Nytt malariavaccin testat

I dagsläget finns ett godkänt malariavaccin på marknaden, Mosquirix (RTS, S) som består av en enda immungen del från parasiten. Men effekten har inte varit så bra som man hoppats på. En sju års uppföljning av Mosquirix visade till och med på något fler episoder av malaria hos vaccinerade barn jämfört med ovaccinerade.

I den aktuella studien ingick 35 försökspersoner. De injicerades med levande så kallade sporozoiter som är den form parasiten befinner sig i när den når blodbanan efter ett myggbett. Samtidigt fick personerna behandling med antimalarialäkemedlet klorokin för att försvaga sporozoiterna.

Personerna fick tre doser med fyra veckors mellanrum. Sedan infekterades de med malaria under kontrollerade förhållanden.  Den högsta dosen som användes i studien gav fullt skydd i minst tio veckor. Vaccinet tolererades väl av försökspersonerna. Ett snävare tidsintervall studerades också med fem dagar mellan doserna. Högsta dosen gav då skydd till något fler än hälften av de åtta deltagarna.

Forskarna som utfört studien skriver att det här är ett första viktigt steg men att det behövs fler studier innan vaccinet kan tas i bruk. Enligt Mats Wahlgren som är professor i parasitologi vid Karolinska institutet är det en intressant och viktig studie.

– Det är egentligen opraktiskt med ett vaccin som ges intravenöst jämfört med intramuskulärt men nu har man hittat en väg med hela parasiter som man måste följa och undersöka mer, säger han.

Dagens Medicin har tidigare rapporterat om andra försök som gjorts med levande parasiter. I en studie försvagades parasiterna med strålning istället för klorokin.  En annan skillnad var att sex doser istället för tre användes i studien. En annan mindre studie gjordes på genetiskt modifierade sporozoiter som överfördes med hjälp av myggor till försökspersonerna.

Läs mer i abstract:

￭ Mordmüller med flera. Sterile protection against human malaria by chemoattenuated PfSPZ vaccine. Nature, publicerad online den 15 februari 2017. Doi: 10.1038/nature21060 (http://www.nature.com/nature/journal/v542/n7642/full/nature21060.html)

EMILIA LARSSON