Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Kvinnohälsa

Läkare efterlyser uppryckning i förlossningsvården

Publicerad: 6 april 2021, 09:40

”Vi måste göra en uppryckning i förlossningsvården för annars kommer kvinnor kanske inte vilja föda vaginalt”, säger överläkaren Eva Uustal. Arkivbild.

Foto: Adam Wrafter/Bildbyrån

Bristningar och kvarstående muskelskador på bäckenbotten i samband med förlossning tros drabba många kvinnor varje år. (1 kommentar).


Ämnen i artikeln:

SBUFörlossningsvårdGynekologiObstetrik

Forskningen har tagit fart men ännu är mycket okänt, konstaterar en rapport.

– Vi måste göra en uppryckning i förlossningsvården för annars kommer kvinnor kanske inte vilja föda vaginalt, säger överläkaren Eva Uustal.

Instabilitet, känsla av kissnödighet, svårt att använda mensskydd. Symtomen på en bestående skada på levatormuskulaturen efter en förlossning kan variera och det saknas fortfarande kunskap och forskning på området.

– De är muskler som genom åren varit lite av en okänd entitet, menar Eva Uustal, överläkare vid kvinnokliniken på Universitetssjukhuset i Linköping.

– Det har kommit mer och mer forskning de senaste tio åren som är gjorda med ultraljud där man börjat titta på de här musklerna och sett att det finns olika skador, säger hon.

En felande länk

Levatormusklerna är en del av bäckenbotten och hjälper till att lyfta upp bukinnehållet. Vid en förlossning tänjs musklerna ut och kan i vissa fall brista eller lossna från sina fästen. Musklerna självläker för många – men inte för alla.

Eva Uustal har i många år forskat på förlossningsskador och var med och drev igenom bäckenbottenutbildningen, ett nationellt utbildningsprogram med fokus på bland annat hur kvinnors bäckenbotten påverkas vid förlossning.

– Vi tror att levatorskadorna är den felande länken mellan förlossning och det som senare blir framfall.

Många som hör om den här typen av skador eller bristningar efter en förlossning tar det som en ”dödsdom”, berättar Eva Uustal. Men riktigt så illa är det inte.

– Vi kan göra mycket med rekonstruktionsoperationer och då får man tillbaka mycket av stabiliteten. Vi tror att levatorskador har funnits i alla tider, men problemet är att man inte uppmärksammat det och det finns nog kulturella delar i det då det har med kvinnans sexuella organ att göra.

Framsteg har gjorts och görs fortfarande, men den här typen av skador är fortsatt ett relativt nytt begrepp inom delar av vården, konstaterar Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) i en nyligen släppt rapport om förlossningsbristningar där Eva Uustal är en av de sakkunniga.

– Levatorskador är relativt känt i gynekologkretsar, men däremot är det fortfarande många förlossningsläkare som inte vet vad det handlar om.

Tydligare väg till hjälp

När kunskap och tydliga riktlinjer för att upptäcka en levatorskada saknas är det också svårt att veta exakt hur många som drabbas. I internationella studier som gjorts har man funnit bristningar i levatormusklerna hos omkring 15–20 procent av förstföderskorna. Det finns än inga svenska studier, säger Eva Uustal.

– Det finns stora inbördes skillnader, alla är inte stora och dubbelsidiga. Det finns mindre muskelbristningar som kan läka utan att det ger några stora spår, men eftersom vi inte gjort någon forskning direkt efter förlossning så har vi svårt att veta hur många som egentligen läker.

Enligt Eva Uustal behöver det finnas tydligare remissvägar i regionerna för kvinnor som drabbas. En av de stora bristområden är att kunna få en specialistbedömning av sin bäckenbotten när man fött barn och där man misstänker att något är skadat.

– Vi tror att vi kommer behöva en helt annan syn på bäckenbottenrehabilitering och där är vi bara i början. Och vi måste göra en uppryckning i förlossningsvården för annars kommer kvinnor kanske inte vilja föda barn vaginalt, säger hon men betonar samtidigt att det är viktigt att ha med sig att förlossningen för många kvinnor går bra.

– Ibland kan jag känna att det finns ett oresonligt hat mot förlossningsvården när det faktiskt är så otroligt många som blir bra och där det inte är några bekymmer och man får en frisk mamma och ett friskt barn. Vi har fantastiska barnmorskor och läkare i Sverige, säger hon.

Malin Johanson/TT

Levatormuskulaturen

Levatormuskulaturen är flera muskler som håller uppe hela bäckenbotten. Musklerna sitter på sidorna om och även bakom förlossningskanalen inuti vaginalväggarna. Vid förlossning kan den muskel som ligger närmast förlossningskanalen tänjas ut och då brista eller lossna från sina fästen. Det kan exempelvis uppstå när barnets huvud passerar.

 

Bristningar i levatormuskulaturen kan vara allt från mindre muskelbristningar till att musklerna lossnar helt. De kan vara både ensidiga eller dubbelsidiga.

 

Symtom på att man fått en mer bestående skada på levatormuskulaturen kan vara en känsla av instabilitet, öppenhetskänsla, urininkontinens och framfall.

 

Bristningar i den djupa delen av levatormuskulaturen räknas som en förlossningsbristning grad 2. Någon exakt statistik på hur många som drabbas finns inte, men sedan 2020 finns diagnoskoder för levatorbristningar vid förlossning i Sverige vilket gör att man kan samla in uppgifter för statistik och forskning.

 

Källa: Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU)

Färre drabbas av allvarliga skador

Andelen kvinnor som får en allvarlig bristning i bäckenbotten (grad 3 och 4) efter en vaginal förlossning har minskat. 2004 drabbades 7 procent av förstföderskorna och 2 procent av omföderskorna, enligt statistik från Socialstyrelsen.

 

2019 var de siffrorna 4,6 procent respektive 1,1 procent, på samma nivå som året innan.

 

Bristningar graderas i en fyragradig skala, där steg tre och fyra är allvarligast.

 

En bristning i bäckenbotten grad 3 innebär skada på mellangården samt yttre och ibland även inre ändtarmsmuskeln. Grad 4 innebär skada på mellangården, ändtarmsmusklerna och väggen i ändtarmskanalen.

 

Källa: Socialstyrelsen

Kommentarer

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här! 

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

2021-04-09

Om vi verkligen vill minska skadorna de födande alltför ofta får måste vi se hur förlossningsvården är organiserad och hur vi ser på de födande. 

Efter flera hundra självständigt handlagda hemförlossningar så vet jag att en av de avgörande faktorerna till att så oerhört få kvinnor som föder i lugn och ro faktiskt får stora bristningar. Då den födande känner sig trygg, då hon har en bärande relation med sin barnmorska med kontinuitet och tillit så tar den födande själv ansvar för sin förlossning. Då hon blir sedd, respekterad och inte blir störd så känner hon själv vad hon ska göra. Hon väljer de ställningar som är de optimala, hon får ständig bekräftelse av sin egen kapacitet och då hon föder fram barnet så är det hon som är kapten på sin egen skuta. De allra flesta föder i vatten. Vi pratar innan krystningsfasen om att hon långsamt ska släppa fram sitt barn. Långsamt!

Om vi inte ser orsakssammanhang till alla de komplikationer vi ser nu så kommer problematiken att fortgå. Vi behöver en differentierad förlossningsvård.  Vi barnmorskor måste ingå i referensgrupp av experter på normalt födande och vi hembarnmorskor med vår unika kompetens måste tillfrågas.

Agneta Bergenheim

 

TT

redaktionen@dagensmedicin.se

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev