Harriet Wallberg slår tillbaka i Macchiarini-fallet

Kritiken mot henne är missvisande, skriver Wallberg i en debattartikel i Dagens Nyheter.

I måndags presenterade Sten Heckscher sin rapport om Karolinska institutets (KI) agerande i fallet med skandalkirurgen Paolo Macchiarini.

Rapporten innehöll skarp kritik mot ansvariga för universitetet. Senare under dagen höll forskningsminister Helene Hellmark Knutsson (S) en presskonferens där hon meddelade att Harriet Wallberg får lämna sin post som universitetskansler. Wallberg var rektor för KI när Macchiarini blev gästprofessor.

I en debattartikel i Dagens Nyheter skriver Wallberg bland annat att ”om jag vetat det jag vet i dag hade han självklart inte blivit anställd”.

Samtidigt är hon kritisk mot Sten Heckschers rapport.

”Det är anmärkningsvärt att såväl statsrådet Helene Hellmark Knutsson som medier och andra så okritiskt lutar sig mot utredningen och drar slutsatser av den utan att först kontrollera fakta”, skriver Wallberg.

Dagens Medicin har rapporterat vilken information Harriet Wallberg fick och hur hon hanterade den.

Hon pekar exempelvis att Sten Heckscher var ordförande i styrelsen för Stockholms universitet under nästan samma period som hon var KI:s rektor. Under den perioden tillsattes fyra gästprofessorer vid Stockholms universitet. Enligt Harriet Wallberg gick förfarandet till på samma sätt som vid KI.

I de fallen ”finns inte något mer i diariet än det som fanns på KI när det gäller Macchiarinis anställning”, skriver hon.

Hon har även gått igenom sex andra tillsättningar av gästprofessorer vid universiteten i Göteborg, Lund och Uppsala. De skiljer sig inte heller från anställningen av Paolo Macchiarini, enligt henne.

– Utredningen är missvisande och med svepande ordalag. Den ger inte en rättvisande bild. Under presskonferensen ger han bilden av KI som ”nonchalant” och ”slarvig” och det är det man får med sig. Problemet som jag ser det är att när man tittar på de administrativa rutinerna runt rekryteringen så följde vi de rutiner som fanns då och det ska villigt erkännas att de kan, ska förbättras.  Men just då såg det likadant ut på andra lärosäten. Det var inget exceptionellt på KI när Paolo Macchiarini rekryterades, säger Harriet Wallberg till Dagens Medicin.

Du, i din roll, gjorde rätt?

– Det som har hänt är otroligt allvarligt och djupt tragiskt för alla inblandade. Hade vi vetat vad vi vet i dag hade aldrig Macchiarini rekryterats. Och det faktum att jag skrev den här debattartikeln, det gör jag inte för att friskriva mig själv eller skylla på andra. Jag hade ansvaret för KI när han rekryterades och fram till 2012. Jag menar att jag hittar inga formella fel som begicks under den tiden. Däremot finns det väldigt mycket i olika processer som definitivt ska förbättras.

Betyder det att du tycker att du borde fått behålla dina tjänster som universitetskansler och i Nobelkommittén?

– Vad beträffar Nobelkommittén så kommenterar jag inte det. Det får Nobelförsamlingen göra. När det gäller statsrådets agerande så är min bedömning att hon har lutat sig väldigt mycket mot Heckschers rapport utan egentligen reflektera över att den kanske är missvisande och för svepande och missar detaljer. Jag tror hon hade väldigt stort mediatryck på sig att agera som hon gjorde.

Harriet Wallberg skriver vidare i debattartikeln att Sten Heckscher menar att hon kände till en rad negativa omständigheter om Paolo Macchiarini innan han anställdes.

Vad du egentligen visste när Paolo Macchiarini anställdes är en återkommande fråga.

– Precis. Vad visste jag? Det fanns så mycket info på KI och uppenbarligen väldigt mycket negativa referenser. Det blev uppenbart för mig när jag läste Kjell Asplunds utredning i förra veckan. Och det kom som en chock måste jag säga. Här har det uppenbarligen brustit i kommunikationsvägarna på KI, där den här informationen inte framförts till rekryteringsutskottet där ärendet bereddes, säger hon till Dagens Medicin.

Hur kommenterar du då mejlet från prefekten sep 2010 där det finns referenser, negativa referenser. Och det pratas till och med om patienter som dött/dör på operationsbordet. (I mejlet drar prefekten paralleller till en annan läkare som också gjort spektakulära ingrepp).

– Det är det mejlet jag har sett. Det är en sammanfattning av att det fanns både negativa och positiva referenser och det som du hänvisar till är ju mer en… det var mer i allmänna ordalag om kirurger. Men där har jag möjligen missuppfattat det hela. Det var inget jag kopplade samman med honom. Han hade ju snarare tvärtom då 2008 gjort en uppmärksammad transplantation av en cancersjuk kvinna som fick en luftstrupe av en avliden person och det var väldigt lyckat och det skrevs mycket om det i media och i vetenskapliga tidskrifter och han var känd för detta. Vad man lätt glömmer är att det var väldigt mycket positivt runt Macchiarini 2010 som man i dag kanske inte kommer ihåg eller kan tänka sig. De här visselblåsarna, kirurgerna, har ju vittnat om hur entusiastiska de var de första åren av att jobba med honom och transplantera, de visionerna som han hade, och sedan förbyttes det när det uppdagades att han inte följde reglerna. Så det var den kontexten, att det var så positivt runt honom. Och det är det jag uppfattar som förklaringen till att man tryckte ner den här negativa informationen och framhöll det positiva.

– Det som framkom i det mejlet är att han har samarbetssvårigheter och, vad kan man säga… en udda personlighet. Jag var av uppfattningen att det kommer man att diskutera när ärendet bereds. Det framkom ingenting som tydde på oegentligheter.

Vilka gjorde det? Var på KI gjordes det?

– Det gjordes på institutionsnivå och jag har pratat vid flera tillfällen med ordföranden i rekryteringsutskottet som vittnar om att inga negativa referenser togs upp eller ventilerades i rekryteringsutskottet när ärendet bereddes.

Du hade ändå fått information om att han hade fått blandad kritik från tidigare anställningar. Tog du en kalkylerad risk när han anställdes?

– Nä. Jag litade på att organisationen beredde ärendet på ett så optimalt sätt som möjligt. Det är det man gör som rektor.

En journalist kontaktade dig. Det gällde tveksamheter i Florens. Minns du det?

– Nej det minns jag inte. Jag tror att det måste jag ha delegerat till någon annan.

Det var det du gjorde med den informationen, det var inget du satte dig in i själv?

– Det är precis som Sten Heckscher säger, det han beskyller mig för, att bryta delegationsordningen, att jag går in och petar i saker. Efter att jag lämnat över ärendet förlitar jag mig på att delegationen fungerade och att man beredde de här sakerna i linje helt enkelt.

Du menar uppgifterna som kom från Florens, då följde du delegationsordningen?

– Det är precis så det fungerar. Som rektor har man ett övergripande ansvar, men man sitter inte med detaljer om varje anställd. Då gör man ju det administrativa felet Heckscher påpekar – att man går in och bryter delegationsordningen.

Angående en permanent professur; så 2012 gick du in och försäkrade Paolo Macchiarini om att det kunde bli tal om en annan permanent professur när han inte var förstavalet. Stämmer det?

– Det stämmer. Det var sommaren 2012. Då var fortfarande alla väldigt entusiastiska och positiva, då hade det inte på ledningsnivå fått upp de här negativa att allt inte stod rätt till. Och man var ju positiv ända till oktober 2012. Det var först de två sista månaderna som jag var rektor som det började ansamlas en del saker, så att jag drog öronen åt mig, bland annat husarresten och inte minst att han fått en artikel tillbakadragen från en vetenskaplig tidsskrift på grund av att forskningsfusk. Det såg jag väldigt allvarligt på och skickade iväg det till etikrådet på KI för att få en bedömning huruvida det skulle ha någon bäring på hans fortsättning på KI. Då började jag inse att ”här måste vi titta på detta”.

Men då har du tydligt markerat att det var viktigt att Paolo Macchiarini skulle anställas?

– I mitten på 2012 och ända fram till hösten 2012 så var vi i ledningen väldigt positiva till hans verksamhet och det var de här kirurgerna på sjuhussidan också, man hade inte börjat att se det här mönstret med att han frångick regelverket.

Betyder det att du vid den tidpunkten gjorde rätt, att då var det tillräckligt med information?

– Vi agerade utifrån de rutiner som fanns och tog beslutet baserat på de rutiner som fanns och det är helt uppenbart nu när vi vet vad som hände att det inte var tillräckligt.

Men med det man visste då var det tillräckligt?

–  Ja, det är lite det som är poängen med min debattartikel. För när man läser Heckschers rapport kan man få känslan av att allt var fullständigt kaos på KI och jätteeländigt, men det är inte riktigt sanningen. Det här var de rutiner man hade för gästprofessurer på KI men även på andra lärosäten.

– Man sitter inte med detaljer. Det bygger ju på att allt fungerar optimalt med rutiner och de processer man har.

Så organisationen har inte lyckats med att bereda ärendet?

– Nej, det har den inte. Och ytterst är det rektorns ansvar och det ansvaret tar jag på mig för den tiden jag var rektor. Absolut.

Men det fanns ju även en rad andra missförhållanden som rapporten pekade på, som den bristande dokumentationen.

– I rapporten konstateras också att institutet vidtog åtgärder för att komma tillrätta med problemen, vilket vi gjorde, men det nämnde inte Heckscher under presskonferensen. I stället använde han ord som "slarvigt" och "nonchalant". Det ger inte bilden av en seriös jurist, säger Harriet Wallberg till TT.

En annan kritik är att du ignorerade de tidigare varningssignaler som trots allt fanns, bland annat från en belgisk professor och kirurg som hörde av sig och varnade för operationerna.

– Den kom två och en halv månader efter den första operationen. Då mådde patienten bra och hade åkt hem tillbaka till Island och fått barn. Så i det läget fanns ingenting som tydde på att operationen inte hade lyckats. Varningen kom för tidigt, kan man säga. Sedan hörde han av sig igen, men då hade jag slutat.

Utredaren Sten Heckscher ger dock inte mycket för Harriet Wallbergs argument.

– Vi har granskat Karolinska institutet och inte några andra lärosäten. Det här är något slags sandlådeargument tycker jag, säger Sten Heckscher till TT.

Dessutom, säger han, går rekryteringen av Paolo Macchiarini inte att jämföra med en rekrytering av en ”vanlig” gästprofessor.

– Vanligtvis är gästprofessorn redan professor vid ett annat lärosäte och någon man känner väl. Men Macchiarini hade ingen akademisk tjänst och han hade nyligen befunnits icke-professorskompetent vid ett annat universitet. Dessutom fanns varningssignaler beträffande hans moraliska vandel. I det läget skulle varje ansvarig chef ta reda på mer, men det gjorde aldrig Harriet Wallberg, säger Sten Heckscher.

– Vad gäller själva sakfrågan så tycks Harriet Wallberg vara den enda som inte riktigt förstår vilken roll hon har spelat här. Hon har ju drivit den här rekryteringen.

JESPER CEDERBERG/DAGENS MEDICIN OCH TT