Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Cancer

Ny kunskap om sällsynt förändring i blodplasma

Publicerad: 17 januari 2018, 22:00

MGUS konstateras genom proteinanalys av serum.

Foto: Thinkstock

Onormalt höga nivåer av vissa antikroppar innebär en viss ökad risk för myelom och lymfom. En ny studie pekar på möjligheten att säga hur stor risken är.


MGUS står för monoklonal gammopati av oklar signifikans och är en ovanlig förändring i blodplasmaprofilen. Förändringen beror på en överproduktion av en monoklonal antikropp, en så kallad M-komponent. Varför detta händer vet man inte och tillståndet i sig är inte skadligt. Personer som drabbas har heller inga symtom.

Däremot har personer med MGUS en liten ökad risk att utveckla blodcancertyperna myelom eller maligna lymfom, något som bekräftas i en ny registerstudie. Den visar att sammanlagt 11 procent av patienterna utvecklade maligna lymfom eller myelom. Motsvarande siffra i kontrollpopulationen var 1,6 procent.

– Studien är en välgjord uppföljning som bygger på ett omfattande material. Den bekräftar mycket av det vi redan vet men ger också viss ny kunskap. En nyhet är att vilken av de tre vanliga klasserna av antikroppar som M-komponenten tillhör, kan kopplas till olika risk att utveckla antingen myelom eller lymfom, säger Ingemar Turesson, överläkare och docent vid hematologiska kliniken vid Skånes universitetssjukhus.

MGUS finns hos omkring tre procent av alla över 50 år och risken att drabbas ökar med stigande ålder. Diagnosen ställs efter en proteinanalys av patientens serum genom elektrofores. Det har tidigare varit känt att plasmakoncentrationen av den monoklonala antikroppen och kvoten av fragment av antikroppen, så kallade fria lätta kedjor, kan säga något om risken för att utveckla myelom eller lymfom.

I studien, där forskarna sammanställt data från 1 384 patienter som diagnostiserats med MGUS mellan 1960 och 1994, såg man en koppling mellan de patienter som hade M-komponenter av typen IgM och en ökad risk att utveckla olika former av lymfom. För de som hade så kallade icke-IgM, var risken i stället högre att utveckla myelom.
– Det man också såg är att för de som har IgM tycks det som att risken att utveckla sjukdom är lite högre, särskilt i början efter diagnosen för att sedan plana ut. Bland de som har icke-IgM är risken lägre men konstant, ungefär en procent per år. Man ska komma i håg att risken överlag är liten vilket är viktigt i kommunikationen med patienterna, säger Ingemar Turesson.

I studien såg forskarna en viss ökad dödlighet bland personer med MGUS jämfört med kontrollpopulationen, även efter att ha korrigerat för dem som utvecklat myelom eller lymfom. Men dessa siffror tolkar Ingemar Turesson med försiktighet.
– De som ingår i studien är ju personer som aktivt sökt sig till vården och risken finns att de haft andra sjukdomar som påverkar utfallet och detta har man inte kunnat korrigera för.

Varför vissa personer med MGUS utvecklar aggressiva tumörer är inte klarlagt.
– Vad det är som händer när en cellklon plötsligt bestämmer sig för att den ska börja växa och ställa till skada, det vet man inte. Kanske är det den immunologiska övervakningen som sviktar eller så kan det vara en mutation som gör att cellerna börjar dela sig fortare och klonen växer, säger Ingemar Turesson.

Samtliga patienter i studien kom från Mayokliniken i USA.  Medianåldern vid diagnos var 72 år och mediantiden för uppföljning var 34 år.

Läs abstract till studien:

Robert A Kyle med flera. Long-Term Follow-up of Monoclonal gammopathy of Undeterminded Significance. New England Journal of Medicine, publicerad online 17 januari 2018. Doi:10.1056/NEJMoa1709974 

Petra Hedbom

Teamledare

petra.hedbom@dagensmedicin.se

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev