Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Kirurgi

Starkt samband mellan volym och utfall

Publicerad: 21 november 2014, 09:00

Cirka 25 sjukhus gör färre än tio operationer av njurcancer om året. En alldeles för liten mängd med tanke på den ökade risken för komplikationer, anser utredaren Måns Rosén.


Ämnen i artikeln:

Västerviks sjukhus

– Kirurger får för lite träning för att hålla en hög kvalitet. Skulle Zlatan kunna vara så bra om han tränade mindre än en gång i veckan, frågar Måns Rosén, som nyss slutat som chef för Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU.

Redan i våras tjuvstartade han med uppdraget som regeringens utredare av den högspecialiserade vården. Därmed kliver han in i en av sjukvårdens verkliga konflikthärdar: frågan om fördelningen av den planerade vården.

Med i leken finns patienterna, som ofta är dåligt informerade om fördelarna med att välja det ena eller andra sjukhuset. Likväl som landstingspolitiker, som oftast värnar om sitt eget landsting och egna sjukhus. Och inte minst professionen, som ofta hävdar att ett sjukhus måste ha intressanta uppgifter för att locka kvalificerade läkare och även kunna delta i forskningen.

Efter litteraturgenomgångar och inledande granskningar av svenska förhållanden är Måns Rosén än mer övertygad om det riktiga med att öka koncentrationen av den högspecialiserade vården.

– Sambanden mellan volymen vård och kvaliteten är mycket starka. Kirurger och teamen runt dem blir bättre ju mer de tränar, ofta även efter sin tusende operation.

Enligt Socialstyrelsens statistik fanns det 2012 ett antal sjukhus som gjorde färre än tio operationer för cancer i njure, urinledare och större blåsoperationer. Dit hörde sjukhusen i Örnsköldsvik, Karlskoga, Alingsås, Västervik, Norrtälje och Nyköping.

Nästa exempel hämtar han från operationer av prostatabesvär. Den tyska Martinikliniken, som utför 2 000 operationer om året, redovisar hälften så mycket komplikationer som svenska sjukhus.

– Skulle man göra lika många operationer här skulle det räcka med tre sjukhus. I så fall borde 60 svenska sjukhus sluta med de ingreppen.

En studie i USA undersökte hur det gick för sjukhus som hade en standard med ett visst minsta antal operationer för fem ingrepp: by-passoperationer och ballongvidgning samt operationer av bukaorta, matstrupe och pankreas, bukspottkörtel. Skulle alla sjukhus följa den riktlinjen kan drygt 7 800 dödsfall årligen undvikas i USA.

– Omräknat till befolkningen i Sverige skulle vi kunna rädda cirka 240 liv om året, säger Måns Rosén.

Utredningens genomgång av litteraturen visar att högre volymer även är bra för relativt vanliga ingrepp, som till exempel prostataoperationer och höftledsoperationer.

Måns Roséns utredning ska vara klar om ett år. På det här stadiet har han ingen bestämd uppfattning om hur den högspecialiserade vården bör organiseras för patienternas bästa. Men att många nytänkande behövs, det är han på det klara med.

– Mindre sjukhus borde profilera sig på vissa sorters operationer och inte göra allt. Att, som sjukhuset i Hässleholm, göra många operationer av höftleder kan vara en bra idé.

Bengt Arvidsson, chef för kirurgkliniken på Västerviks sjukhus, anser inte att kvaliteten i vården avgörs av hur många operationer av ett visst slag som görs på ett sjukhus.

– Möjligheten att träna på vissa ingrepp hänger också ihop med den interna organisationen, säger han.

Är det tio kirurger som tillsammans gör 50 operationer blir det inte fler operationer per person än på hans Västerviks sjukhus, som står i Socialstyrelsens skottglugg.

Hela operationsvolymen har också betydelse för risken för komplikationer. Flyttas högspecialiserad vård blir det för få olika sorters ingrepp, anser Bengt Arvidsson.

I dag finns ingen överblick över hur stor del av den svenska sjuk­vården som ägnar sig åt högspecialiserad vård.

VIVIANNE SPRENGEL

Ämnen i artikeln:

Västerviks sjukhus

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News