Bättre prognos för svenskar med dilaterad kardiomyopati

− Våra fynd är naturligtvis glädjande på hela taget. Jag ser dem som ett kvitto på att vi erbjuder patienterna bättre diagnostik och behandling, säger Helen Sjöland, kardiolog och överläkare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.

Dilaterad kardiomyopati innebär att hjärtmuskeln strukturellt förändras av oklar orsak. Vänster kammare vidgas och väggarna blir tunnare. Pumpförmågan går ner och patienten får hjärtsvikt.

Resultaten från studien presenteras vid den digitala kongressen för det Europeiska kardiologisällskapet. Helen Sjöland och hennes kollegor följde nästan 7 900 patienter med dilaterad kardiomyopati som registrerades i Rikssvikt under åren 2003 till 2015.

Efter att forskarna justerat för ålder och kön ser de statistiskt säkerställda bättre resultat i slutet av den studerade perioden, jämfört med i början.

− Vi ser till exempel att den årliga risken att avlida minskar från 12,5 till 10,6 procent, säger Helen Sjöland.

Hon pekar på att användningen sviktpacemakrar och hjärtsviktsläkemedel av typen mineralreceptorantagonister ökat över tid och att detta kan vara förklaringar till de bättre resultaten.

− Men vi ser också att patienterna verkar komma till oss i specialistvården lite tidigare med mindre allvarliga symtom på hjärtsvikt. Generellt bedömer vi att den moderniserade behandling vi ger får effekt, säger Helen Sjöland.

Ett mer nedslående fynd i studien är att prognosen för de svårast sjuka patienterna inte påverkats över tid, och antalet hjärttransplantationer är det samma.

− Detta bedömer vi som mycket viktigt. Jag hade förväntat att vi skulle få se förbättringar över hela linjen. Men tyvärr verkar det som att den moderna behandlingen inte kan bromsa sjukdomsutvecklingen hos de mest sjuka. De svårast sjuka måste ägnas ytterligare uppmärksamhet och forskning, säger Helen Sjöland.

Ta del av postern här.