Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Hjärta-kärl

Bra effekt av resynkronisering vid mild form av hjärtsvikt

Publicerad: 1 september 2009, 06:00

ESC 2009 Resynkroniseringsterapi med en implanterbar defibrillator kan minska sjukhusinläggningar på grund av hjärtsvikt hos patienter med lindrigare former av sjukdomen, visar en ny studie.


Resynkroniseringsterapi, också kallad CRT, är i dag en etablerad medicinteknisk behandling av patienter med svårare former av hjärtsvikt med så kallad asynkron kammaraktivering.

Nyare studier, till exempel den svenskledda Reverse-studien, har även visat att patienter med mildare former av hjärtsvikt kan ha nytta av behandlingen. Dessa resultat bekräftas nu i studien Madit-CRT, som letts av forskare vid University of Rochester i delstaten New York, USA.

I undersökningen ingick 1 820 hjärtsviktspatienter med inga eller milda symtom, det vill säga NYHA-klass 1 eller 2. De hade alla asynkron kammaraktivering med ett brett QRS-intervall på EKG.

Deltagarna lottades till antingen behandling med en implanterbar defibrillator med resynkroniseringsfunktion, så kallad CRT-D, eller till behandling med enbart inplanterbar defibrillator.

Det primära effektmåttet i studien var andelen patienter som dött oavsett orsak eller drabbats av en hjärtsviktsrelaterad händelse som krävde intravenös behandling.

Efter i median 2,4 års uppföljning hade detta inträffat hos 17,2 procent i gruppen som fått CRT-D jämfört med 25,3 procent i kontrollgruppen.

Skillnaden mellan grupperna berodde uteslutande på lägre förekomst av hjärtsviktsrelaterade händelser i gruppen som fått resynkroniseringsterapi.

Studien presenteras i dag, tisdag, på den pågående kardiologikongressen ESC i Barcelona. Undersökningen publiceras samtidigt online av tidskriften New England Journal of Medicine, där den kommenteras av medicinprofessorn Mariell Jessup vid University of Pennsylvania School of Medicine i Philadelphia, USA.

Hon menar att resultaten ska tolkas med försiktighet och att de inte per automatik är överförbara till alla patienter med inga eller milda hjärtsviktssymtom. En orsak är att många av patienterna i studien tidigare hade haft svårare symtom.

Enligt Mariell Jessup borde en eventuell utvidgning av indikationen för resynkroniseringsterapi hos patienter med mindre symtomgivande sjukdom främst begränsas till individer med ett QRS-intervall som är vidare än 150 ms, där effekten av behandlingen visat sig vara bäst.

I Madit-CRT ingick patienter med QRS-intervall större än 130 ms. De hade alla ischemisk eller icke-ischemisk kardiomyopati samt en ejektionsfraktion som var 30 procent eller mindre.

Undersökningen finansierades av företaget Boston Scientific som marknadsför de använda apparaterna.

Läs hela originalartikeln:

New England Journal of Medicine, publicerad online 1 september 2009

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev