”En sockerskatt löser inte problemen”

Svåra och angelägna problem verkar ofta locka fram till synes enkla lösningar. Ett exempel är miljöpartisterna Stefan Nilssons och Niclas Malmbergs förslag på en ny skatt (Dagens Medicin nr 48/16). Tyvärr är frågan om övervikt och diabetes mer komplex än så.

Debattörerna vill av folkhälsoskäl införa en skatt på sockrade läskedrycker. Som argument för en sådan skatt hänvisar Nilsson och Malmberg till länder och städer som infört den. Vad de inte nämner är de mindre lyckade exemplen.

Norge har sockerskatt men där dricks mer läsk än i Sverige. Värt att notera är också att läsk och andra sötsaker är storsäljare i den svensk-norska gränshandeln. Inte heller i Finland såg man några hälsoeffekter när landet hade skatt på sötsaker. Som skåning har jag nära till ytterligare ett av våra grannländer – Danmark. Där uteblev de positiva effekterna. Man avskaffade sin fett- och sockerskatt när det visade sig att den inte ledde till att konsumtionen minskade utan till att konsumtionen gick i riktning mot billigare och ännu sämre produkter. Det fanns också tecken på att danskarnas inköp av grönsaker och frukt minskade, för att ha råd att köpa godis och läsk.

Nilsson och Malmberg nämner också en studie i Mexiko som ett positivt exempel. Initialt gick konsumtionen mycket riktigt ner, men den ökade snart igen. WHO:s rapport visar heller inte några orsakssamband mellan införandet av skatten och konsumtionsminskningen eller att skatten haft några hälsoeffekter.

I sammanhanget kan det vara bra att veta att konsumtionen av sockrad läsk i Sverige redan minskar. En undersökning från Viktväktarna visar att svensken i genomsnitt får i sig mer socker från juice än från läsk. Redan här anas en problematisk gränsdragning.

Att ta ansvar handlar inte alltid om politiska lösningar

Det räcker inte med en lösning för att komma till rätta med ohälsa i form av fetma och diabetes, utan flera. Självklart finns ett ansvar hos både producenter och återförsäljare och här bör alla som vill använda sin konsumentmakt. Den fungerar bäst med väl utbildade och upplysta konsumenter som ställer krav.

Att ta ansvar handlar inte alltid om politiska lösningar, som exempelvis en sockerskatt. Det handlar också om att exempelvis lära sina barn om vad som är bra respektive dålig kosthållning. Det kan också handla om att begränsa tillgången på läsk och godis hemma. Med information och utbildning, personligt ansvarstagande och konsumentmakt kommer vi långt.

En alternativ lösning är kanske att använda moroten i stället för piskan; att sänka skatterna på mer hälsosamma alternativ.

MARIA MALMER STENERGARD