Kurser i riskbruk har haft svårt att locka alla

Sedan 2004 pågår Riskbruksprojektet. Tanken är att personal inom primärvård och företagshälsovård ska få bättre kunskap om det så kallade riskbruket och redskap för att bättre kunna hjälpa patienter som dricker för mycket alkohol – men inte så mycket att de kan klassas som beroende.

En del av projektet drivs på nationell nivå, medan en annan sköts av landstingen. Det var denna senare nivå som regeringen i april beslöt att höja anslagen till – från drygt 16 miljoner 2006 till drygt 20 i år. Landstingen ansöker om dessa pengar och får sedan skjuta till ungefär lika mycket själva.
I alla landsting och regioner, utom på Gotland, pågår nu olika insatser för att sprida kunskapen om riskbruk till vårdpersonalen – med växlande framgång.

Det har funnits problem med att få särskilt allmänläkare att engagera sig och delta i utbildningar och annat, enligt Anna-Karin Svensson, projektledare på Riskbruksprojektet och allmänläkare. Och hon tror att orsaken ofta kan vara att allmänläkare inte känt att projektet berört dem tillräckligt.

– När ett landsting går ut med utbildningserbjudanden – eller en kommandoutbildning, så kan det också uppfattas – så kommer inte allmänläkarna om de inte uppfattar att detta svarar mot de behov de har, säger hon.

Distriktssköterskan Eva Drevenhorn är projektledare för riskbruksfrågorna i Region Skåne. Hennes erfarenhet är inte att allmänläkarna varit extra svåra. Förra året var alla personalgrupper ungefär lika svåröver­talade och det gick inte att fylla de kurser som arrangerades.

– Det vi hörde var att ”jag har inte tid”. Men min tolkning är snarare att man generellt inte visste vad det här var och vad man skulle kunna ha för nytta av det, säger Eva Drevenhorn.

– Nu tycker jag att det har lossnat, vissa saker måste få sjunka in först.

Men hon tror att allmänläkare generellt är mindre engagerade i frågor av den här typen.

– När det gäller samtal om livsstil tycker de nog att distriktssköterskorna kan sköta det.

Ett landsting som har haft stor framgång med att få både allmänläkare och annan vårdpersonal att delta i riskbruksutbildningarna är Landstinget Västmanland. Projektledare där är ST-läkaren Marie Sundt.

Att det inte varit svårt att få med allmänläkarna på tåget kan nog delvis förklaras med att det finns flera läkare i projektgruppen, tror hon. De har också genomgående satsat på att få in riskbruksutbildningen i den vanliga fortbildning som familjeläkare och ST-läkare har varje månad.

– Vi konkurrerar med en massa utbildningar. Det viktiga är att ha framförhållning och komma in i de normala utbildningsprogrammen, säger Marie Sundt.

Att olika yrkesgrupper har olika lätt att ta till tankarna i Riskbruksprojektet är inte så konstigt, menar hon. För exempelvis barnmorskorna kommer alkoholfrågorna in naturligt inom ramen för mödrahälsovården. Dessutom är personalen där mer van att arbeta med manualer och checklistor än vad allmänläkarna är.

Marie Sundt märker dock att riskbruksfrågorna blivit något som man pratar mer om inom primärvården.

– Nu har det här kommit upp på dagordningen.