Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Hjärta-kärl

Blodprov avslöjar risk för snabbt återfall efter ballongvidgning

Publicerad: 4 mars 2002, 09:13

Graden av inflammation i kärlväggen efter ett ingrepp med ballongvidgning påverkar risken för att kärlet snabbt ska bli förträngt på nytt, visar preliminära resultat från en studie i Linköping. Forskarna bakom studien har utvecklat en metod för att kunna förutsäga vilka patienter som löper störst risk att drabbas av restenos.


Redan inom ett halvår efter ett ingrepp med ballongvidgning för att öppna ett förträngt kärl drabbas var femte patient av restenos - kärlet har blivit förträngt på nytt med aterosklerotiskt plack.  Vid Universitetssjukhuset i Linköping pågår en studie för att identifiera riskfaktorer för restenos. Målet med studien, som hittills inkluderat 200 patienter, varav 80 diabetiker, är att hitta sätt att ta reda på vilka patienter som löper hög risk att snabbt drabbas av en återförträngning.   Det är fortfarande inte helt klarlagt vilka mekanismer som ligger bakom restenos, men mycket talar för att processen är kopplad till den skada som uppstår på kärlväggen i samband med ballongvidgningen. Skadan sätter i gång olika inflammationsprocesser. I dessa deltar trombocyterna, som är av betydelse för blodets koagulation, och leukocyter, vita blodkroppar, som har till uppgift att bekämpa infektioner och inflammationer i kroppen. Leukocyterna frisätter tillväxtstimulerare och anhopningen av trombocyter skadar endotelet. Detta leder till att skumceller och glatta muskelceller vandrar in i kärlväggen och bygger upp nytt plack.  Forskargruppen, som leds av Arina Richter, överläkare vid kardiologiska kliniken på Universitetssjukhuset i Linköping, arbetar med utgångspunkt från hypotesen att risken för restenos har att göra med hur kraftigt inflammatorisk reaktionen i kärlväggen blir i samband med ingreppet. Forskarna undersöker sambandet mellan trombocyt- och leukocytaktivering och risken för att kärlet snabbt växer igen.  Till sin hjälp i analysarbetet har Linköpingsforskarna bland annat ett nytt, patentsökt mätinstrument som en doktorand i projektet, Petter Järemo, har konstruerat. Instrumentet gör det möjligt att mäta trombocyttätheten, densiteten, utifrån ett vanligt blodprov. Med andra metoder analyseras aktiveringsgraden av olika leukocyter.  Patienterna i studien får lämna blodprov före ingreppet i kranskärlen, och ett dygn efteråt. Efter sex månader tas ett nytt blodprov och patienten får göra ett arbetsprov. Vid tecken på kärlkramp vid arbetsprovet görs en ny kranskärlsröntgen för att fastställa om patienten har drabbats av restenos.  De preliminära resultaten har hittills gett Linköpingsforskarnas hypotes stöd. De visar att diabetikerna i studien både före och efter ingreppet har en betydligt kraftigare aktivering av trombocyter och leukocyter än icke-diabetiker. Det kan förklara varför diabetiker har större risk än andra hjärtpatienter att drabbas av restenos inom sex månader.  - Diabetes är en autoimmun sjukdom som påverkar kroppens inflammatoriska svar på olika sätt. Våra resultat visar att diabetiker får en kraftig aktivering av trombocyter och leukocyter i samband med den kärlskada som uppkommer vid ballongvidgningen, säger Arina Richter.  Eftersom studien fortfarande pågår vill hon i dagsläget inte dra alltför stora slutsatser.   - Men om vår hypotes håller, det vill säga att en hög aktiveringsgrad ökar risken för restenos, då kan vi med hjälp av ett blodprov fånga upp riskpatienterna före ingreppet. Detta skulle ge oss en möjlighet att sätta in förebyggande behandling, förklarar Arina Richter.  Förebyggande behandling kan till exempel vara att man lägger in en stent, ett litet rör av metallnät, som håller kärlet öppet. Ett alternativ är att ge större doser av läkemedel som hämmar trombocyterna.  - Ytterligare en möjlighet är att man avstår från ballongvidgning och i stället gör en bypassoperation, säger Arina Richter.

Barbro Falk-Wadman

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev