Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Infektion

Så kan H5N1 bli mer farligt för människa

Publicerad: 21 juni 2012, 18:00

Foto: Photos.com

Bara fem mutationer krävs för att fågelviruset ska kunna överföras till människa via droppar i luften. Mutationerna skulle kunna utvecklas i ett enstaka däggdjur som värd, vilket gör scenariot till ett verkligt hot, anser forskare.


Carl-Magnus Hake

carl-magnus.hake@dagensmedicin.se


Nu publicerar tidskriften Science den andra av de två kontroversiella studier som pekar på att det bara krävs ett fåtal mutationer för att fågelviruset H5N1 skulle kunna överföras till däggdjur via droppsmitta och därmed bli mycket farligare för människa.

Resultaten kan offentliggöras sedan en amerikansk myndighet tidigare i vår hävt sitt beslut att metodavsnitten i rapporterna skulle strykas av rädsla för att de skulle kunna utnyttjas av terrorister.

I den nu aktuella studien redovisar forskare vid Erasmus Medical Center i Rotterdam, Nederländerna, sina experiment de gjort på illrar, som kan smittas och insjukna i influensa ungefär som människor.

Upplägget i studien skiljer sig framför allt på en viktig punkt jämfört med den studie som förra månaden publicerades i tidskriften Nature av amerikanska forskare, se länk härintill. De nederländska forskarna använde riktiga fågelvirus och inte av virus som bara till viss del kom från fågelvirus.

Forskarna började med att modifiera fågelviruset med tre kända mutationer som i tidigare pandemier gjort influensavirus mer farliga för människa. Dessa mutationer var dock inte tillräckliga för att viruset skulle överföras eller förökas i nämnvärd utsträckning bland försöksdjuren.

Därefter gjordes ett försök där det muterade viruset applicerades inuti nosen på illrarna och sedan överfördes till nya djur i totalt tio steg. Forskarna konstaterar att nya mutationer uppstod redan efter ett par sådana ”passager”. Dessa nya mutationer verkade göra viruset mer benäget att förökas i nosen och halsen på illrarna.

Slutligen visar forskarna att de muterade virusen kunde spridas via luften – i droppar – från smittade till osmittade djur.

Forskarnas slutsats är att det bara behövs fem mutationer för att H5N1 ska kunna spridas via luften, dels de tre mutationerna som skapades i början av experimenten, dels två nya mutationer som selekterades fram under överföringsexperimenten.

Fyra av förändringarna fanns i ytproteinet hemagglutinin som hjälper viruset att infektera värdceller. Den femte mutationen gällde enzymet polymeras som är nödvändigt för virusets förökning.

Enligt forskarna har man tidigare trott att H5N1 en bart skulle kunna bli smittsamt via luften om dess arvsmassa beblandades, rekombinerades, med andra influensavirus inuti ett värddjur. Men de nya resultaten visar alltså att detta inte är nödvändigt, vilket ökar risken för att det skulle kunna bli farligt för människa, anser forskarna.

Det goda beskedet är dock att illrarna tillfrisknade efter att de blivit smittade med de muterade viruset via luften. Viruset visade sig bara vara dödligt om det i mycket höga doser anbringades direkt i halsen på djuren. Vidare var det muterade viruset känsligt för det antivirala läkemedlet oseltamivir (Tamiflu).

Risken för at de aktuella mutationerna skulle kunna uppstå i naturen analyseras i en annan studie som publiceras parallellt i Science. Där konstaterar ett internationellt forskarlag att två av mutationerna redan är vanliga hos H5N1.

Men sannolikheten att de övriga mutationerna också ska uppstå går inte att beräkna med säkerhet, enligt forskarna.

De anser dock detta vara fullt möjligt, eftersom mutationerna kan uppstå i ett enstaka värddjur, vilket gör det till ett ”potentiellt hot” att fågelvirus kan få förmåga att spridas till människa via droppar.

Läs abstract till studierna:

Sander Herfst med flera. Airborne Transmission of Influenza A/H5N1 Virus Between Ferrets. Science 2012; 336: 1534–1541.
Colin Russel med flera. The Potential for Respiratory DropletTransmissible A/H5N1 Influenza Virus to Evolve in a Mammalian Host. Science 2012; 336: 1541–1547.

Relaterat material

Kontroversiell studie nu publicerad

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev