Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Hjärta-kärl

Stora skillnader i eftervård av infarkt

Publicerad: 19 december 2008, 14:57

Den långsiktiga prognosen för hjärtinfarktpatienter anses bero lika mycket på den akuta behandlingen i samband med insjuknandet som på vilka insatser som sätts in efteråt. Men resultaten för viktiga målvärden i den sekundärpreventiva vården skiljer sig stort i landet.


I dag finns det väldokumenterade preventionsåtgärder som minskar risken för återinsjuknande och död efter hjärtinfarkt. Det handlar bland annat om att få patienter att sluta röka, vara fysiskt aktiva och att ge patienterna adekvat läkemedelsbehandling mot höga blodfetter och högt blodtryck.

Andelen patienter som uppnår olika sekundärpreventiva målvärden varierar dock stort mellan olika sjukhus. Det visar data från Sephia, det nationella kvalitetsregistret för sekundärprevention efter akut hjärtinfarkt.        Enligt den senaste rapporten för 2007, som publicerades i september, råder det en spridning bland sjukhusen mellan 27–79 procent i hur stor andel av rökande patienter som slutat röka vid en uppföljning 12–14 månader efter hjärtinfarkten. Motsvarande variation finns för flera andra målvärden, se grafik nedan.

Kristina Hambraeus är specialist i kardiologi vid Falu lasarett och ordförande i arbetsgruppen för Sephia, som numera ingår i det så kallade Swedeheart-registret. Hon tycker att skillnaderna är olyckliga.

– För patientens långsiktiga prognos är de sekundärpreventiva åtgärderna minst lika viktiga som det akuta omhändertagandet i samband med insjuknandet. Jag tror att spridningen i hur stor andel av patienterna som uppnår de olika målvärdena delvis speglar att det sekundärpreventiva arbetet är olika prioriterat i olika landsting och på olika sjukhus, säger Kristina Hambraeus.

Hon framhåller dock att skillnaderna också kan bero på olika patientpopulationer och på slumpen, då antalet rapporterade patienter på vissa mindre sjukhus är lågt. I glesbygd kan det också vara svårare att motivera patienter att åka långa sträckor för att delta i olika rehabiliteringsprogram.

– Samtidigt kan man konstatera att det finns stor variation i utbudet av sekundärpreventiva program som erbjuds patienterna. Beträffande fysisk träning, som är högprioriterat i de nationella riktlinjerna för hjärtsjukvården, är det anmärkningsvärt att det i snitt bara är 40 procent av infarktpatienterna i Sephia som deltagit i sådana program vid ett års uppföljning, säger Kristina Hambraeus.

När det gäller läkemedel, som ACE-hämmare mot högt blodtryck och statiner mot höga blodfetter, konstaterar hon att detta överlag är behandlingar som i stor utsträckning erbjuds till patienterna.

– Men det är ändå stor spridning i andelarna av patienterna som uppfyller uppsatta målvärden för blodtryck och kolesterol. Det-ta beror sannolikt delvis på att man arbetar mer systematiskt mot uppsatta målvärden på vissa sjukhus, till exempel att man höjer dosen om patienten inte svarar tillräckligt på behandlingen, säger Kristina Hambraeus.

Sephia startade 2005 och de ansvariga för registret konstaterar att man sedan dess sett en trend till små men genomgående förbättringar i den sekundärpreventiva vården. Kristina Hambraeus ser därför med viss tillförsikt på framtiden. Hon jämför med hur situationen var för den akuta behandlingen av hjärtinfarkt när kvalitetsregistret Riks-hia startade 1995.

– I början fanns det stora skillnader i vilken grad som patienterna fick rekommenderade akutbehandlingar. Men skillnaderna har alltmer suddats ut. En viktig orsak är att Riks-hia har tydliggjort vilka behandlingar som erbjuds på de olika sjukhusen. Förhoppningsvis får vi se något liknande med den sekundärpreventiva vården.

Samtidigt påpekar hon att det kan kräva en större pedagogisk utmaning att förklara betydelsen av sekundärprevention för politiker, sjukhusledningar och även för medicinsk personal.

– Det kan vara lättare att ta till sig nya rön kring akuta behandlingar, eftersom de effekterna kan te sig mer dramatiska. Inom sekundärpreventionen är effekterna mer långsiktiga. Sekundärprevention kan också upplevas organisatoriskt mer snårigt, då den kräver samarbete mellan sjukhusvård och primärvård, säger Kristina Hambraeus.

Följs upp vid två tillfällen
Sephia-registret omfattar patienter under 75 år som haft akut hjärtinfarkt. Patienterna följs upp vid två tillfällen, 6–10 veckor och 12–14 månader efter infarkten. Under 2007 följdes 4 756 patienter upp i Sephia, vilket motsvarar 45 procent av alla patienter som registrerades i intensivvårdsregistret Riks-hia. I dagsläget rapporterar 50 sjukhus patienter till Sephia.

Läs också: Motiverande samtal ska ge bättre följsamhet.

Varierande måluppfyllelse
Andelen hjärtinfarktpatienter som uppfyller olika sekundärpreventiva målvärden skiljer sig mellan olika sjukhus i landet. Staplarna visar procentuell måluppfyllelse för utvalda sjukhus som rapporterar patienter till kvalitetssregistret Sephia.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev