Fallet Macchiarini ”öppnade en ventil”

Jörgen Lundälv, docent i socialt arbete vid Göteborgs universitet och docent i trafikmedicin vid Umeå universitet, har studerat kommentarsfälten till artiklar om Macchiarinifallet på Dagens Medicins, Sjukhusläkarens och Läkartidningens respektive webbsidor.

– Det var när jag såg Bosse Lindquists dokumentär som jag snabbt fick tanken ”undrar vad läkarkåren tänker”. Det finns ett behov av att diskutera när de etiska vågorna går högt, säger Jörgen Lundälv, som även har ett förflutet som journalist på Sveriges Radio.

Det stora flertalet av kommentarerna har varit negativt laddade; 304 av de 314 som han undersökt i sin studie. ”Förskräckligt. Man skäms som svensk kirurg över alla veklingar som inte står upp och att de som gjorde det tystades i inledningsskedet”, skriver en person. ”Gäller inte ’primum non nocere’ längre?”, frågar en annan. Mycket handlar om kommande granskningsprocesser och hur KI:s ledning hanterat ansvarsfrågor.

De tre tidningarnas kommentarsfält verkar ha fungerat som en ventil för läkare och annan vårdpersonal. Det i sig kan tyda på ett problem när det gäller personer med insikt i uppmärksammade fall som det med Macchiarini.

– Jag är övertygad om att det finns läkare som varit tysta. Jag tror det finns de som åsidosatt eller till och med glömt att de har kritikerrätt, säger Jörgen Lundälv, och tillägger:

– Jag tror inte att läkare hade skrivit insändare eller medverkat i Sveriges Radio.

Men den här ventilen har startat en diskussion där läkarkåren tittat självkritiskt på sig självt, och frågat varför det måste bli en skandal i allmänjournalistiska medier innan något händer. ”Om SVT inte hade gjort sitt reportage (…) hade slingrandet kanske fått sista ordet?”, funderar en person.

Av de kommentarer där man kunnat se avsändarens kön och yrke, visar det sig att den absolut största delen är män. Många är pensionerade. De vanligaste yrkena är kirurg och psykiatriker. Och där finns en viss skillnad i vad man kommenterar generellt sett. Kirurger värnar sin specialitet och etik, medan psykiatriker gärna diskuterar Macchiarinis personlighet och utstrålning, och hur hans experimentella verksamhet ens var möjlig.

Jörgen Lundälv fick intrycket att läkarna genom kommentarsfälten fick vara med i diskussionen på sina egna villkor. Han är också glad över att se den diskussionen som startats i yrkeskåren. Härnäst kommer han att undersöka nästa steg i Macchiarini-affären, ett steg som kanske togs på onsdagen när Paolo Macchiarini delgavs misstanke för brott.

Men Jörgen Lundälv vill även se att etikutbildningen på läkarlinjen förstärks. Och där skulle till exempel nyckelpersoner på KI kunna hjälpa till, anser han. Som exempel tar han trafikbrottslingar i USA som orsakat dödsfall, som i domstol dömts till att vara ute och ”bekännelseföreläsa”.

– Jag skulle vilja att man ställde krav på personer som gjort etiska övertramp, att de var med så att man kunde lära sig något av det, säger Jörgen Lundälv.

– Låt oss aldrig glömma Macchiarini-affären.

Studien är presenterad i Svensk Kirurgi.

JESPER CEDERBERG