Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Hjärta-kärl

Cellprovstagning på löpande band frustrerar både barnmorskor och patienter

Publicerad: 24 mars 2003, 13:49

Var tredje kvinna som går på gynekologisk cellprovskontroll vet inte vilken typ av cancer provtagningen gäller. Och de barnmorskor som genomför provtagningarna upplever situationen både stressande och otillfredsställande.


vissa delar av landet uteblir mer än varannan kvinna från gynekologiska cellprovskontroller. Ett exempel är Jönköpings län, enligt en färsk undersökning, se även Dagens Medicin 10/03.  Nu visar en avhandling vid Göteborgs universitet av barnmorskan Monica Ideström att kunskaperna om provtagningarna generellt sett är mycket dåliga. I en enkätundersökning, där 400 kvinnor i åldrarna 23-65 år ingick, uppgav bara två av tre kvinnor att de visste vilken typ av cancer undersökningen gällde.  - Och bara varannan kvinna kände till att det finns ett samband mellan cancer i livmoderhalsen och livsstilsfaktorer, säger Monica Ideström, avdelningschef på kvinnokliniken vid Centralsjukhuset i Karlstad.  I sitt avhandlingsarbete har hon kartlagt kvinnors kunskap och attityder vid gynekologiska cellprovskontroller, för att upptäcka förändringar som kan leda till cancer i livmoderhalsen.  Enligt samma undersökning visste dessutom endast 13 procent av kvinnorna att den främsta orsaken till livmoderhalscancer är ett virus som överförs sexuellt och som man kan skydda sig emot genom att använda kondom.  Monica Ideström anser att man genom bättre information inte bara skulle öka kunskapen om själva sjukdomen. Man skulle också minska den oro som många kvinnor känner när de kallas till en ny provtagning på grund av besked om cellförändringar.  - Det är förvånande att många kvinnor vet så lite med tanke på att nästan alla kvinnor går på kontroll vart tredje år i hela sitt vuxna liv. Informationen till kvinnorna i samband med provtagningen måste bli bättre, säger Monica Ideström.  I 3-5 procent av proven hittar man cellförändringar. Men detta betyder inte att patienten har fått cancer. Även om det finns ett säkerställt samband mellan cellförändringar och cancer är många av dessa förändringar helt ofarliga och läker ut på egen hand utan behandling.  Enligt Monica Ideström är det en vanlig missuppfattning att en cellförändring är liktydigt med cancer.  - Syftet med screeningen är inte i första hand att hitta utvecklad livmoderhalscancer. Genom att identifiera och behandla ofarliga förstadier kan man förhindra att en kvinna senare i livet drabbas av cancer, säger Monica Ideström.  Visar den första provtagningen att det finns lätta förändringar får kvinnan ta ett nytt prov efter tre till fyra månader. Många av kvinnorna har då inte längre några förändringar. I de övriga fallen bränner eller skär man bort en bit av slemhinnan i förebyggande syfte.  - Att gå och vänta i över tre månader på att få ta ett nytt prov är psykiskt påfrestande. 30 procent av kvinnorna i min undersökning upplevde denna väntan som ett stort obehag och man tänkte på det varje dag, berättar Monica Ideström.  För att förbättra informationen vill Monica Ideström att man satsar mer på barnmorskorna, som är den personalgrupp som utför själva provtagningen. Barnmorskorna måste få tillfälle att i lugn och ro berätta om syftet med provtagningen.  I dag genomförs provtagningarna enligt löpande band-principen och varje undersökning tar mellan fem och tio minuter. Men de drygt 150 barnmorskor som Monica Ideström varit i kontakt med i samband med sin forskning, ser inte cellprovskontrollen som en arbetsuppgift med kvalitet. I stället upplever de situationen som otillfredsställande och stressande.  - Detta beror bland annat på att de flesta kvinnor har en rad andra frågor de vill ha svar på när de träffar en barnmorska. Det är svårt för barnmorskan att hinna med, säger Monica Ideström.  Enligt Monica Ideström är det bättre att erbjuda kvinnan en ny tid om kvinnan har mycket att diskutera.  - Det är viktigt att man har gott om tid när unga kvinnor kommer på sin första provtagning. Då kan man informera om varför man har en screeningverksamhet och hur sjukdomen uppkommer, säger Monica Ideström.

Cecilia Bohlin

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev