Blodtrycksmål kan omvärderas

– Resultaten är välkomna och stärker betydelsen av blodtryckskontroll hos riskindivider, även till låga nivåer, säger Peter M Nilsson, professor i klinisk kardiovaskulär forskning vid Lund universitet.

I undersökningen, som går under namnet Sprint, lottades patienter till att behandlas mot ett systoliskt målblodtryck på 120 mm Hg eller mot 140 mm Hg. Det senare värdet ligger i linje med dagens rekommendationer.

När studien startade för fem år sedan beräknades den vara klar år 2017. Men sedan en interimsanalys visat att den mer intensivare blodtryckssänkningen var överlägsen togs beslutet att avbryta studien i förtid. Det beskedet kom i ett pressmeddelande i fredags från den amerikanska myndigheten NIH, som var studiens finansiär.

Patienterna som fått mer intensiv blodtryckssänkning hade nästan en tredjedel lägre risk att ha råkat ut för en större hjärt-kärlrelaterad händelse, som hjärtinfarkt eller stroke, jämfört med kontroll­gruppen. Vidare var risken för dödsfall oavsett orsak minskad med nästan en fjärdedel.

Ännu har myndigheten inte gått ut med data över absolut risk­minskning eller förekomst av biverkningar. Den informationen väntas först när resultaten publiceras i en medicinsk tidskrift, vilket ska ske inom de närmsta månaderna, enligt NIH.

Bristen på sådana data och en del andra omständigheter gör att resultaten än så länge bör tolkas försiktigt, anser Peter M Nilsson.

– De här fynden gör att olika nationella och internationella rikt­linjer kan behöva uppdateras, men vi måste se hela bilden först. Man bör dock beakta att inga patienter med diabetes eller tidigare stroke var med. Vidare var patientpopulationen mer heterogen än en svensk patientgrupp, bland annat med ett stort inslag etniska minoriteter med ökad risk för till exempel stroke. Inte heller testades en mellannivå av systoliskt målblodtryck av under 130 mm Hg, vilket kunde ha varit önskvärt, säger han.

I Sprint-studien ingick över 9 300 blodtryckspatienter från USA och Puerto Rico. De var alla över 50 år och hade minst en ytterligare riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom, som hög ålder, kronisk njursjukdom samt kardiovaskulär sjukdom annan än stroke.

Det primära effektmåttet i studien var första förekomsten av hjärtinfarkt, akut koronart syndrom, stroke, hjärtsvikt eller dödsfall i hjärt-kärlsjukdom. De sekundära effektmåtten innefattar bland annat nedgång i njurfunktion, insjuknande i terminal njursvikt och insjuknande i demens.

När studien avbröts stod deltagarna som fått intensiv blodtrycksmedicinering på i snitt tre sådana läkemedel, jämfört med två i kontrollgruppen.