel på jämlik vård, säger Åsa Jellvert, onkolog och processägare för njurcellscancer i Västra Göta­lands­regionen.

Läkemedlet Opdivo (nivolumab) fick den 30 juni 2016 en rekommendation på nationell nivå från NT-rådet att ingå i andra linjens behandling både vid spridd njurcellscancer och lungcancer av icke-skivepiteltyp. Det senare är den vanligaste typen av lungcancer.

Läkemedel i klassen PD1-immuncheckpointhämmare, dit Opdivo tillhör, anses banbrytande bland annat för att patienter som svarar kan få kontroll på sin sjukdom under förhållandevis lång tid samtidigt som biverkningarna är milda.
Medan många andra landsting började behandla patienter med njurcellscancer och icke-skiv­epitel­lung­cancer snart efter NT-rådets beslut dröjde det till den 22 februari 2017 innan läkemedlet fick klartecken i Västra Götaland.

Fördröjningen beror på att regionen har ett särskilt system för ordnat införande av behandlingar som kan få stora ekonomiska konsekvenser. Efter en nomineringsprocess kan de nya behandlingar som uppfyller måttet bli öronmärkta en viss summa pengar under introduktionsfasen. Dessa beslut fattas dock bara två gånger om året, och när NT-rådet i somras kom med sin rekommendation hade redan nomineringstiden gått ut i Västra Götalandsregionen för att något införande alls skulle kunna ske där förrän i början av 2017.

Åsa Jellvert tyckte att detta var alldeles för lång tid och protesterade i oktober till ansvariga chefer i regionen. Svaret blev att det inte fanns hinder att behandla ”när det medicinska ansvaret så kräver”. Men innan introduktions­finansieringen var beslutad skulle den ordinerande enheten få stå för kostnaden själv.

Den onkologiska kliniken på Sahlgrenska universitetssjukhuset beslutade att avstå från att behandla patienter med Opdivo. De erbjöds i stället den tidigare standardbehandlingen vid respektive indikation, tyrosinkinashämmare vid njurcellscancer och cytostatika vid lungcancer.

– Det här handlar om betydande kostnader. Och skulle vi börja behandla med Opdivo innan vi fick introduktionspengar skulle vi fått prioritera bort andra patient­grupper, säger Marie Lindh, verksamhetschef på kliniken.

Det fanns också frågetecken, anser hon, kring huruvida ett tidigare rutininförande av Opdivo vid de två indikationerna skulle äventyra en eventuell senare introduktionsersättning.

Vissa patienter med njur­cells­cancer har dock själva sökt och fått behandling i ett annat landsting, varpå Västra Götalandsregionen ändå stått för kostnaden.

– En del patienter känner antingen redan till Opdivo eller så har vi berättat att läkemedlet finns i övriga Sverige men inte hos oss. De har då sökt vård på egen remiss och enligt fritt vårdval, säger Åsa Jellvert och fortsätter:

– Samtidigt är inte detta heller rättvist, då detta gäller patienter som är tillräckligt företagsamma och/eller har hjälp av anhöriga att sköta remissförfarandet. De måste också vara i tillräcklig fysisk form att klara resan.

Några liknande utomlänsresor har inte gjorts av patienter med lungcancer av icke-skivepiteltyp.

– Det har så klart varit frustrerande att inte kunna erbjuda det här läkemedlet fram tills alldeles nyligen, men en del patienter har ändå kunnat få det inom ramen för klinisk prövning. Generellt tycker jag systemet med introduktionsfinansiering fungerat bra, men i det här fallet har det kommit i ofas, säger Jan Nyman, onkolog och process­ägare för lungcancer i Väst­ra Götalandsregionen.