Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

torsdag22.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Hjärta-kärl

Defibrillatorer på varje avdelning sparar viktig tid

Publicerad: 21 april 2010, 07:38

Att ha en defibrillator på vårdavdelningen förkortar tiden till att patienter med hjärtstopp kan få behandling med 1,5 minut, enligt en studie som presenteras på det pågående Kardiovaskulära vårmötet. Forskarna tror att upplägget kan rädda liv.


När en människa drabbas av hjärtstopp räknas varje sekund. På sjukhus ska en elstöt med defibrillator ges inom tre minuter, för att patienten ska ha störst chans att överleva. Så snabbt går det sällan.

– En studie som gjordes här på Södersjukhuset 2004 visade att det i medeltal tog nästan fem minuter från att larmet gick till den första elstöten, i sämsta fall upp till sju minuter. Det är ungefär lika lång tid som när hjärtstopp sker utanför sjukhus och ambulansen måste komma, berättar David Fredman, sjuksköterska och projektledare för den nya studien.

På de flesta sjukhus är rutinen att ett akutteam från narkoskliniken larmas vid hjärtstopp. Teamet kommer ofta med defibrillatorn på sparkcykel och ska ta sig upp och ned i hissar. Hypotesen bakom den aktuella Rock-studien från Södersjukhuset i Stockholm var att om en lättanvänd, halvautomatisk defibrillator fanns på avdelningen skulle tiden till den första elstöten kortas.

Av 48 enheter, både vårdavdelningar och mottagningar på sjukhuset, lottades hälften till att få detta, medan hälften fick fortsätta som vanligt. I studien inkluderades 126 patienter som drabbats av hjärtstopp. Av de 47 som låg på avdelningar som inte hade defibrillator vad det sju som defibrillerades. På avdelningarna med defibrillator fick 22 av 79 personer elstötar.

En halvautomatisk defibrillator analyserar hjärtrytmen och ger instruktion om en defibrillering ska genomföras, eller uppmanar till fortsatt hjärt-lungräddning. I över 80 procent av fallen var patienten uppkopplad till defibrillatorn innan akutteamet kom. En analys av de ljudinspelningar som defibrillatorn gör visar att uppkopplingen skedde i snitt 96 sekunder före teamets ankomst. Tidsvinsten var alltså ungefär 1,5 minut.

– För varje minut utan cirkulation minskar chansen att överleva med 10 procent och ju tidigare man kan analysera patientens hjärtrytm desto större är chansen att vi kan rädda honom eller henne med defibrillering, säger David Fredman.

På de 24 enheter som utrustades med defibrillatorer övade personalen också oftare på hjärt-lungräddning, fyra gånger per år.

– Att bara köpa in apparater har inte så stor effekt om man inte tränar att använda dem. Om man övar mer blir man mer på alerten när det inträffar ett hjärtstopp.

Någon skillnad i överlevnad kunde trots allt inte påvisas mellan grupperna i studien. Enligt David Fredman är förklaringen framför allt att patientantalet är lågt.

Många av patienterna i studien upptäcktes också relativt sent. När ett hjärtstopp inträffar pågår först ett kammarflimmer, och det är i denna fas en elstöt kan göra nytta. När hjärtat helt slutar slå är det inte längre mottagligt för defibrillering.

David Fredman är dock säker på att defibrillatorer på varje avdelning är en metod som räddar liv i de fall där patienten upptäcks i ett tidigt skede. Och sjukhusledningen har blivit så pass övertygad att halvautomatiska defibrillatorer ska köpas in till hela sjukhuset.

Bakom undersökningen står bland andra även Mårten Rosenqvist, professor och överläkare vid Södersjukhuset. Studien presenteras som en poster på det Kardiovaskulära vårmötet som startar i dag, onsdag den 21 april, i Göteborg.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev