Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag21.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Hjärta-kärl

Vikarierande kammare får slita hårt

Publicerad: 7 Oktober 2002, 09:10

Patienter som opereras för enkammarhjärta drabbas ofta av medicinska komplikationer senare i livet, visar den första svenska långtidsuppföljningen. Men nya metoder ökar chanserna till ett friskare liv.


Enkammarhjärta är en medfödd missbildning som innebär att man föds med bara en fungerande kammare. Oftast finns det också en underutvecklad kammare, som dock är för liten för att uppfylla sin funktion.  Eva Strömvall Larsson, barnkardiolog vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg, har gjort en långtidsuppföljning av 20 patienter med enkammarhjärta. De har opererats under åren 1980-1991. De flesta  var barn vid operationen, men några var tonåringar eller vuxna.  De tidigaste operationerna gjordes med en metod som utvecklats av den franske kirurgen Francis Fontan. Han lanserade 1971 en ny teknik som innebar att det högra förmaket användes som ett slags tunnel till lungorna, eftersom de båda hålvenerna mynnar i detta förmak. Hälften av patienterna i Eva Strömvall Larssons studie är opererade med denna metod.  Den andra hälften har opererats med en annan princip, som är en vidareutveckling av Fontan-metoden. Den kallas Total Cavo Pulmonell Connection, TCPC, och började användas i slutet av 1980-talet.   Metoden innebär att man sammanbinder den övre hålvenen med lungartären och gör en tunnel i förmaket av goretexmaterial och förmaksvägg. Tunneln ansluts till den nedre hålvenen. På det sättet kan man syresätta det venösa blodet från både den övre och nedre kroppshalvan utan hjälp av en pump. Sedan tre år tillbaka lägger man tunneln utanför hjärtat.   Eva Strömvall Larsson konstaterar att båda typerna av ingrepp har lett till komplikationer, men med olika svårighetsgrad. De patienter som har opererats med tidig Fontan-kirurgi har, med ett undantag, utvecklat förmaksflimmer eller förmaksfladder.   - Samtliga behöver läkemedelsbehandling och flera av dem tvingas också regelbundet bli elkonverterade med en strömstöt för att regularisera hjärtrytmen igen, säger Eva Strömvall Larsson.  Orsaken till rytmrubbningen tros vara en alltför stor påverkan på förmaket i samband med det kirurgiska ingreppet. Ett ständigt förhöjt ventryck, vilket är förutsättningen för att cirkulationen ska fungera, leder också på sikt till att förmaket växer, vilket påverkar sinusknutan.  Patienterna som opererats med TCPC-metoden har inte fått förmaksflimmer eller förmaksfladder, däremot har de drabbats av så kallad sjuk sinusknuta.   Sinusknutan kopplas ur framför allt nattetid, och AV-knutan tar över. Denna "ersättningsrytm" är ofta långsam vilket inte är bra för hemodynamiken. Men felet går att åtgärda med hjälp av en pacemaker.  En annan komplikation vid både Fontan- och TCPC-kirurgi är fistelutveckling i lungkärlen. När icke syresatt blod går ut i systemcirkulationen blir patienten cyanotisk. Kroppen kompenserar detta genom att producera mer röda blodkroppar. Blodvärdet stiger och risken ökar för blodproppssjukdom.  På Sahlgrenska universitetssjukhuset använder man i dag en teknik med mikrobubblor och ultraljud för att upptäcka fistlar. Mikrobubblorna, som består av ett slags protein, sprutas in i båda lungartärerna. Med hjälp av ultraljud studerar man om mikrobubblorna kommer tillbaka till det arteriella förmaket. Hos en patient utan lungfistlar absorberas bubblorna i lungkapillärbädden.   - Tyvärr är det inte så mycket man kan göra när fistlarna redan uppkommit. Om det bara drabbar en del av ena lungan kan man stänga av delar av lungan genom att plugga igen tillförande artär. Då blir patienten mindre cyanotisk och mår bättre, men det är ingen bot, säger Eva Strömvall Larsson.  Studier pekar på att blod från levervenerna har en betydelsefull roll för uppkomsten av fistlar.  - Patienter som får levervenblod bara till den ena lungan utvecklar enbart fistlar i den andra lungan. Förmodligen handlar det om en faktor i levervenblodet som lungorna behöver. Om man kan få en jämnare fördelning av blodflödet till lungorna går det sannolikt att förhindra fistelutveckling,   säger Eva Strömvall Larsson.  Hon hoppas att hennes forskning ska leda till ett bättre omhändertagande av de barn som föds med enkammarhjärtan. I dag opereras dessa patienter i tre steg. Det första ingreppet sker när barnet är nyfött. Steg två görs vid 6-8 månaders ålder då den övre hålvenen sammanbinds med lungartären. Vid 3-4 års ålder görs steg tre, då den nedre hålvenen via tunneln sammanbinds med lungartären.

Eva Nordin

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev