Tidig ablation minskade inte flimmer

Det har diskuterats om ablationsbehandling av  förmaksflimmer ska sättas in tidigare än vad nuvarande svenska  riktlinjer anger, det vill säga efter att patienter inte har fått hjälp av  minst två rytmsänkande läkemedel. Men det är tveksamt om en sådan strategi får stöd  av resultaten i den första randomiserade studien på området.

Det är forskare i Danmark, Sverige, Finland och Tyskland  som har lottat 297 patienter med paroxysmalt, eller attackvist  förekommande, förmaksflimmer till antingen behandling med ablation eller  läkemedel.

Ingen av patienterna hade tidigare fått behandling med läkemedel.

Efter två år, då deltagarna periodvis hade övervakats  med så kallat Holter-EKG, var den totala förekomsten av förmaksflimmer  visserligen lägre i gruppen som fått ablation, men skillnaden var inte  statistiskt signifikant jämfört med dem som fått läkemedel.

En patient i ablationsgruppen avled efter en stroke  relaterad till behandlingen och ytterligare tre hade få så kallad  tamponad, det vill säga att det gått hål på hjärtväggen.

Vidare fick 36 procent av patienterna i  läkemedelsgruppen i slutändan ändå ablationsbehandling på grund av bristande effekt av  läkemedlen.

De sammantagna resultaten ger stöd för att de flesta patienter bör börja med läkemedel, enligt forskarna bakom studien.

Men Mårten Rosenqvist, som är professor och överläkare vid Danderyds sjukhus utanför Stockholm, håller inte helt med om den slutsatsen.

Han hänvisar till de sekundära utfallsmåtten i studien  som bland annat visade att fler patienter i ablationsgruppen var fria  från symtomgivande flimmer efter två år, 93 jämfört med 84 procent.

– Förekomst av flimmer, eller flimmerbörda, som man i  första hand tittade på i den här studien är egentligen inte en klinisk  relevant parameter. Den säger ingenting om hur patienterna mår eller  besväras av förmaksflimret, säger Mårten Rosenqvist.

– Jag tycker att resultaten snarare visar att fler  patienter borde få tidig ablation än vad som är fallet i dag. Vi vet att  ju längre patienter får vänta på ablation desto sämre blir effekten.  Men samtidigt ska man vara medveten om risken för komplikationer, säger  han.

Vid ablationsbehandling av förmaksflimmer förs en  kateter in i vänster förmak via ett kärl i ljumsken. De områden i  förmaksväggen som ger upphov till flimret lokaliseras och isoleras med  hjälp av värmeenergi som avges från kateterspetsen.

Bakom den aktuella studien står bland andra Anders  Englund, Ole Kongstad och Håkan Walfridsson, verksamma vid  universitetssjukhusen i Örebro, Lund respektive Linköping.

Läs abstract till studien:

￭ Jens Cosedis Nielsen med flera. Radiofrequency Ablation as Initial Therapy in Paroxysma Atrial Fibrillation. New England Journal of Medicine 2012; 367: 1587–1595. DOI: 10.1056/NEJMoa1113566