Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

tisdag18.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Hjärta-kärl

Fler eller färre medicinska specialiteter?

Publicerad: 26 november 2002, 13:38

Sedan en tid pågår en intensiv debatt kring de medicinska specialiteterna och Gudmar Lundqvists utredning - inte minst på Dagens Medicins debattsidor.


Gudmar Lundqvist. Foto: Anders Kallersand.I skottgluggen står Gudmar Lundqvist, tidigare sjukhusdirektör på Akademiska sjukhuset i Uppsala, som är ansvarig för Socialstyrelsens översyn av specialiteterna. Han har bland annat kritiserats för att tolka sitt uppdrag felaktigt, när han redan från början bestämt sig för att minska antalet specialiteter.  De stora specialiteterna har lättare för att acceptera en neddragning av antalet. Medan de mindre, och de mer specialiserade, kämpar för sin position. De röster som pläderar för en minskning menar att sjukvården blir alltför fragmentiserad med fler specialiteter. Det behövs mer bredd om sjukvården på rätt sätt ska kunna ta hand om allt fler multisjuka patienter i framtiden.  Mot bredden hos behandlande läkare ska ställas djupet i den specialiserade vården.  Översynsutredningen, som agerar på Socialstyrelsens uppdrag, har nu avslutat sitt arbete och lämnat vidare sitt förslag till regeringen.  ...................................................  Intervju med Gudmar Lundqvist 4 februari nr 6/03

Förslag upprör reumatologer - nyhetsartikel 6/03

Inlägg i höstens debatt om specialiteterna:  Reumatologi  Tomas Bremell, nr 43/02  Lena Öhrsvik, nr 45/02  Ann Bengtsson mfl (15 företrädare för universitetsklinikerna i reumatologi; 10 enhetschefer utanför  universitetssjukhusen), nr 46/02  Carl Turesson, nr 47/02  Astrid Schröder, Ido Leden, Sven Noltorp, Jolanta  Ziobro, Helén Petri, nr 49/02  Socialmedicin  Gunnar Ågren, nr 44/02  Allergologi  Jan Lötvall, nr 44/02  Theo Gülen, nr 49/02  Urologi  Anne-Charlotte Kinn, nr 46/02  Internmedicin  Björn Fagerberg, Ulf Hållmarker, Stefan Lindgren, nr 46/02  Ronny Öhman, nr 49/02  Foniatri  Björn Fritzell, nr 47/02  Plastikkirurgi, urologi, reumatologi  Anna Elander, Lars Grenabo, Tomas Bremell, nr 48/02  Klinisk fysiologi  Nils-Holger Areskog, nr 48/02  Palliativ medicin  Carl-Magnus Edenbrandt, nr 50/02  Gynekologisk onkologi  Karin Boman m fl, nr 06/03  Även Gudmar Lundqvist och Socialstyrelsens Bo Lindblom och Gunilla Hulth-Backlund har deltagit med egna inlägg.  ....................................................  Så här sammanfattar Dagens Medicins chefredaktör Per Gunnar Holmgren debatten:  Förtroendet för Socialstyrelsen undergrävs av specialitetsfrågan  Aldrig tidigare under Dagens Medicins nio år (korta) tillvaro har så många engagerat sig i debatten som nu i höst.  Ämnet för diskussionen har självfallet varit översynen av de medicinska specialiteterna.  Det är dags att rikta om fokus för debatten till de frågor som fortfarande är obesvarade, trots de många debattinläggen.  Vid en närmare granskning finns det flera principiellt viktiga frågor som varken utredaren, förre sjukhusdirektören Gudmar Lundqvist, eller uppdragsgivaren, Socialstyrelsen, har givit klara svar på.  När Gudmar Lundqvist i dagarna lämnar översynen vidare är det dags att kräva besked av uppdragsgivaren, Socialstyrelsen. Följande frågor bör Socialstyrelsen besvara innan ett färdigt förslag skickas vidare till socialdepartementet:  - Varför ska vi ha färre specialiteter?  Hittills har endast vaga skäl förts fram, med hänvisning till patientintresset. Patienterna antas föredra få läkarkontakter som mera går på bredden - i motsats till att läkarna mera går på djupet i ett sjukdomsområde.  - Finns det något tvingande skäl från EU som säger att Sverige måste/borde minska antalet medicinska specialiteter?  Bo Lindblom och Gunilla Hulth-Backlund från Socialstyrelsen skrev i ett inlägg i förra veckans utgåva av Dagens Medicin: "Specialister med bred utbildning behövs i stora delar av Europa som är glest befolkade, en kombination av bredd och djup är en fördel för patienten. Dessutom kan en minskning av antalet olika läkare som en patient behöver träffa också vara en fördel för patienten."  Varifrån kommer denna allvetarkunskap om vad "patienten" önskar? Och varför ska det svenska specialitetssystemet anpassas till att specialister med bred utbildning behövs i stora delar av Europa som är glest befolkat? Socialstyrelsen bör något klarare förklara hur detta hänger ihop.  Myndigheten ordar mycket om "patientperspektivet" utan att närmare förklara hur man mätt patienternas önskemål.  - Hur väger Socialstyrelsen patientintressen mot de intressen som sjukvårdens arbetsgivare ger uttryck för?  Det finns klart uttalade, och mindre klart uttalade, intressen hos sjukvårdens arbetsgivare att minska antalet specialiteter, eftersom det skulle göra det lättare att både arrangera jourlinjer och rekrytera. Detta är dock ett intresse som inte kan sägas vara primärt när antalet specialiteter ses över. Eller har Socialstyrelsen en gömd agenda här? Klarspråk krävs.  Det verkar som om Socialstyrelsens översyn börjat i fel ände. Man har velat förenkla specialitetssystemet från administrativa utgångspunkter men glömt det allmänt omhuldade "patientperspektivet".  Det borde i stället vara självklart att man först utredde vilka krav som ställs på sjukvården under den närmaste framtiden. Här ska patienternas önskemål och synpunkter naturligtvis väga tyngst.  Först därefter kan antalet specialiteter anpassas - efter de krav som ställs på sjukvården.  Ett stort antal argument mot färre specialiteter har förts fram i debatten hittills, bland annat påverkan på forskning och utbildning, möjligheten att rekrytera nya specialister, liksom utvecklingen av nya specialiserade terapier.  I diskussionen om kraven på den framtida sjukvården måste än fler faktorer bedömas, till exempel en ändrad sjukvårdsstruktur. Förmodligen minskar antalet akutmottagningar under de närmaste 10-20 åren. Det påverkar jourlinjer och vilken kompetens som krävs för att få arbeta på dessa akutsjukhus.  Informationstekniken kan komma att ändra på kompetenskraven. Läkare i första linjen har bredden och konsulterar kanske lättare än i dag de verkligt avancerade specialisterna.  Detta är bara några exempel på frågor som Socialstyrelsen måste besvara innan man går vidare med ett förslag om antalet specialiteter.  När ett färdigt förslag föreligger, måste detta ovillkorligen skickas på remiss till samtliga specialitetsföreningar. Efter den intensiva diskussion som förevarit vore det inte acceptabelt om Socialstyrelsen eller departementet skulle "kuppa" igenom det slutliga förslaget.  Om tillsynsmyndigheten ignorerar diskussionen kring ovanstående frågor är risken stor att flera specialitetsföreningar förlorar förtroendet för Socialstyrelsens roll i specialitetssammanhang.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev