Ingen hjärtnytta med ny SGLT2-hämmare

Glukossänkande läkemedel av typen SGLT2-hämmare har väckt stor uppmärksamhet både på diabetes- och hjärtkongresser senaste året. De har visat sig minska risken för bland annat hjärtsvikt, njursvikt och hjärtrelaterad död även hos patienter utan diabetes.

När den nyligen avslutade VERTIS-studien nu publiceras i New England Journal of Medicine, kan entusiasmen mattas något. Resultaten, som parallellt presenteras vid den pågående EASD-kongressen, visar nämligen inte någon statistisk säkerställd skillnad mellan ertugliflozin och placebo vad gäller negativa hjärt-kärlhändelser hos patienter med typ 2-diabetes och manifest hjärt-kärlsjukdom.

Men Jan Eriksson, överläkare och professor vid Uppsala universitet, tror inte att den klasseffekt av glukossänkarna som det har pratats om är uträknad.

– Eventuellt skulle resultaten delvis kunna förklaras av ett betydande bortfall i studien. Eftersom SGLT2-hämmare nu sedan några år är en rekommenderad behandling för patienter med hög hjärtkärlrisk, kan man spekulera i att vissa av de som avbrutit den blindade studiemedicineringen har gjort det för att av börja den behandlingen. En sådan så kallad drop-in i placebo-gruppen kan ju spä ut den uppmätta behandlingseffekten, resonerar han.

I studien ingick drygt 8 000 patienter med typ 2-diabetes och  hjärt-kärlsjukdom. De lottades till att få ertugliflozin eller placebo. Uppföljningstiden var i snitt 3,5 år. Efter den tiden hade en allvarlig hjärt-kärlhändelse, som var det primära effektmåttet, inträffat 12 procent i båda grupperna.

Inte heller i det sekundära effektmåttet – död på grund av hjärt-kärlsjukdom eller sjukhusinläggning på grund av hjärtsvikt skilde sig siffrorna åt mellan grupperna, den var 8 respektive 9 procent.

Totalt var det 28 procent i placebogruppen och 23 procent i behandlingsgruppen som avbröt studien i förtid. Ertugliflozin är den senaste i raden av SGLT2-hämmare och verkar genom att öka utsöndringen av glukos i urin.

I diskussionsdelen resonerar författarna inte om patientbortfall men däremot  kring om det finns skillnader mellan olika substanser som gör att det inte syns samma hjärt-kärlskyddande effekt av ertugliflizon som med till exempel SGLT2-hämmarna dapagliflozin och empagliflozin.

– Det har spekulerats i att olika potens och specificitet gentemot SGLT2-transportörer skulle förklara effektskillnader mellan preparaten, men det är inte sannolikt eftersom alla i praktiken ger en kraftfull och selektiv blockering av SGLT2.

Jan Eriksson är huvudprövare i en pågående svenska head-to-head-studien, Smartest, där dapagliflozin jämförs med metformin hos patienter med typ 2-diabetes utan hjärtkärl-komplikationer. Det blir den första där läkemedelsklassen studeras i jämförelse med trotjänaren metformin, snarare än som ett tillägg, och med fokus på förebyggande av hjärtkärlsjukdom och andra diabeteskomplikationer.

– Vi har ett tiotal centra som deltar nu och minst lika många till som är på gång. Målet är att inkludera drygt 4 000 patienter från hela landet och de först resultaten väntas bli klara 2024, säger han.

Patienterna i ertugliflozinstudien inkluderades mellan åren 2013 och 2017 från sammanlagt 34 olika länder. Medelåldern var 64 år och de hade haft diabetes i snitt i 13 år. Majoriteten av dem hade kranskärlsjukdom.

Läs mer i abstract:

￭ Christopher Cannon med flera. Cardiovascular Outcomes with Ertugliflozin in Type 2. New England Journal of Medicine, publicerad online 23 september 2020. DOI:10.1056/NEJM092004967