Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Kirurgi

Stabilare ben när konstgjord massa sprutas in i frakturer

Publicerad: 25 mars 2002, 13:18

Konstgjord benmassa underlättar rehabiliteringen vid en rad olika frakturer i fot och ben. Redan efter ett par veckor kan patienterna börja belasta frakturen, jämfört med uppemot tre månader efter bentransplantation.


Frakturer i närheten av en led, till   exempel i knät, måste ofta åtgärdas på operationsbordet. Inte sällan ställer de till med besvär både för patienten och för den som opererar.  - Det saknas ofta någon bit av benet i anslutning till brottet. Det man får göra är att lägga ledytan så att den kommer rätt och sedan fylla ut det hålrum som bildas i benet med benvävnad, som vi brukar ta från patientens eget höftben, säger professor Sune Larsson vid ortopediska kliniken, Akademiska sjukhuset i Uppsala.  Men sedan en tid tillbaka har han och hans kollegor börjat använda en konstgjord benmassa som injiceras och fyller ut där benvävnad saknas.  Materialet är en pasta, huvudsakligen bestående av kalciumfosfat. Det unika är att det härdar utan att utveckla värme som kan skada omgivande vävnad. Eftersom immunsystemet uppfattar materialet som mineraliserad benvävnad behöver man heller inte bekymra sig om risk för avstötning.  Resultat från studier börjar komma  Redan i ett tidigt skede såg Sune Larsson potentialen i den konstgjorda benmassan. Ortopediska kliniken i Uppsala är därför en av de kliniker som har mest erfarenhet av detta i världen.   Nu börjar de som arbetat med benmassan se resultaten från flera olika randomiserade studier av hur den fungerar. Och enligt Sune Larsson är de så pass lovande att han tror att metoden kommer att vinna vid spridning inom de närmaste åren.  I studierna har fyra indikationer undersökts, bland annat två olika typer av höftfrakturer. I en studie undersöktes cirka 150 vanliga collumfrakturer, brott på lårbenshalsen, och i en annan omkring 120 så kallade trokanteriska höftfrakturer, längre ut från lårbenshalsen.  - Ett problem vid collumfrakturer är ofta att det omgivande benet är skört och svagt på grund av osteoporos. Då blir stabiliteten sämre runt de skruvar man sätter in. Men genom att sätta in det här materialet omkring skruven blir det betydligt stabilare, berättar Sune Larsson.  Stabiliteten har mätts med RSA-teknik, en stereoröntgenundersökning som bestämmer positionen på speciella markörer som satts fast på benet under operationen.   Stabiliteten förbättrades betydligt  Studierna visade att stabiliteten i både collumfrakturerna och de trokanteriska höftfrakturerna var betydligt bättre när man använde den konstgjorda benmassan. När det gäller collumfrakturer var det däremot inte några klara skillnader mellan grupperna, vare sig i vårdtid eller andelen omoperationer.  - Vårdtiden hos den här gruppen av patienter bestäms ofta av faktorer som inte är relaterade till själva frakturen. Det handlar ofta om tillgång till sjukhemsplatser och sådant, säger Sune Larsson.  För traumatiska frakturer i häl eller knän är bilden en annan. De drabbar ofta yngre personer som råkat ut för fallskador eller trafikolyckor. Vid sidan av de kliniska fördelarna finns därför en mycket tydlig samhällsekonomisk potential.  - Patienterna kan belasta redan efter ett par veckor, så fort mjukdelsskadorna av operationen har läkt, säger Sune Larsson.  Han tror också att den nya metoden kan spara sjukvårdskostnader, bland annat därför att man inte behöver använda sig av avlastningsbyglar som är dyra att utforma.

Christer Wiklund

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev