Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Cancer

”Landsting har bildat kartell för att krossa klinik i världsklass”

Publicerad: 21 maj 2014, 05:00

Professor emeritus Lars Påhlman kritiserar sitt landstings behandling av Uppsala Cancer Clinic, som behandlar bukhinnecancer.


Mycket olyckliga omständigheter har gjort att UCC, Uppsala Cancer Clinic, står inför ett hot att avsluta sin verksamhet på grund av brist på patienter. Detta är i sig en falsk realitet.

Patienterna finns, men genom en sofistikerad bojkott och kartellbildning har samtliga landsting gått ihop, utom några i norra Sverige, och har konsekvent vägrat att remittera patienter till UCC. Man har hävdat att kompetensen nu finns på de sjukhus som har tagit upp verksamheten (Karolinska universitetssjukhuset i Solna, Skånes universitetssjukhus, Östra sjukhuset i Göteborg och Akademiska sjukhuset i Uppsala) och därför har landstingen i symbios med hela etablissemanget  förbjudit  kliniker att remittera patienter till UCC.

Haile Matheme har med sin inställning förfinat den kirurgiska tekniken till ett mästerverk och får nog i dag anses vara en av de ledande kirurgerna i världen inom detta område, bukhinnecancer. Han byggde också upp en fantastisk verksamhet på Akademiska sjukhuset avseende omhändertagandet av patienterna pre-, per- och postoperativt.

All personal omkring dessa patienter - sjuksköterskor och undersköterskor på avdelningen, operationssköterskor, narkossköterskor och övrig personal på operation - utbildades och det blev ett sammansvetsat gäng. Verksamheten slimmades på alla plan. Inte minst vetenskapligt där både läkare och sjuksköterskor har disputerat på olika frågeställningar omkring dessa patienter. När vi var på topp utfördes under vissa veckor tre ingrepp! Under perioden 2003 till 2010 utfördes nästan 700 operationer och inte mindre än sju avhandlingar har producerats från Uppsala i vilka Haile Mahteme varit primus motor.

På grund av olika schismer valde Haile Mahteme att lämna Akademiska sjukhuset och starta UCC i augusti 2012. Många av oss var kritiska till detta, så även jag. Vi har nu facit av 16 månaders verksamhet.

Johannes Järhult har gjort en oberoende utvärdering. Man har mellan augusti 2012 och december 2013 opererat inte mindre än 153 patienter utan någon 30-dagars mortalitet. Strålande!

Olyckskorparna på Akademiska sjukhuset har inte fått rätt. Denna utredning har emellertid Akademiska sjukhuset och Landstinget i Uppsala län bara stoppat i byrålådan. Det är dock uppenbart att Akademiska sjukhusets direktör tidigt startade en vendetta mot UCC och verkar nu ha lyckats i sin strävan att  knäcka  och  krossa  UCC. Våra landstingspolitikers agerande är konstigt. När väl UCC började sin verksamhet insåg de helt plötsligt att Akademiska sjukhuset skulle gå miste om en icke oansenlig inkomst. Att samma gruppering på landstinget i Uppsala gav klartecken genom att låta UCC få hyra lokalerna på Samariterhemmet har man däremot talat tyst om. Nu uttalar sig dessa politiker i den lokala dagspressen att denna verksamhet borde skötas på en universitetsklinik. Tala om falskspel och avsaknad av kurage!

Man har i stället aktivt hindrat verksamheten med oseriösa utspel som att avtal saknas med mera. Det har dock aldrig saknats avtal när UCC velat köpa tjänster av landstinget, såsom röntgen, labbresurser, patologi med mera. Den kartellbildning som landstingen gjort, påhejat av SKL, är egentligen ganska skrämmande. Är det lagligt?

Jag kan i viss mån förstå politikers och sjukhusdirektörers rädsla. Tänk om alla leverkirurger i Sverige köper Sophiahemmet i Stockholm och över en natt flyttar dit! Det skulle bli en ekonomisk katastrof för många sjukhus. Återkommer dock till denna kartellbildning. Det är förbjudet i affärsvälden men är det inte också förbjudet inom vårt gebit? Vad säger EU om detta? Är vår socialminister medveten om hur detta har gått till?

Samtidigt vittnar hela processen om att majoriteten av verksamhetscheferna i kirurgi och onkologi i Sverige saknar ryggrad. Hur kan man ställa upp på detta taskspeleri och, mot bättre vetande följa direktiv uppifrån för att  rädda sitt eget skinn  och förvägra patienter den bästa behandlingen.

Efter vilken ledstjärna driver våra beslutsfattare sjukvården? Det handlar i varje fall inte om patienternas bästa, utan om en krass ekonomisk agenda som lindas in, i detta fall, i en massa förljugna uttalanden som kvalitet och svårigheter att få till ett avtal. Om nu all personal på UCC tvingas sluta, med den enorma kompetens som de besitter i dag, uppstår ett icke önskvärt vakuum. Är de välkomna tillbaka till Akademiska sjukhuset?

Frågan är förstås retorisk. Vill de komma tillbaka så illa som UCC blivit behandlat? Om så inte är fallet, har hälso- och sjukvårdsdirektören i Uppsala län tillsammans med Akademiska sjukhusets direktör, vilka båda varit drivande i frågan, vunnit en katastrofal Pyrrusseger. Det är inte utan att man får anledning att tänka på jesuiternas honnörsord: ändamålet helgar medlet.

För mig tornar det upp två enorma frågetecken. Har denna häxjakt och kartellbildning varit laglig? Sist, men inte minst: har våra patienter har hamnat i en rävsax igen?

Relaterat material

Brist på patienter stänger UCC

Patienter betalar själva när avtal dröjer

Professor kritiserar remissvägran

Utredning avråder från canceravtal

Avtal  med UCC kan dröja

Ifrågasatt klinik får redan patienter

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev