Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Kirurgi

Ny idé gav tystare avdelning

Publicerad: 14 augusti 2013, 10:30

Foto: Emil Malmborg/Bildbyrån. Katinka Nordgaard demonstrerar sin uppfinning för Dagens Medicin på sin gamla arbetsplats. Till vänster narkossköterskan Hanna Sundblad.

Ständigt spring, konstant larmande – och ett handeksem. Det bidrog till att anestesisjuksköterskan Katinka Nordgaard fick idén om ett smidigare signalsystem.


Ring, ring, why don’t you give me a call?

Den gamla Abba-dängan ljuder över salen där en tarmcancer­operation börjar lida mot sitt slut. Men att ringa är just vad personalen här på avdelning operationsservice kirurgi i Malmö inte behöver göra – längre.

Annat var det för några månader sedan. Under en operation är det alltid något som måste hämtas: instrument, läkemedel eller mer personal exempelvis. Lösningen var liksom på de flesta andra håll ett signalsystem där personalen trycker på en knapp så att det ringer högt i korridorerna. Tavlor i taket visar vilken sal det gäller, någon hastar dit, frågar vad som behövs, och hämtar det. Det gör även att dörrarna till operation måste öppnas flera gånger, vilket släpper in bakterier i salen.

Eftersom ringandet inte slutar förrän någon kommer till salen kunde det bli bortåt 15 signaler vid varje larm. Vilket blir ganska mycket med 16 salar som kan behöva hjälp, ofta många gånger per operation.

Ringandet låg som en ljudmatta över avdelningen.

När Dagens Medicin kommer på besök är det behagligt lugnt. I salen där kirurgen just ska sätta de sista stygnen efter tarmcanceroperationen, knappar anestesisjuksköterskan Hanna Sundblad in ”väckhjälp” på en dator. Då plingar det till i en hand­enhet, en specialprogrammerad smartphone, i kollegan Catharina Hallonstens ficka ute på avdelningen. Inom ett par minuter är hon på plats för att assistera när den nyopererade mannen ska väckas.

Systemet kallas hIT, ”hjälp via IT”, och används numera för all kommunikation mellan operationssalen och personalen utanför. Och det har redan blivit en självklar del av vardagen. När systemet låg nere några dagar i våras och det gamla larmsystemet sattes in, utbröt en smärre kris i personalen, beskriver undersköterskan Pernilla Ottosson.
– Det var det enda folk pratade om i korridorerna, vi kunde knappt jobba!

Ett frö till systemet började gro år 2006. Anestesi­sjuksköterskan Katinka Nordgaard, som dittills arbetat på avdelningen, hade tvingats sluta på grund av handeksem och läste i stället hälsoinformatik. Då började hon fundera på hur nackdelarna med signalsystemet kunde lösas.
– Det var det eviga springet, oljudet, och öppnandet av dörrar. Jag tänkte på hur det kunde göras smartare, berättar Katinka Nordgaard.

Hon tog fram ett första förslag, som gick ut på att personalen inne på operation skriver meddelanden som poppar upp på informationstavlor runtom på avdelningen.

Hon presenterade uppfinningen för sjukhusets utvecklingsavdelning, som nickade gillande. Problemet var bara vem som skulle betala.
– Ja jag kände ju ingen som ville! säger Katinka Nordgaard, som fick lägga idén i malpåse ett par år.

Vändningen kom när Innovator Skåne – ett bolag inom Region Skåne som ska utveckla goda idéer från de anställda – fick upp ögonen för förslaget. Bolaget kopplade in två IT-ingenjörer som huserade på operationsavdelningen i fyra månader, för att studera hur arbetet gick till och tillsammans med personalen anpassa tekniken därefter.

Resultatet blev det system som används i dag, och en utvärdering i våras pekade på flera fördelar: Vänte­tiden då patienten ligger med öppet sår medan något hämtas tycks ha blivit kortare, och dörrarna öppnas och stängs färre gånger under operation. Det är i alla fall personalens upplevelse.
– Här jobbar vi med produktion. För att kunna ta fram hårda data behövs någon som tittar på det på heltid, det går inte samtidigt som man är inne i den ordinarie verksamheten, förklarar Katinka Nordgaard.

Operationskoordinatorn Ulla Kristensson tycker dock att tystnaden är den största skillnaden mot tidigare. Och att jobbet blivit effektivare, eftersom hon kan använda ”hitten”, som systemet kallas
till vardags, för att kommunicera med personalen.
– Förut jagade jag folk i korridorerna. Men för en stund sedan kunde jag skriva till en sjuk­sköterska att hon behövdes för avlösning i en viss sal. Eller så kan jag meddela att jag behöver hjälp att packa till organdonation två timmar, eller att en akutpatient är på väg in, exemplifierar Ulla Kristensson.

Men allt har inte gått smärtfritt. Bland annat gjorde luckor i täckningen på nätverket att det kunde dröja innan meddelandena gick fram i början. Och det har tagit tid att vänja sig, tycker undersköterskan Pernilla Ottosson.
– Det gamla beteendet sitter i en. ”Nu ska jag gå och hämta den här saken. Nej, jag ska ju skriva det!”

Trots det positiva mottagandet är det oklart om systemet ska permanentas på avdelningen, eller om det ska börja säljas till andra sjukhus.  Först behövs en samarbets­­­partner inom industrin som kan sätta hIT på marknaden, berättar Stig Wiinberg, teknisk chef på Innovator Skåne.
– Men systemet är en enkel men genial idé, så vi är väldigt optimistiska.

HANNA ODELFORS

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev