Läkare efterlyser uppryckning i förlossningsvården

Forskningen har tagit fart men ännu är mycket okänt, konstaterar en rapport.

– Vi måste göra en uppryckning i förlossningsvården för annars kommer kvinnor kanske inte vilja föda vaginalt, säger överläkaren Eva Uustal.

Instabilitet, känsla av kissnödighet, svårt att använda mensskydd. Symtomen på en bestående skada på levatormuskulaturen efter en förlossning kan variera och det saknas fortfarande kunskap och forskning på området.

– De är muskler som genom åren varit lite av en okänd entitet, menar Eva Uustal, överläkare vid kvinnokliniken på Universitetssjukhuset i Linköping.

– Det har kommit mer och mer forskning de senaste tio åren som är gjorda med ultraljud där man börjat titta på de här musklerna och sett att det finns olika skador, säger hon.

En felande länk

Levatormusklerna är en del av bäckenbotten och hjälper till att lyfta upp bukinnehållet. Vid en förlossning tänjs musklerna ut och kan i vissa fall brista eller lossna från sina fästen. Musklerna självläker för många – men inte för alla.

Eva Uustal har i många år forskat på förlossningsskador och var med och drev igenom bäckenbottenutbildningen, ett nationellt utbildningsprogram med fokus på bland annat hur kvinnors bäckenbotten påverkas vid förlossning.

– Vi tror att levatorskadorna är den felande länken mellan förlossning och det som senare blir framfall.

Många som hör om den här typen av skador eller bristningar efter en förlossning tar det som en ”dödsdom”, berättar Eva Uustal. Men riktigt så illa är det inte.

– Vi kan göra mycket med rekonstruktionsoperationer och då får man tillbaka mycket av stabiliteten. Vi tror att levatorskador har funnits i alla tider, men problemet är att man inte uppmärksammat det och det finns nog kulturella delar i det då det har med kvinnans sexuella organ att göra.

Framsteg har gjorts och görs fortfarande, men den här typen av skador är fortsatt ett relativt nytt begrepp inom delar av vården, konstaterar Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) i en nyligen släppt rapport om förlossningsbristningar där Eva Uustal är en av de sakkunniga.

– Levatorskador är relativt känt i gynekologkretsar, men däremot är det fortfarande många förlossningsläkare som inte vet vad det handlar om.

Tydligare väg till hjälp

När kunskap och tydliga riktlinjer för att upptäcka en levatorskada saknas är det också svårt att veta exakt hur många som drabbas. I internationella studier som gjorts har man funnit bristningar i levatormusklerna hos omkring 15–20 procent av förstföderskorna. Det finns än inga svenska studier, säger Eva Uustal.

– Det finns stora inbördes skillnader, alla är inte stora och dubbelsidiga. Det finns mindre muskelbristningar som kan läka utan att det ger några stora spår, men eftersom vi inte gjort någon forskning direkt efter förlossning så har vi svårt att veta hur många som egentligen läker.

Enligt Eva Uustal behöver det finnas tydligare remissvägar i regionerna för kvinnor som drabbas. En av de stora bristområden är att kunna få en specialistbedömning av sin bäckenbotten när man fött barn och där man misstänker att något är skadat.

– Vi tror att vi kommer behöva en helt annan syn på bäckenbottenrehabilitering och där är vi bara i början. Och vi måste göra en uppryckning i förlossningsvården för annars kommer kvinnor kanske inte vilja föda barn vaginalt, säger hon men betonar samtidigt att det är viktigt att ha med sig att förlossningen för många kvinnor går bra.

– Ibland kan jag känna att det finns ett oresonligt hat mot förlossningsvården när det faktiskt är så otroligt många som blir bra och där det inte är några bekymmer och man får en frisk mamma och ett friskt barn. Vi har fantastiska barnmorskor och läkare i Sverige, säger hon.

Malin Johanson/TT