Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag01.03.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Diabetes

Fattigt liv kan vara lika farligt som inaktivitet

Publicerad: 1 Februari 2017, 08:50

Foto: Thinkstock

Låg socioekonomisk status verkar förkorta livet så pass mycket att det bör klassas som en avgörande riskfaktor. Det är nästan lika farligt som att inte röra på sig alls, enligt ny forskning.


Ämnen i artikeln:

Diabetes typ 2LungcancerHjärtsviktHjärtinfarkt

Att det finns ett samband mellan låg utbildning, dålig inkomst, arbetslöshet och andra negativa så kallade socioekonomiska faktorer och förtidig död är ingen nyhet. Även i ett så förhållandevis jämlikt land som Sverige finns ett tydligt samband mellan exempelvis utbildning och förväntad livslängd samt risken att drabbas av både fetma och cancer.

I den aktuella studien, som presenteras i The Lancet, analyserade forskarna data från en rad olika studier. De jämförde låg socioekonomisk status med sex andra välkända riskfaktorer bland 1,7 miljoner individer bosatta i västra och södra Europa, USA och Australien. Individernas socioekonomiska status uppskattades genom att utgå från deras yrken.

Det visade sig att individer med en låg socioekonomisk status riskerar att dö i snitt 2,1 år före dem med hög socioekonomisk status. Det är i nivå med hur fysisk inaktivitet riskerar att förkorta ens liv.

Den största riskfaktorn av dem alla var rökning och diabetes, som förkortade personernas liv med 4,8 respektive 3,9 år. Högt blodtryck, fetma och hög alkoholkonsumtion minskade livet med 1,6; 0,7 respektive 0,5 år.

Forskarnas poäng är att medan de andra riskfaktorerna ständigt tas i beaktande, i exempelvis utarbetningen av preventiva hälsoprogram och andra satsningar, tas nästan ingen hänsyn alls till individernas socioekonomiska status, vad hälsan beträffar.

– Givet den stora påverkan den socioekonomiska statusen har på hälsan, är det viktigt att regeringar och myndigheter accepterar det som en avgörande riskfaktor och slutar att exkludera den från hälsopolicys, säger artikelns huvudförfattare, Silvia Stringhini, verksam vid Centre hospitalier universitaire vaudois (CHUV) i Lausanne, Schweiz.

TT

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev