Kardiovaskulär effekt av diabetesläkemedel - årets forskningsnyhet

Läs om platserna 2 till 10 här.

Ett syfte med att behandla det förhöjda blodsockret vid typ 2-diabetes är att minska risken för så kallade makrovaskulära komplikationer, som hjärtinfarkt och stroke. Under lång tid har det dock inte gått att visa att behandlingen kan få ner patienternas ökade benägenhet för sådana sjukdomar. Men så öppnades ketchup­flaskan. Under loppet av tolv månader publicerades fyra randomiserade studier som faktiskt visat på en sådan effekt för tre olika slag av läkemedel mot typ 2-diabetes.

Redan förra året presenterades studien Empa-reg som visade att SGLT2-hämmaren empagliflozin minskade hjärt-kärlhändelser hos typ 2-diabetiker med hög kardiovaskulär risk. Och under 2016 lades två studier fram som visade liknande resultat för GLP1-analogerna liraglutid och semaglutid, varav det senare läkemedlet inte är godkänt än. En fjärde studie visade positivt resultat för glitazonen pioglitazon hos patienter med tidigare stroke och förstadium till diabetes.

Gör diabetes viktigare för hjärtläkaren

Visserligen återstår ett flertal frågetecken, som hur generaliserbara resultaten är, vilka mekanismerna bakom de kardiovaskulära effekterna är och hur långtidsresultaten ser ut. Studierna har likväl en stor principiell betydelse och kan innebära nytta för en stor patientgrupp. Dagens Medicin korar därför kardiovaskulär prevention genom blod­socker­sänkande behandling vid typ 2-diabetes till årets forskningsnyhet.

Att resultaten är betydelsefulle intygas av Linda Mellbin, kardiolog vid Karolinska universitetssjukhuset, som forskar i sambandet mellan typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdom.

– Det här är jättegoda och efterlängtade nyheter. Resultaten lyfter upp typ 2-diabetes högre på agendan för oss hjärtläkare. Många av våra patienter har ju även den sjukdomen och nu får vi ökad anledning att mer aktivt leta efter odiagnostiserad typ 2-diabetes, säger hon.

Har redan börjat tillämpas kliniskt
– Tidigare har vi snarare varit lite försiktiga i att pressa blodsockret hos patienter med känd hjärt-kärlsjukdom. Men nu har bilden svängt och med vissa blodsockersänkande läkemedel kan vi alltså förbättra prognosen. Nu återstår det att se exakt hur resultaten förändrar behandlingsrekommendationer, fortsätter Linda Mellbin.

Enligt Mona Landin-Olsson, endokrinolog och professor vid Skånes universitetssjukhus i Lund, påverkar resultaten redan praxis.

– Resultaten är viktiga. Hittills har vi sett på många av de nya läkemedlen vid typ 2-diabetes som oprövade. Nu vet vi att de inte har några stora biverkningar och att de kan påverka hårda endpoints. Vi måste sätta oss ner och diskutera hur de ska användas på patienterna, inte minst då det handlar om i vissa fall dyra behandlingar.

Studier: New England Journal of Medicine 2015; 373: 2 117–2 128. 2016; 374: 1 321–1 331, 375: 311–322, 1 834–1 844