”En nedmonterad diabetesvård får katastrofala följder”

Diabetesvården i Stockholm har tidigare legat på riksgenomsnittet men tappar nu mark. Vid senaste jämförelsen mellan landstingen går endast 16 av 38 indikatorer som rör diabetes åt rätt håll i Stockholm. Det borde få varningsklockorna att ringa.

Stockholms läns plan, Framtidens hälso- och sjukvård, bygger på att flytta ut mycket av sjukhusens specialistvård till den öppna vården. I grunden bra, men allt fanns inte på plats när flyttkarusellen sattes igång. Nu överger ett betydande antal specialister akutsjukhusen, primärvården belastas ännu hårdare och måste nu tampas med svårläkta sår, en svårinställd diabetes och hjärtkärlproblematik.

Primärvården har tills nu kunnat remittera personer med typ 2-diabetes till diabetesutbildning vid samtliga sjukhusbundna diabetesmottagningar i länet. Så är inte längre fallet. Det här har skapat ett enormt tryck på de få enheter som erbjuder utbildning vilket gör att de inte kan hantera remisserna som nu flödar in.

Neddragning drabbar över 1 000 patienter som inte får kunskap i den nödvändiga egenvården som minskar riskerna för att drabbas av diabetesorsakade komplikationer i hjärta, kärl, njurar och ögon.

En av de mer allvarliga komplikationerna för en person med diabetes är svårläkta sår på fötterna, vilka i värsta fall kan leda till att delar av foten eller benet måste amputeras eller ännu värre att patienten dör. Avancerad fotsjukvård kräver ett team med specialkunniga ortopeder, diabetesläkare, infektionsspecialister, kärlkirurger, fotterapeuter och ortopedingenjörer. Tyvärr finns det för få team som fungerar på det sättet. När det gäller Karolinska universitetssjukhuset finns kärlkirurgen i Solna medan fotteamet är på Huddingesidan. Nu bollas patienterna runt i ett ineffektivt system med långa vårdtider där patientsäkerheten hotas.

Tanken med Akademiskt specialistcentrum för diabetes som invigdes i höstas, var att det skulle bli en modern och högkvalitativ diabetesvård som skulle fungera som ett nav till övriga diabetesvården i länet. Det blev en flytt av befintlig verksamhet.

Vi ser mycket allvarligt på situationen som nu råder och föreslår:

￭ Säkerställ diabetesutbildningar för personer med typ 2-diabetes.
￭ Utveckla den digitala vården och erbjud digitala vårdmöten.
￭ Stärk primärvårdens kunskap och användning av modern behandling av typ 2-diabetes.
￭ Prioritera den livsviktiga fotsjukvården med centra för avancerad fotsjukvård.
￭ Se till att Akademiskt specialistcentrum för diabetes får utvecklas till det nav för länets öppna specialistvård för diabetes så som det var tänkt.

ANDERS EKHOLM, INGRID DAHLMAN OCH DAVID NATHANSON