Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Hjärta-kärl

Foster med låg tillväxt får trånga kärl

Publicerad: 18 oktober 2006, 13:47

Den som varit tillväxthämmad som foster kan växa ifatt rent kroppsligt. Men blodkärlen hänger inte riktigt med. Som vuxna får de trängre och färre kärl och högre vilopuls, visar ny forskning.


Livsmiljön i moderlivet sätter spår hos oss som vuxna. Ett otal epidemiologiska studier har kopplat stress hos foster, i form av en rökande, svältande, alkoholberoende eller ibland bara mycket stressad och uppjagad mor, till ökad risk för framför allt hjärt-kärlsjukdom och diabetes senare i livet.

Nu står det klart att även en dåligt fungerande moderkaka lämnar avtryck i vuxenlivet.

Sedan många år har forskare vetat att en moderkaka, som inte fungerar som den ska, kan strypa närings- och syretillförseln från mor till barn och göra barnet tillväxthämmat.

Men även om tillväxthämmade barn i dag förlöses i förtid för att förhindra att de inte utvecklas normalt eller till och med dör av närings- och syrebrist, har det varit osäkert vilka effekter det på sikt innebär att ha varit tillväxthämmad som foster.

En forskargrupp från Lunds universitet har rätat ut ett av dessa frågetecken.

– Vi har studerat tillväxthämmade, men fullgångna, barn och sett att de visserligen växer ifatt i kroppen, men att deras kärlsystem inte är i proportion till kroppens storlek, säger Jana Brodszki,  ST  -läkare vid kvinnokliniken på Universitetssjukhuset i Lund.

2004 disputerade hon på blodkärlssystem hos gravida kvinnor. Nu riktas sökarljuset mot barnet i magen.

Tillsammans med bland andra sin före detta handledare Karel Maršál, professor i obstetrik och gynekologi vid Lunds universitet, har hon studerat blodkärlssystemet hos en grupp individer från fosterstadiet till vuxen ålder. En sådan lång och obruten studie av samma population är Lundaforskarna de första i världen att utföra.

Hälften av de 44 försökspersonerna var tillväxthämmade som foster, medan den andra hälften var en kontrollgrupp som hade utvecklats normalt i moderlivet. I motsats till dagens rutiner förlöstes inget av barnen i förtid.

I dag är de 22 år gamla och Jana Brodszki har precis presenterat resultat från uppföljningar utförda upp till 18 års ålder. Presentationen gjordes under ett Berzeliussymposium i Stockholm i slutet av september och visar att arvet från fostertiden blivit allt tydligare med tiden.

– När de föddes såg allt normalt ut. Även om barnen var små, så stämde kärlsystemen med deras kroppsstorlek. Men mätningar vid 7 och 18 års ålder visar tilltagande förändringar, säger hon.

Några exempel: Mätningar av aortan visar att kärlets diameter är mindre hos de tillväxthämmade individerna än hos den normalväxande gruppen. Vid 18 års ålder var diametern i snitt 11,2 millimeter hos de tillväxthämmade, jämfört med 13 millimeter hos kontrollgruppen. Även vilopulsen och kärlträdet i ögonbottnen var annorlunda hos den tillväxthämmade gruppen. Vilopulsen var i snitt 71 slag per minut hos dessa. Kontrollgruppen hade en vilopuls på 64 slag per minut. De bilder som togs av ögonbottnen visade också fler förgreningar av blodkärl hos kontrollgruppen.

– Det kan tyda på att de barn som varit tillväxthämmade får sämre vaskularisering, säger Jana Brodszki.

Vad dessa fynd kan komma att betyda för individernas hälsa vet hon än så länge inte. Enligt Jana Brodszki och Karel Maršál går det bara att spekulera i om förändringarna i kärlsystemen kan få betydelse för hjärt-kärlhälsan senare i livet.

– Vi kan inte använda resultaten praktiskt ännu. Det skulle bara oroa människor i onödan, säger Karel Maršál.

Varför vissa barn blir tillväxthämmade är också det oklart. Ett visst samband finns mellan autoimmuna sjukdomar hos mamman, till exempel  SLE  (systemisk lupus erytematodes) och diabetes, samt med preeklampsi, graviditetsförgiftning.

Tillväxthämning är ett vanligt fenomen.

– Det sker vid mellan 3 och 4 procent av alla graviditeter, säger Karel Maršál, som har studerat fenomenet i över 20 år. Det är bland annat dessa resultat som Jana Brotszkis forskning nu vilar på.

Karel Maršál är en av världens ledande forskare på fosterultraljud. En av de tekniker som han har förfinat är det så kallade dopplerultraljudet, som mäter blodflödessignaler hos foster och mamma. Det är i dag rutinövervakning.

Den grupp försökspersoner som ingår i Jana Brotszkis studie undersöktes med dopplerultraljud under fostertiden. Det var dessa mätningar som visade att blodflödet hos fostret inte fungerade som det skulle. Mätningar i navelsträngsartären visar lägre blodflödeshastighet när fostret löper risk för tillväxthämning. Det är ett tecken på att fostrets blod stöter på stort motstånd i navelsträngen. Blodet orkar inte riktigt pumpa runt.

– I de mest extrema fallen går barnets blod bara fram under systole, när fostrets hjärta drar ihop sig. Under diastole, hjärtats avslappningsfas, sker en tillbakagång och blodet rinner åt fel håll i navelsträngsartären och i fostrets aorta, säger Karel Maršál.

Han har klassat graden av blodflödesstörningar som en slags "trappa", baserat på dopplerultraljudet. Den går från de mest extrema fallen till den lättare formen av störning, där barnets blodflöde bara minskar något under hjärtats avslappningsfas.

Än så länge kan forskarna inte dra några slutsatser om denna trappa kan relateras till olika grader av kärlstörningar senare i livet. I nuläget kvarstår den kliniska rekommendationen att förlösa tillväxthämmade foster i förtid.

Kanske kan dock den framtida forskningen komma med fördjupade svar.

Även om Lundaforskarna nu fortsätter att följa samma grupp individer en tid framåt, så är det en ny studie på en ny grupp barn som kan bli det riktigt intressanta, tror Jana Brodszki. På dem blir det möjligt att testa om hypotesen att tillväxthämning leder till rubbad kärlutveckling stämmer.

– Det är barn födda mellan 1998 och 2004 som har förlösts före 30 veckors graviditet sedan dopplerultraljud registrerat allvarliga blodflödesstörningar. På dem kommer vi att kunna se vilka konsekvenser det fick för kärlsystemet att de förlöstes tidigare än den första studiegruppen. Förhoppningen är att de inte har samma förändringar, säger hon.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev