Viktig studie vid BRCA-muterad bröstcancer

Studien i fråga omfattade patienter som fötts med en BRCA-mutation och som i andra eller tredje linjen vid metastatisk bröstcancer lottades till antingen parp-hämmaren olaparib (Lynparza) eller till cytostatika.

Mediantiden till progression var längre bland dem som fått olaparib jämfört med kontrollgruppen, 7,0 jämfört med 4,2 månader. Detta tillsammans med en mindre förekomst av biverkningar gör att Jonas Bergh tror att olaparib kan bli en ny standard i patientgruppen.

– Det är övertygande data i detta sena sjukdomsstadium, även om man inte kunde visa någon överlevnadsvinst. Jag är nyfiken på vilka behandlingar patienterna fick efter progression som möjligen kan förklara brist på överlevnadsvinst, säger Jonas Bergh, som är verksam vid Radiumhemmet på Karolinska universitetssjukhuset och även bland annat ansvarig för strategisk cancerforskning på Karolinska institutet.

I den andra studien blev det ett mer blygsamt resultat av att lägga till her2-antikroppen pertuzumab (Perjeta) till konventionell understödjande behandling vid tidig her2-positiv bröstcancer. Den minskade risken för återfall blev bara någon procentenhet efter tre år.

– Vi har tidigare sett mycket bra effekter av dubbel her2-blockad som neoadjuvant behandling och vid spridd sjukdom. Så jag hade hoppats på bättre effekt i denna studie, säger Jonas Bergh.

Samtidigt anser han att uppföljningen inte är tillräckligt lång för att några slutgiltiga slutsatser ska kunna dras.

– Vi vet sedan tidigare adjuvantstudier med Herceptin att skyddseffekten mot återfall kommer lite senare för patienter med hormonreceptorpositiv sjukdom. Så möjligen kan vi få se en större skillnad efter ytterligare några år, säger Jonas Bergh.

Kongressen bjöd också på resultat från den första fas 3-prövningen med ännu en CDK 4/6-hämmare vid avancerad hormonreceptorpositiv sjukdom. Resultaten för läkemedlet som heter abemaciklib.

– Effekten är bra och ungefär den samma som för andra läkemedel i denna klass men tyvärr var det mer diarrébiverkningar, säger han.

Apropå CDK 4/6-hämmare har Jonas Bergh tydliga åsikter om introduktionen av det EU-godkända läkemedlet palbociklib (Ibrance) i denna klass.

– Palbociklib har varit godkänt länge men tyvärr har sjukvården ännu inte möjlighet att erbjuda denna behandling om inte patienten betalar 35 000 kronor själv i månaden. Orsaken är den i mitt tycke alldeles för långsamma processen mellan SKL och företagen som syftar till nationell samordning.

Enligt Jonas Bergh är problemet mycket vidare än för palbociklib.

– Förr kunde man åtminstone på vissa sjukhus i Sverige omgående införa nya behandlingar efter att det stått klart att de gör nytta. I det nya systemet med ordnat införa verkar det i stället gå lika långsamt för alla.

Han ger som exempel införandet av banbrytande cancerbehandlingar som abirateron vid prostatacancer, ipilimumab vid melanom och crizotinib vid lungcancer.

– Det har handlat om årslånga fördröjningar som kan tvinga patienterna själva att betala för effektiva behandlingar. Denna verklighet är ganska långt ifrån den man möter på Asco-kongressen, där Asco-presidenten Daniel Hayes pratar om resultat som är ”practice changing”.