Beprövad metod bäst mot ansträngningsinkontinens

För några år sedan lanserades nya varianter av den sedan tio år etablerade TVT-operationen mot ansträngningsinkontinens. Syftet med de nya metoderna är bland annat att minska risken för skada på urinblåsa, blodkärl och nerver.

Se illustration om skillnader mellan metoderna nedan.

Men en studie baserad på data i Gynop, det svenska kvalitetsregistret för gynekologisk kirurgi, pekar nu på att andelen av patienter som blir botade från sin inkontinens är större när den klassiska, så kallade retropubiska, TVT-operationen används jämfört med när de nyare, så kallade transobturatoriska, metoderna används.

– Den enklaste förklaringen till resultaten är att den klassiska TVT-operationen är bättre, säger Maud Ankardal, överläkare på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.

Hon har gjort den aktuella sammanställningen tillsammans med Anders Kjaeldgaard, vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge, som är ansvarig för registret.

Totalt ingick 2 674 patienter som opererats vid 31 kliniker under åren 2006 till 2008. Det motsvarar ungefär hälften av alla operationer som gjordes i Sverige under perioden.

Bland de patienter där det fanns uppgift om kontinens efter ett år var 68,2 procent täta av dem som opererats med retropubisk TVT-operation, jämfört med 64 och 61 procent för dem som opererats med de transobturatoriska teknikerna TVT-O respektive TOT.

– Vi såg ingen skillnad mellan metoderna när det gällde komplikationer, säger Maud Ankardal.

Hon vill dock inte uttala sig om fler patienter än i dag borde opereras med den retropubiska metoden, vilket resultaten i den aktuella studien antyder borde ge bättre resultat totalt sett.

– Det är för tidigt att säga. En möjlig förklaring till fynden är att det är sjukare patienter som selekteras till operation med de transobturatoriska metoderna. Det har vi inte analyserat än, säger Maud Ankardal.

Den aktuella studien presenteras i morgon, torsdag, på den pågående SFOG-veckan i Norrköping.

Urinröret lyfts upp

TVT-operationen, ”tension-free vaginal tape” utvecklades av den nu framlidne svenske gynekologiprofessorn Ulf Ulmsten. Metoden går ut på att urinröret stöttas med ett band, vilket fixeras genom friktion i omgivande bindväv och muskler. Bandet hindrar att urinröret, som till följd av till exempel skador på stödstrukturer blivit extra rörligt, hamnar nedanför urinblåsan vid ansträngning.

Vid klassisk TVT-operation förs bandet bakom blygdbenet till ett U-format läge, medan man vid de nyare teknikerna TVT-O och TOT för bandet genom bäckenbenets foramen obturatoria och får ett flackare mer horisontellt läge.