Fördjupad konflikt runt hur dyra cancerläkemedel ska hanteras

– Å ena sidan är vi som läkare skyldiga att informera patienter om vilka effektiva behandlingar som finns. Å andra sidan säger Smer att vi inte ska erbjuda sådana behandlingar om patienterna måste betala själva. Situationen är ohållbar. Politikerna kan inte längre ducka, säger Ola Bratt, som är ordförande i den nationella vårdprogramgruppen för prostatacancer.

Bakgrunden till det uttalandet är som följer:

Som urolog kommer Ola Bratt ofta i kontakt med den största gruppen cancerpatienter som drabbas när sjukvården inte anser sig ha råd att ge vissa läkemedel. Det handlar om män med spridd prostatacancer som slutat svara på konventionell hormon­behand­ling men ännu inte fått cytostatika.

– Det rör sig om drygt 3 000 nya patienter per år i Sverige, varav hälften inte tål cytostatika, säger Ola Bratt, som för tillfället är verksam vid Cambridge University Hospitals i Storbritannien.

För den här gruppen patienter erbjuds i dag alltså cytostatika men det finns också skonsammare hormon­läke­medel i form av Zytiga (abirateron) och Xtandi (enzalutamid). De senare är dock dyra och inte kostnads­effektiva enligt Tandvårds- och läke­medels­förmåns­verket som avslagit subvention.

Sedan läkemedelsföretagen gått med på att ge hemliga rabatter har visserligen Sveriges Kommuner och Landsting beslutat att rekommendera användning av läkemedlen, men bara för patienter som först prövat cytostatika.

– Zytiga och Xtandi har få biverkningar och kan göra att patienterna kan fortsätta leva ett hyfsat bra liv under ytterligare en tid, kanske ett år eller mer. Så det finns klara medicinska skäl att erbjuda dem. Detta gäller ju framför allt de patienter som inte tål cytostatika och som inte har andra alternativ, säger Ola Bratt.

Men då patienterna får betala runt 100 000 kronor ur egen ficka bara för att utvärdera effekten under tre månader, har han själv undvikit att informera om behandlingen. Ola Bratt tror att hans kollegor runt om i Sverige handlar på samma sätt.

Före jul skrev han till Social­styrelsen och bad om råd. I svaret, som kom i förra veckan, konstaterar myndigheten att läkarna enligt Hälso- och sjukvårdslagen måste informera patienterna om samtliga effektiva behandlingsalternativ.

– Det var ett väntat besked. Men med den rapport som Smer nyligen publicerat blir en etisk konflikt uppen­bar, säger Ola Bratt.

Rapporten i fråga heter Med- och egenfinansiering i vården – etiska aspekter och gavs ut i slutet av januari. Där skriver Smer så här om dyra cancer­läkemedel som staten inte anser sig kunna betala:

”Eftersom bara relativt få patienter skulle ha råd, är egenfinansiering inte förenlig med hälso- och sjukvårdens portalparagraf om vård på lika villkor efter behov, inte heller med prioriteringsplattformens människo­värdes- och behovs-/soli­daritets­principer.”

Om man ska tolka Smers utlåtande bokstavligt blir slutsatsen att läkare måste informera sina patienter om de effektiva läkemedel som den offentliga sjukvården inte erbjuder, trots att patienterna kanske inte ens kan få dem om de skulle vilja betala själva för dem.

– Det här är en moment 22-diskussion som vi läkare inte kan föra i det tysta med patienterna. Vi behöver stöd från politiker på högsta nivå som talar om för befolkningen att den offentliga sjukvården inte längre erbjuder den bästa behandlingen för stora grupper av patienter. Här tycker jag hittills att man bara ger dimridåer när frågan kommer på tal.