Byte till noak gav fler blödningar hos sköra äldre

Blodförtunnande läkemedel som går under benämningen noak rekommenderas numera som förstahandsbehandling vid förmaksflimmer. Eftersom noak har flera fördelar jämfört med vitamin K-antagonisten warfarin kan det ibland finnas ett värde i att byta behandling för patienter som är insatta på warfarin.

Noak har i tidigare studier visat sig vara minst lika bra som warfarin på att förebygga stroke, samtidigt som läkemedlen ger en lägre risk för blödning. Patienten slipper också de täta kontroller av PK INR-värdet som behövs för en korrekt inställning av den antikoagulativa effekten av warfarin.

Hos sköra äldre med förmaksflimmer anses oftast noak som det lämpliga förstahandsvalet. I den aktuella studien ville de nederländska forskarna undersöka om en övergång från warfarin till noak skulle leda till färre blödningskomplikationer för just den patientgruppen.

Mellan 2018 och 2022 randomiserades nästan 1 300 patienter över 75 år med en skattad skörhet på minst tre enligt skalan Clinical frailty scale (CFS) till att antingen fortsätta med sin warfarinbehandling eller byta till noak. Uppföljningstiden var tolv månader.

Det visade sig att risken för en större blödning eller en annan kliniskt relevant blödning var 69 procent högre i gruppen som bytte läkemedel jämfört med i gruppen som stod kvar på sin behandling. I bytesgruppen drabbades 101 patienter av en sådan blödning jämfört med 62 i kontrollgruppen.

Under samma uppföljningstid fick 16 av deltagarna i noakgruppen en blodpropp jämfört med 13 personer i warfaringruppen.

Här hittar du alla artiklar från årets ESC-bevakning

Resultaten var överraskande även för forskarna själva, uppger Geert-Jan Geersing, allmänläkare och forskare vid universitetet i Utrecht, under forskarteamets presentation på ESC 2023. Inte minst på grund av att tidigare studier på icke-sköra patienter med förmaksflimmer visat en bättre säkerhetsprofil för noak.

– Det skulle vara riktigt intressant att studera vad som skulle hända om vi bara inkluderade nydiagnostiserade patienter. Det är öppet för vidare forskning, sa Geert-Jan Geersing.

Den behandlande läkaren fick själv bedöma vilket slags noak som patienten skulle få. De noak som förekom mest var rivaroxaban och apixaban.

Deltagarnas medelålder var 83 år och 39 procent var kvinnor. Patienter med mekaniska hjärtklaffar eller betydande förträngning av mitralisklaffen uteslöts från studien, liksom patienter med svårt nedsatt njurfunktion.