Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Hjärta-kärl

Hjärtsjuka förlänger livet med träning

Publicerad: 19 oktober 2007, 14:09

Värdet av fysisk träning vid hjärt-kärlsjukdom har blivit allt tydligare klarlagt på senare år, vilket avspeglas i Socialstyrelsens nya riktlinjer. Regelbunden träning är till och med effektivare än ballongvidgning vid stabil kärlkramp, enligt en studie.


På senare år har det ställts utom tvivel att fysisk träning är den kanske allra bästa medicinen för de flesta kategorier av patienter med hjärt-kärlsjukdom.
En uppsjö studier på olika patientgrupper har publicerats under den senaste femårsperioden, något som också satt tydliga avtryck i Socialstyrelsens nya nationella riktlinjer för hjärtsjukvård som presenterades i september.
– Fysisk träning har en enormt potent effekt på i princip alla riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom och kan användas inom både primär- och sekundärprevention. Om någon uppfunnit ett läkemedel med sådan effekt skulle det utan tvekan ge Nobelpriset, säger Åsa Cider, sjukgymnast vid Sahlgrenska universitetssjukhuset/Sahlgrenska i Göteborg.
Hon har nyligen gått igenom litteraturen på området och deltagit i den medicinska faktagrupp som satt de nya hjärtriktlinjerna på pränt.

Fysisk träning inom hjärtrehabiliteringsprogram rekommenderas nu starkare än i tidigare rekommendationer till patienter med stabil kranskärlssjukdom, hjärtsvikt och till patienter som genomgått hjärtklaffs-operation.
– Det nya är att det nu finns påtagligt stark evidens för att träning är mycket effektivt vid hjärtsjukdom, och dessutom att nästan alla hjärtpatienter har stor nytta av att träna. Detta är inte längre bara något för de troende, säger Eva Nylander, professor i klinisk fysiologi vid Universitetssjukhuset i Linköping och även hon medlem av Socialstyrelsens medicinska faktagrupp.
– På 1950-talet beordrades patienter åtta veckors vila efter en hjärtinfarkt, och mycket av detta tänkande lever kvar ”i väggarna” på sjukhusen. En bra bit in på 1980-talet fanns det många hjärtläkare som tog avstånd från fysisk träning för hjärtpatienter och trodde det var farligt, säger Åsa Cider.

– I dag pekar det mesta på att träning inom ramen för rehabiliteringsprogram är den allra mest effektiva riskreduktionsmetoden för patienter med koronarsjukdom. Dessutom är träning bevisat kostnadseffektivt. Ändå remitteras alldeles för få patienter till hjärtrehabilitering efter akuta hjärt-kärlhändelser. Ofta får patienten på sin höjd höra något i förbifarten i stil med ”du kan väl träna litet”, säger Åsa Cider.

– Fysisk träning måste ses som en minst lika viktig intervention som läkemedel. Alla patienter som råkat ut för en akut hjärt-kärlhändelse borde bedömas av en sjukgymnast för att få hjälp att komma igång med lämplig träning. Även personer i mycket dålig fysisk kondition kan ha stor nytta av träning förutsatt att den anpassas efter den individuella förmågan, säger Åsa Cider.
– Risken för plötslig hjärtdöd hos äldre med hjärt-kärlsjukdom är oerhört liten och i samma storleksordning som hos tränande friska personer i samma ålder.
Bo Israelsson, docent och överläkare vid kardiologiska kliniken, Universitetssjukhuset Mas i Malmö och medlem i Socialstyrelsens medicinska faktagrupp, menar att fler hjärtsjuka borde träna än i dag.
– Men den stora frågan är hur detta ska organiseras. Sjukgymnastik och övrigt professionellt stöd finns inte i tillräcklig omfattning, och att bygga ut detta är den stora utmaningen, säger han.
En tysk studie av fysisk träning hos patienter med kärlkramp, publicerad i tidskriften Circulation häromåret, gav närmast spektakulära resultat. 101 patienter med stabil angina pectoris randomiserades till antingen ballongvidgning, PCI, eller till fysisk träning på motionscykel i 20 minuter varje dag under ett år.
Patienterna som tränat hade efter ett år signifikant bättre syreupptag och överlevde i större utsträckning utan hjärt-kärlhändelser, jämfört med patienterna som genomgått PCI. 88 procent av patienterna i träningsgruppen hade inte fått någon hjärt-kärlhändelse under perioden, jämfört med 70 procent i PCI-gruppen.
– Troligen är kombinationen PCI och träning ännu bättre, men det är ännu inte utrett. Fysisk träning direkt efter PCI är fortfarande omtvistat, säger Åsa Cider.
Det är alltså vetenskapligt bevisat att fysisk träning är gynnsamt för hjärtat, men den fysiologiska förklaringen är inte helt klarlagd i alla sina detaljer. Det finns dock flera etablerade delförklaringar. Den enklaste går ut på att hjärtat, liksom resten av kroppen, helt enkelt blir starkare när vi tränar - hjärtmuskeln växer, och pumpar ut mer blod.

En annan förklaring antas vara att enzymet lipoproteinlipas, som bidrar till att omvandla farligt kolesterol till ofarligt, aktiveras vid träning. Vid insulinresistens, en manifestation av typ 2-diabetes, är detta enzym tvärtom satt ur spel.
– Följaktligen ökar insulinkänslighen av fysisk aktivitet, vilket kan vara en förklaring till att träning hindrar utveckling av diabetes, säger Jan Henriksson, professor i fysiologi vid Karolinska institutet i Solna.
En tredje förklaring går ut på att fysisk aktivitet innebär att hjärtat utsätts för så kallad prekonditionering, kortare perioder av syrebrist, som är gynnsamma i hjärt-kärlhänseende.
– Vältränade personer klarar ofta hjärtinfarkter bättre än otränade vilket kan bero på att deras hjärtan är prekonditionerade. För att få denna skyddseffekt krävs dock regelbunden träning. Ett träningspass på morgonen innebär att man är prekonditionerad under ungefär ett dygn, säger Jan Henriksson.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev