Hallå där ...

Vem har glädje av att delta i kongressen?
– EASD är för alla som på något vis är intresserade av diabetologi, både grundforskningsmässigt och kliniskt, och programmets omkring tusen punkter avspeglar den bredden.

Vilka inslag ser du själv fram mot?
– Det hetaste är nog SGLT2-hämmarna där vi har flera symposier, både om hur de har revolutionerat behandlingen de senaste fem åren, men också hur effektiva de är vid hjärtsvikt och hur bra de skyddar njurarna, även hos icke-diabetiker. Ett annat fokus är precisionsmedicin – hur det ska definieras inom diabetologi, och vikten av att välja rätt mellan de olika läkemedelsklasser som finns. Vi har även en session om covid-19 på onsdag, om varför diabetes är en riskfaktor vid sjukdomen. Och årets Diabetologia-föreläsning handlar om pankreas, vilket ju passar bra med tanke på att det nästa år är 100 år sedan insulinets effekter visades. Och så tror jag en session på torsdag med ett 30-årsperspektiv på utvecklingen av komplikationer vid typ-1 diabetes blir spännande.

Vilka är fördelarna med ett digitalt möte?
– Att man inte behöver missa något, utan allt går att se i efterhand. Till skillnad från en del andra möten har vi också sett till att allt utom postrarna sänds live, vilket ger lite mer nerv – det kan bli fel, men det blir lite mer spännande! De som har haft svårt att ta sig hit av exempelvis ekonomiska skäl får ju nu tillgång till mötet direkt. Och så spar det restid och koldioxidutsläpp för oss alla.

Och den största nackdelen?
– Att missa nätverkandet och interaktionerna med kollegor. Dessa sker oftast utanför kongresshallen där man informellt och oplanerat springer på någon som har en rolig idé och så utvecklas ett samarbete därifrån. Det finns ju också en viss ”zoom-trötthet” hos folk efter den här våren och sommaren ... Jag hoppas att nästa års kongress i Stockholm blir en hybrid, med både digitala inslag och mänsklig interaktion.