Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Infektion

Hög tid för nya krafter i hiv-vården

Publicerad: 7 december 2012, 11:29

Över­läkaren Göran Bratt och chefssjuksköterskan Kajsa Flisager tittar in i ett stycke svensk ­hiv-historia. Varje patient hade en, oftast flera, pärmar med ­journal­anteckningar och andra ­dokument.

Foto: Joel Marklund/Bildbyrån

Redan nu skulle läkaren Göran Bratt på Venhälsan behöva ha yngre kollegor att lämna över till. Hiv-vården är inne i en avgörande generationsväxling.


Göran Bratt, snart 64 år, tillhör pionjärerna inom vården av hiv-smittade och aidssjuka. Många av de läkarna och sjuksköterskorna går nu i pension.

– Dessvärre finns det ingen kö med unga alerta doktorer som vill satsa på ett yrkesliv inom hiv-vården, säger han vid vårt besök på Venhälsan en lugn fredag.

För 30 år sedan var han med och startade mottagningen för män som har sex med män. Hiv var ännu inte upptäckt, däremot kom rapporter från USA om en ny och mystisk immunbristsjukdom: aids.

I väntrummet sitter det endast en person – en av 1 200 patienter som regelbundet går till Venhälsan på Södersjukhuset i Stockholm. Som hiv-smittad måste man ha en läkarkontakt, det säger smitt­skydds­lagen.

Betydligt livligare är det vid de tre tillfällen i veckan det är drop in för testning av hiv och andra sexuellt överförbara sjukdomar. Då räcker inte stol­arna i väntrummet till, människor får stå och vänta vid receptionen. Inte så bra med tanke på sekretessen, säger Göran Bratt, men snart flyttar Venhälsan till större lokaler.

Annat var det i början av 2000-talet, då var mottagningen hotad av nedläggning. Starka krafter tyckte det räckte med hiv-vård på Karolinska universitetssjukhuset.

Ännu längre tillbaka i tiden, på 80-talet, hade Venhälsan sex egna vårdplatser som snabbt växte till det dubbla. Steget var inte långt från att få en hiv-diagnos till att dö i lunginflammation eller andra aidskomplikationer. Så kom proteashämmarna, bromsmedicinerna, som var så oerhört effektiva.

Därmed blev det stora förändringar för hela hiv-vården. I stället för att ta hand om svårt sjuka och döende aidssjuka började arbetet riktas in på att ge medicinskt och psykosocialt stöd till människor som tvingas leva med hiv-infektion i resten av livet. Och på att förmå människor att komma och testa sig.

– Den svenska hiv-vården har i dag en utom­ordentligt hög kvalitet och drivs av människor med förmåga att ge patienterna det där lilla extra. Sam­tidigt finns en rädsla hos patienterna för att resurserna ska minska, säger Jukka Aminoff, kanslichef för patientorganisationen Noaks Ark.

På Venhälsan är Göran Bratt en av åtta läkare, varav flera jobbar deltid. När jag frågar varför han fortfarande är kvar svarar han:

– Jag känner att det är här jag kan göra nytta. Jag kan vara ett stöd i mina patienters svåra beslut, som till exempel i valet av läkemedel. Det finns i dag 27 olika effektiva anti hiv-läkemedel.

Han har 230 patienter som han träffar två gånger om året, om inget oförutsett inträffar. Fler än 30 av dessa patienter har han haft i 25 år.

– Det är en förmån att få följa en människa under så lång tid. Arbetet är så långsiktigt, jag får kvitto på om den behandling vi valt har varit rätt.

Bromsmedicinerna förändrade förutsättningarna för hiv-vården. I Sverige och internationellt pågår sedan länge diskussioner om vilken organisation som vore bäst.

Göran Bratt tycker att hiv-mottagningarna inte ska ta hand om alla besvär och all sjuklighet. En hiv-infekterad person bör ha en egen husläkare, precis som alla andra människor.

– Husläkarna är mycket bättre på onda axlar och ryggar, luftvägsinfektioner och sjukdomar som hänger ihop med åldrandet. Men dessvärre har många av våra patienter dåliga erfarenheter och kommer helst hit, säger han.

Hos husläkarna blir det ofta för stort fokus på hiv, inte de aktuella besvären, förklarar Göran Bratt. Inte av illvilja eller okunnighet, utan mer av nyfikenhet helt enkelt för att vården så sällan möter hiv-patienter. Han önskar att det skulle finnas hiv-certifierade vårdcentraler som de kunde tipsa sina patienter om.

Författaren Jonas Gardell har i höst satt ljuset på vården av hiv-smittade och aidssjuka genom sina böcker och den gripande tv-serien Torka aldrig tårar utan handskar.

Göran Bratt hoppas insikten om att hiv finns kvar mitt ibland oss väckts till liv igen hos svenska folket. För fortfarande upptäcks mellan 450 och 550 nya fall av hiv-smittade varje år. Bland män som har sex med män har tv-serien blivit en väckarklocka, fler än vanligt testar sig.

Samtidigt förändras bilden av vilka som smittas. Under det första halvåret 2012 var var tredje som upptäcktes med hiv en kvinna. Det nu vanligaste smittlandet bland utlandsfödda är svenskarnas semester­paradis Thailand, visar Smittskyddsinstitutets senaste rapport.

Mottagningen på Karolinska universitetssjuk­huset i Huddinge är särskilt inriktad på att ge stöd till hiv-infekterade med utländsk bakgrund.

– Allra svårast att nå är kvinnorna. Både för att få dem att hiv-testa sig och för att söka vård, säger Fredrik Lindström, chefssjuksköterska på infektionsmottagningen.

Vissa vill inte lämna sina hem, hur sjuka de än blir. Hiv uppfattas som så stigmatiserande, berättar Fredrik Lindström. Någon strategi för att arbeta med hiv-smittade kvinnor från Thailand har de ännu inte hunnit utveckla.

– Svenska män som gifter sig med kvinnor från Thailand har säkert inte en tanke på att de kan vara hiv-smittade. När det sedan upptäcks i Sverige kan det bli stora tragedier, kvinnor kan till och med bli hemskickade, säger han.

Relaterat material

Professor vill behålla särskilda kliniker för hiv-smittade

VIVIANNE SPRENGEL

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev