Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Cancer

Stressade vita blodkroppar blir vaccin mot cancer

Publicerad: 1 december 2014, 07:06

Alex Karlsson-Parra, överläkare vid Akademiska sjuk­huset i Uppsala, arbetar för att utveckla ett vaccin mot cancer.

Foto: Staffan Claesson/Bildbyrån

Att kroppen stöter bort ett transplanterat organ är en välkänd process. Alex Karlsson-Parra kom på att samma princip kan användas för att skapa ett cancervaccin.


En chipsskål och en halvfull petflaska cider på bordet i korridoren vittnar om att en doktorand just disputerat. Alex Karlsson-Parra, docent och överläkare vid Akademiska sjuk­huset i Uppsala – och vinnare av årets Athena­pris – är på snabbvisit på Rud­becks­laboratoriet, där han numera bara har ett halvt kontorsrum. Företaget Immunicum AB tar alltmer av hans tid.

– Jag kom igår hem från Madrid där jag besökt tre sjukhus som nu vill vara med i en större europeisk studie för att testa vårt cancervaccin, säger han.

Efter sin läkarexamen 1977 disputerade han tio år senare i immunologi. Och det var tio år efter det som han kom till den insikt som vaccinföretaget bygger på.

– Det som är ett jätteproblem vid transplantationer, att immunsystemet ger sig på det nya organet, är precis den slags reaktion som kan utnyttjas för att skapa ett cancervaccin, med skillnaden att det i stället är tumörerna som ska angripas, säger han.

För att göra en lång historia kort ägnade han sig de följande 15 åren åt att optimera metoden, söka patent, göra toxikologiska studier samt att bilda företag där en skicklig vd kunde förklara konceptet för olika finansiärer.

Vaccinet skapas genom att man skördar vita blodkroppar, monocyter, från en frisk blodgivare. Dessa odlas ut till dendritiska celler som sedan aktiveras.

– Vi stressar dessa blivande vaccinceller genom att tillsätta en cocktail som får dem att tro att de utsätts för en allvarlig infektion, i princip tuber­kulos och smittkoppor samtidigt, säger Alex Karlsson-Parra.

En sådan infektion behöver bekämpas av cytotoxiska T-celler, CD8+T-celler. Vaccincellerna börjar därför tillverka ämnen som ska aktivera just dessa immunceller hos mottagaren. Eftersom vaccincellerna ses som främmande förstärks också den inflammatoriska processen då de injiceras. Efter aktivering fryses de in i portioner om 10 miljoner celler, en lagom dos att injicera i en tumör.

I en nyligen genomförd pilotstudie ingick tolv patienter med spridd njurcancer. De fick under väntetiden mellan diagnos och operation två injektioner med aktiverade immunceller direkt i njur­tumören. Vaccinationen gav inga kraftiga biverkningar, bara snabbt övergående feber hos hälften av patienterna. När tumören sedan opererades bort togs prover som forskarna undersökte i mikroskop för att se om injektionerna hade lyckats locka dit cytotoxiska T-celler. Enligt den vetenskapliga litteraturen finns det i ett tumörsnitt omkring 20 sådana celler per bildruta. Hos fem av patienterna var antalet mer än tiofaldigat.

– Först trodde jag inte mina ögon, utan hämtade en mycket erfaren patologspecialist. ”Åh fan vad med celler!” var hans spontana kommentar, säger Alex Karlsson-Parra.

Vaccinering tycks ge långsammare tumörutveckling hos de flesta patienterna. Hos fem med ytterst dålig prognos har medianöverlevnaden passerat 18 månader, en dubblering jämfört med förväntad medianöverlevnad med standardbehandling.

– Vi noterade dessutom en överraskande stor minskning av metastaser hos några patienter som i efterhand fått tyrosinkinashämmare. Denna synergi kan bero på att vissa hämmare kan ”öppna upp” tumörerna för vaccin-inducerade cytotoxiska T-celler, genom att nedreglera tumörvävnadens immunhämmande miljö, säger Alex Karlsson-Parra.
Enligt honom går det att behandla även andra cancerformer, bara någon tumör är tillgänglig för injektion. Nu pågår en studie med tolv patienter med primär levercancer vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.

Han är dock noga med att poängtera att pilot­studien är för liten för att det ska gå att dra vetenskapliga slutsatser – ”det kan fortfarande handla om slumpen som lett till en serie anekdotiska fall”, som han uttrycker det. Därför ska nu företaget göra den europeiska studie som nämndes inledningsvis, med sammanlagt 90 njurcancerpatienter. Studien inleds nästa år.

Alex Karlsson-Parra var på Cypernsemester med familjen när han fick veta att projektet belönats med Athenapriset.

– Det var en stor överraskning, men förstås jätte­roligt och jag ser det som ett fantastiskt erkännande, säger han.

Lotta Fredholm

Reporter

Lotta.fredholm@dagensmedicin.se

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev