Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag21.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Hjärta-kärl

Öppen för att vårda hemlösa

Publicerad: 25 Oktober 2002, 11:44

Kanske är Rolf Byström mer intresserad av människor och deras livssituation än av det rent medicinska. Något som kommer till sin rätt i hans arbete som allmänläkare på landets enda läkarmottagning för hemlösa.


Rolf Byström tycker att hans patienter är värda samma möjligheter till god vård som alla andra. Just det vill han ge dem - men då krävs okonventionella metoder. Något som han gillar.   - Ibland tror jag att vi som arbetar på mottagningen är mer intresserade av patienternas hälsa än vad de själva är, säger Rolf Byström.  Många hemlösa bär på svåra kroppsliga sjukdomar som diabetes, hjärt-kärlsjukdomar samt leversjukdomar. Men själva bryr de sig i första hand om sina fötter och tänder.   - Söker de hjälp för sina såriga fötter, så får de hjälp med det. Sedan försöker jag få patienterna att komma tillbaka så att vi kan ta itu med de invärtes sjukdomarna.   Sedan augusti i fjol arbetar Rolf Byström vid landets enda läkarmottagning för hemlösa. Den ligger i en gul barack på en gård vid Maria Prästgårdsgata på Söder i Stockholm.  Efter tio år som distriktsläkare hörde Rolf Byström talas om planerna att öppna en mottagning för Stockholms drygt 2000 hemlösa.  - Jag tyckte att det lät jätteintressant. Jag har alltid varit intresserad av marginaliserade människor och de jag möter här är fantastiska. De är riktiga överlevare men de skulle aldrig gå till den vanliga sjukvården. Där accepteras de inte så som de är. Därför behövs det en annan typ av mottagning, säger han.  - Den här verksamheten skulle inte fungera så bra inom vårdcentralernas ram. Hit kommer människor som beter sig konstigt, och kanske luktar lite illa och stör. De skulle bli utslängda på andra ställen. Här anpassar vi oss efter dem. Inte helt, men till en viss gräns.  I Rolf Byströms mottagningsrum hänger - förstås - en Hammarby-affisch.  - Men det är inte fjäsk. Jag är Hammarbyare, har alltid varit, säger han.   Det egna fotbollsspelandet begränsar sig till mer anspråkslöst trixande med trasan tillsammans med gamla arbets- och studiekamrater.  Rolf Byström blev allmänläkare 1989 efter att först ha försökt sig på journalistyrket.  - Jag var färdig journalist i mitten av 1970-talet, då vänstervindarna ven. Jag utbildade mig och arbetade i Göteborg och då skulle man skriva om ockupationer, demonstrationer och arbetsplatsproblem. Men jag var mer intresserad av själva skrivandet än det politiska skeendet och skrev hellre under rubriker som "Tankar vid Masthuggstorget" eller "I Viktor Rydbergs fotspår". Jag passade inte in, helt enkelt.  Så Rolf Byström började plugga medicin i stället.   - Det var bra, för det var en lång utbildning där man kunde skjuta upp vad man skulle göra sedan, och så var det mycket spex och sådant under studietiden. Det gillade jag, berättar han.  Som färdig allmänläkare började han arbeta på olika vårdcentraler på Södermalm i Stockholm. Även då träffade han många "udda existenser" som han fascinerades av. Kanske ett uttryck för hans eget sökande efter en plats i tillvaron.  För Rolf Byström verkar själv ha haft behov av att bryta sig loss från vårdcentralsarbetet, som han beskriver som inrutat och tungt.   - Och alla dessa diskussioner om entreprenader och privatiseringar, suckar han.  På Hållpunkt Maria kan han vara sin egen på ett annat sätt och lägga upp verksamheten efter eget huvud.   - Jag tycker att det är lättare att arbeta här. Risken att bränna ut sig var större på vårdcentralerna. Här har jag bättre kontroll över min arbetssituation, säger han.  - Sedan finns det något slags allmänmedicinarfundamentalism som jag reagerar emot. Den går ut på att vårdcentralernas allmänläkare ska klara allting. Men jag tycker faktiskt att man får ge sig ibland. Man måste anpassa sig efter verkligheten, vara flexibel och prova okonventionella metoder för att kunna möta patientgrupper som är särskilt eftersatta.  Rolf Byström vill inte moralisera över de hemlösa som individer. Han ser det heller inte som sin uppgift att normalisera eller återanpassa dem.  - Det handlar snarast om att göra livet lite lättare och drägligare, trots hemlöshet och drogmissbruk. Någonstans har de här människorna gjort ett val, att leva utanför samhället, resonerar han.   Men i nästa andetag ifrågasätter han om drogberoendet, som de flesta hemlösa är slavar under, verkligen är ett val. Det är ju drogberoendet som är den grundläggande orsaken till mångas hemlöshet.  - Jag funderar mycket kring detta och kommer till olika ståndpunkter. Men i dag accepterar jag dem som de är och har större förståelse för deras livsval. För dem som missbrukat och levt utanför samhället i många år är det svårt att hitta en annan livsväg. För en ung människa ser jag saken annorlunda.   Ungefär 80 procent av dem som besöker mottagningen är missbrukare och runt 10-15 procent är påverkade när de kommer på besök.  En grund för att Hållpunkt Maria ska fungera är att besöken är gratis. Sedan starten i augusti i fjol har 715 patienter, fördelade på 2600 konsultationer, besökt mottagningen. Men med tanke på att Stockholm beräknas ha drygt 2000 hemlösa, finns det fortfarande många som inte hittar hit.  Under hösten har mottagningen utökats med en tandläkare och i november kommer en fotvårdare på plats.  - Men så mycket större än så tycker jag inte att vi ska bli. Det här ska vara en liten mottagning, säger Rolf Byström.  Fötterna är det som tar mest stryk på de hemlösa. Många går långa promenader, dag ut och dag in, i skor som läcker och med fuktiga strumpor. Det gör att fötterna far illa och får förhårdnader, djupa sprickor och inflammerade sår. Just problem med fötter är också det som patienterna oftast söker hjälp för.  - Det som finns inuti kroppen är abstrakt, de är som bedövade där, trots att de kan ha svåra sjukdomar, som hjärt-kärlsjukdomar, leverskador, diabetes. Men fötterna är konkreta, såren syns och känns när de ska gå. Så självklart hjälper vi dem med det först och främst, säger Rolf Byström.  - Här är det helt andra måttstockar som gäller än inom den vanliga sjukvården. Jag kan till exempel ha en diabetespatient med blodsocker på 25. Får man ner det till 10 får man vara glad. Att hålla det under 6,5, som man skulle arbeta för i normala fall, är knappast att hoppas på, under de förhållanden som de här människorna lever.  Ibland är väntrummet tjockt med folk och i möjligaste mån tar Rolf Byström emot alla som kommer.  - Vi försöker hålla öppen mottagning på förmiddagen och ha bokade besök på eftermiddagen, men det kan bli lite si och så med det.   Intresset för mottagningen och Rolf Byströms arbete växer. Han tycker att han som regel får bra gensvar av den övriga sjukvården och det finns ett spirande intresse för forskning om hemlösas hälsa.  - Det skulle behövas fler mottagningar som denna, säger han.   - Det är kanske inte så glamoröst eller så, men - hur konstigt det än kan låta - det är himla roligt.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev